Livet hemmavid...

Jag ska börja skriva igen.
Jag har så mycket jag vill säga, och har samlat på tankar och ord länge, kan bara inte få energin att räcka till att sortera dom och få ner dom på papper.
Men det kommer.

Idag ringde en mamma och frågade om hon kunde få låna lite kaffe av mig. Hon skrattade lite generat när hon berättade om tabben med det övertrasserade kontot och koffeinhuvudvärken, men man behöver inte ha mycket fantasi för att läsa paniken i en sån berättelse. Tänk om hon tex skulle behöva handla bindor och tamponger dagarna före barnbidrag? Det är ett exempel på köp som inte kan vänta, och risken är överhängande att det händer då och då med tre tonårsdöttrar i huset....

Jag pratade med en kvinna härom dagen som berättade om sin mammas tårar över att inte ha råd med födelsepresnt till sitt enda barnbarns 18-årsdag. När pensionen har täckt hyran och räkningarna så finns det pengar kvar till mat och diverse i 3 veckor, sen får dottern hjälpa till med en matkasse. Nu har mormor alternativen att låna till en extra matkasse för att ha råd med present till sitt barnbarn, eller låna till presenten och behålla den egna pengen till mat. Två ganska förnedrande alternativ....

Det är en kall värld vi lever i, och för alla så räcker det inte med solsken och plusgrader för att det ska bli varmt och gott i hela kroppen....

Jag har tillbringat större delen av helgen i soffan och inte fått särskilt mycket nyttigt gjort, och helskotta vad skönt det har varit!
Jonte är sjuk och ligger på kökssängen och tittar på film och kommer nog stanna hemma från skolan ett par dagar. Lite typiskt med tanke på att han för tillfället befinner sig på ett litet uppsving i betygstänket, men är man sjuk så är man. Om vi ska bli sjuka allihopa så hoppas jag vi blir det nu så vi har piggnat till innan vi åker norrut över jul i alla fall.

Jag har handlat klart dom flesta klapparna, bakat både kakor, bullar och julgodis och plockat fram det mesta av julpyntet. Städningen är det väl sådär med men julen kommer nog även om fönstren är skitiga och dammråttorna svullar på sig under soffan.

Julstämningen idag:

♥♥♥

Inne på Coop stod en man och bjöd på skinksmörgåsar och försökte få oss att köpa den högt skattade bakdelen på grisen, vakumförpackad och sirligt dekorerad med julmotiv och nån fläskig leverantörslogga. Det var årets finaste skinka berättade han. Och han pratade om insprängt fett med samma inlevelse och passion som om det vore rena magin.

Helt plötsligt hör jag mig själv säga;
"Vi köper nog vår skinka från ett gårdsbruk utanför stan i år"
Han tittade på mig med lätt höjda ögonbryn, som om han inte riktigt kopplade vad jag pratade om.
"Det känns mest ekologiskt" fortsatte jag.

Sen följde en kort diskussion om huruvida man kunde betrakta grisarnas resa från gårdarna i Värmland till slakteriet i Skara som lång eller inte, men jag hade en liten känsla av att jag med min medvetenhet om matens ursprung och vikten av eko-tänk drog hem några pluspoäng i den korta debatten.

Tills gris-rumps-försäljaren tittade ner i min varukorg.
Där det låg ett paket Lithells varmkorv och skämdes tillsammans med en låda pinsamt pulvermos.
Och vips så hade alla poäng bytt ägare och jag smajlade fram ett "Trevlig helg" och drog därifrån så fort jag kunde.


ooooops......

Jag har kollat lite gamla blogginlägg för att se om jag kan klura ut när vi började med våra onsdagsmiddagar, men jag kan inte hitta nåt om när vi kom på den alldeles förträffliga idén att vi skulle bjuda varandra på middag varsin onsdag.
Att det var en väldigt bra idé är det i alla fall ingen tvekan om!
Trots att dom äldre barnen droppat av mer och mer så har vi fortsatt med vår mysiga tradition, och idag bevisade vi att det går alldeles utmärkt att umgås även om man inte kan träffas IRL. S deltog via Skype och det kändes nästan inte alls att det ligger ett helt hav mellan oss.
På den här sidan Atlanten satt det tre trötta mammor som längtar efter julledigt, och när jag kollar mina blogginlägg från förra året vid den här tiden så skulle dom lika gärna kunna varit skrivna nu. För mycket jobb och för lite ork, struliga tonåringar och inte mycket till kärleksliv.
Inget nytt under solen altså.

