Stängt mellan hägg och syrén....

...och ett tag till.

Återkommer.

Kram så länge.

Sommartider

Imorgon börjar sommarlovet för mina lövlingar och det känns liksom i luften på nåt sätt. Lilla J har ställt klockan på halv sex trots att det inte börjar i kyrkan förän halv nio, bara för att hinna göra sig fin. Till hösten kommer hon och hennes klasskompisar vara äldst på skolan, och det är nåt dom ser fram emot nästan lika mycket som det stundande sommarlovet.
Stora A gjorde sin sista dag på skolan idag, för att till hösten flytta hem till sin pappa och börja om med gymnasiet helt och hållet. Så mycket sommarlov blir det inte för honom eftersom han börjar jobba redan på Måndag, men vi har äntligen börjat övningsköra så han mår som en prins ändå och går och ler hela tiden.

Själv har jag fyra arbetsdagar kvar innan jag börjar första delen av min semester, och imorgon tar jag ett par timmar ledigt för att gå till kyrkan och lyssna på lilla J och hela skolan när dom sjunger Den Blomstertid Nu Kommer och äta jordgubbar med barnen och hela familjen.

Så sommarlovskänslan har nått mig också. Solen och värmen idag gjorde definitivt sitt till, och avslutningar och nystarter skall firas så mycket som möjligt.
Jag kanske till och med köper mig en flaska rosa bubbel morgon....


Lill-Lördag

Onsdagarna har återigen blivit en av veckans höjdardagar, precis som det var en gång i tiden när man gick i gymnasiet och tyckte att det var en bra idé att partaja mitt i veckan. Numera umgås vi under lite mer ordnade former och det får inga efterverkningar som huvudvärk eller trötthet.
Men att får sätta sig vid ett dukat bord och samtidigt umgås med sina bästa vänner i ett par timmar är verkligen en förmån, och att ungarna fortfarande tycker att det är helt ok att följa med är såklart bara en bonus.
Jag hoppas vi fortsätter med våra onsdagsmiddagar länge länge!

Jag har sex arbetsdagar kvar innan jag börjar min första semesterperiod för sommaren, wiiiiiiie!!!

Demokrati

Idag har jag återigen deltagit i politiska debatter om nedläggning av skolor. Ett par engagerade föräldrar från en annan av dom hotade skolorna hade bjudit in både föräldrar, politiker och press till stora hörsalen på Folkets Hus, och trots att det inte var mer än ett 30-tal som kom så var det ett bra möte. Vi var många som gjorde vår röst hörd och framför allt så stod vi den här gången på samma sida, det var inte vår skola eller er, det var alla tillsammans.

Och det är när man tillsammans känner att man har en chans att vara med och påverka som det är så kul med politik och ordet Demokrati lyser och glittrar lite mer än vanligt.... :)

Gott liv

Min stora A har fått sommarjobb! Han, som till att börja med inte ville jobba över huvud taget, är skitnöjd och ganska stolt. Kompisarna kommer att vara lediga och förmodligen bo i skateparken hela sommaren, men A kommer att kunna köpa sig en liten bil om han vill för lönen, och han har nog börjat inse vem av dom som har fördel.... ;)

Idag är det ett år sedan jag skrev till min biologiske far första gången. Ett år sedan skuggorna började ta form och jag fick en ny familj. Min södra. :)



Invecklad utveckling

Nu är klockan sådär mycket igen och jag borde sova för nån timma sen om jag ska orka vara både effektiv och skapligt hanterbar för omgivningen imorgon. Det är bara det att det är vid den här tiden på dygnet som jag tänker som allra bäst, när ljuden från vardagen tystnat för kvällen och det inte finns fler att-göra på dagens lista.

Jag har suttit och kollat lite på Facebook, bläddrat bland profiler som jag inte känner och kikat lite i deras loggar och fotoalbum. En 17-årig kille har skrivit  "Det är för tidigt att säga" under rubriken "Om mig" på sin profil, och jag slogs över det stora i den kommentaren. Själv var omogen nog att tro att jag visste precis vem jag var när jag var 17, och att jag aldrig någonsin skulle förändras, men den här killen vet att han är i början av en livslång utvecklingsfas och att han kommer att fortsätta formas i många år till innan han kan berätta mer om sig själv.
Eller så orkade han helt enkelt inte skriva mer än dom orden på sin personbeskrivning, jag vet inte, men oavsett vilket så har han helt rätt.
Det är för tidigt att säga precis vem och hur man är som person i den åldern, fan - det är svårt nog även 20 år senare skulle jag vilja påstå.

Själv har jag väl numera en skaplig uppfattning om vem jag är, däremot har jag svårt att bestämma mig för vad jag känner och vad jag vill ibland. Alla förvirrade tankar jag har om en person skulle kunna bli ett helt inlägg till, men nu är det kvällen och om jag började skulle jag inte kunna sluta, så jag tar det en annan dag.
Kanske.

Självbehärskning, jojo....