Imorgon är jag ledig och ska äta frukost med gamla kompisen M. Hon kommer hit när hon skjutsat ungarna till skolan och vi ska sitta och dricka kaffe och äta bullar och vara nyvakna och rufsiga i håret precis som på den tiden vi bodde grannar.

Jag är så glad att jag har mina bästaste kompisar! ♥

Idag är det fars dag, om nu nån skulle ha missat det. Affärerna är fyllda av farsdags-presenter och tidningarna är dubbelt så tjocka av alla reklamannonser för skjortor, chokladaskar, trisslotter och slipsar till far.
Att köpmännen har gjort den här dagen till en av alla sina storhelgsdagar gör inte så mycket tycker jag, man väljer ju själv hur man vill uppvakta sin far, och dom flesta pappor är definitivt värda en dag att uppmärksammas lite extra!

Något som däremot stör mig är när jag loggar in på facebook eller läser en tidning och möts av "det-är-så-synd-om-oss-pappor-artiklar"
Det är hemskt när barn berövas en förälder av ingen annan orsak än att den andra föräldern är dum i huvet, oavsett om det är en mamma eller pappa, och det är ju ingen tvekan om att det är mest pappor som råkar ut för det, och tas ifrån rätten att umgås med sina barn.
Men all statistik som visas i dessa sammanhang känns sorgligt felaktiga.

"Runt 40000 barn i Sverige träffar inte sin pappa alls, 150000 träffar honom mindre än en gång i månaden"
Det här är siffror från Statistiska Centralbyrån och jag tvivlar inte på att dom stämmer, men i hur många procent av fallen beror det på att mamman förbjudit kontakt? Det är ju skrämmande siffror som är lätta att hänvisa till för en pappa som blivit fråntagen sina barn, "titta så många vi är", men om jag ser till mina egna barn och barnen till mina vänner så beror den bristfälliga kontakten mellan dom och deras far inte alls på oss mammor, utan på pappornas egna val.

"Många pappor som separerar har delad vårdnad men tycker att det är mamman som dikterar villkoren"
Det ligger nog mycket i det, men som mamma så tröttnar man på att försöka få till ett samarbete till slut, när man år efter år är den enda föräldern som går på föräldramöten, som planerar semestern med barnen som första prio och som ser till att vardagen funkar med aktiviteter, skola och kompisar.

"Det är fortfarande, år 2011, övervägande mammor som tar ut föräldraledighet"
Jag vet, ett ganska sorgligt faktum, men med fäder som fortfarande planerar in sina pappadagar under OS, VM, semestern eller för att kunna renovera huset, så är det ju vi mammor som får lov att ta all övrig tid.

Dom allra flesta föräldrar jag känner är bra föräldrar som sätter barnens bästa först, och det gäller både mammor och pappor.
Av dom föräldrar jag känner som inte tillbringar mer än timmar varje månad med sina barn, så beror det faktiskt i samtliga fall på den frånvarande förälderns egna val. Och det är allihopa pappor.
Pappor som inte har tid att umgås med sina barn på hela sommaren för att dom måste jobba, men inte har några som helst problem med att få ledigt för en utlandssemester i september - utan barnen.
Pappor som är stolta ägare till både platt-tv, iPhone och samtliga tv-spel som finns på marknaden, men som inte har råd att ge sina barn julklappar.
Pappor som inte kan vara hemma med sjuka barn för att dom har för viktigt jobb, pappor som inte kan skjutsa barnen till deras fotbollsmatcher på helgen för att dom har egna planer och pappor som helt enkelt inte vill umgås med sina barn.

Jag vet att det finns gott om idioter till mammor som vägrar inse att man är två föräldrar, jag försöker inte påstå nåt annat. Och jag lider verkligen med dom pappor som faktiskt vill men inte får umgås med sina barn.
Men av mina egna erfarenheter att döma så tror jag att den övervägande delen av frånvarande pappor är frånvarande av egen vilja.

Nu ska jag snart iväg och gratta min egen pappa på fars dag.
Han är en pappa som förtjänar 365 farsdagar varje år!
♥

Jag har ingenting att skriva för tillfället.
Sorry.
Massor med ord om drömmar, tankar och vardagsfunderingar, men alldeles för ointressant för att forma till skrivna ord.
Tyvärr.

Ska be att få återkomma.