K föreslog för nån vecka sen att vi skulle ta med våra barn och åka och titta på inspelningen av Gladiatorerna, något vi var övertygade om att ungarna skulle gilla, så idag packade vi in oss i bilarna och åkte till Karlstad för ett par timmars glittrig underhållning - och underhållna kan man lugnt påstå att vi blev!
Vi mammor mer än barnen skulle jag definitivt vilja säga.
Där satt vi på första parkett, så nära att vi hade kunnat ta på flera av gladiatorerna varje gång dom sprang förbi, och det var bara ren och skär självbehärskning som fick oss att låta bli.
Herregud vilka kroppar dom har! Jag satt nog och gapade som en fågelholk vid fler än ett tillfälle, och inte bara över grabbarna. Lika mycket som jag ville ta på "Heros" kropp ville jag vara "Amazon"....

Tydligen så räcker den här självbehärskningen inte riktigt till allt man skulle vilja under en dag, för när showen var slut och vi hade proppat i oss både godis och popcorn, så åkte vi raka vägen till en pizzeria, och drömmen om att ha en kropp som "Athena" eller "Ice" bleknade i takt med matintaget.

Nåväl, året är fullt av Måndagar då man kan börja ett nytt liv, kanske nästa Måndag blir den då jag verkligen tar mig i kragen.
Eller inte....


Könsneutralt - my ass!

Dagen på dårhuset har varit lite mer crazy än vanligt och jag har återigen suckat över den här mansdominerade tillvaron jag lever i om dagarna.
Vi är numera ett tjugotal personer som jobbar i den här delen av byggnaden. Fem av oss är kvinnor och vi har en liten önskan om att göra om lite på en av toaletterna, och sen sätta upp en skylt som visar att det är en damtoalett, men när den (manliga) flyttplaneringsgruppen hörde om detta gick dom i taket och gav oss en predikan om att det ska vara könsneutralt och att alla toaletter ska vara likadana.
När jag då påtalade att det saknas sanitetsbehållare på alla toaletter och frågade om det är ok att kasta bindor och tamponger i toaletten, så såg dom lite förvirrade och något generade ut.
Könsneutralt i det här fallet var anpassat efter manliga behov, som det så ofta är, och jag känner mig lite dum varje gång jag ska behöva bli övertydlig för att få grabbarna att förstå.
Men jag skulle tro att vi nog kommer få tillstånd att sätta upp både behållare för soppåsar och ett litet skåp utan att nån i planeringsgruppen gör alltför stor affär av det...



Idag har jag en sån där skön eftermiddag framför mig igen. Middag med tjejerna för att fira P som fyllt år och för att umgås och uppdatera varandra om jobb, kärlek, framtidsplaner och tonårsbryderier.

Sen ska jag hem och fixa lite mat till min kära lillasysters studentskiva imorgon. Det är 18 år sedan jag sprang ut med mina klasskompisar på skoltrappan och med tårar i ögonen sjöng om den ljusnande framtid, och det är en stor dag som jag vill att även lilla S kommer att tänka tillbaka på med ett leende. Så jag ska bidra till det så mycket jag kan.




Min teoretiska verklighet

Teori och praktik är verkligen inte samma sak, och jag måste nog lära mig att inse det. Jag tror att jag nog dessutom måste försöka lära mig att göra allt det som jag rent teoretiskt är jäkligt bra på.
Jag vet mycket väl vad jag ska och inte ska äta, och hur jag ska göra för att gå ner i vikt. Men jag har än så länge inte direkt bevisat för varken mig själv eller nån annan att jag kan.
Jag har massor med teorier om hur man uppfostrar tonåringar, men bara teoretiskt, praktiken är så mycket svårare.
Och så det här med kärlek och relationer.... Jag kan spotta ur mig råd till andra lika lätt som om jag skulle läsa dom innantill, men när det gäller mina egna känslor så skulle jag helst vilja att nån annan talade om för mig vad som är rätt och vad jag ska göra.

Fan att det ska vara så svårt!


Nationaldagen

Jag har inte firat Sveriges nationaldag i år heller.
Jag kan inte riktigt förstå vitsen med att fira sitt land ett visst datum. Man borde sjunga nationalsången oftare och man borde hissa flaggan varenda helg, och jag kan komma på många bra sätt att hedra och fira sitt fädernesland lite då och då.

Jag vet inte om jag kan säga att jag känner stolthet över mitt land. Stolt kan jag vara över något jag åstadkommit eller uträttat, men Sverige är ju knappast ett resultat av mitt eget slit och hårda arbete, och inte allt som är Sverige är värt att vara stolt över heller för den delen.

Däremot älskar jag det här landet, stort och förbehållslöst.
Och det gör jag årets alla dagar.
Du gamla du fria...... ♥


Skit också!

Idag har tamigfan allt krånglat! Blev tvungen att pausa här inne i mitt nya kontor (där f.ö lampan av nån anledning slutat funka...) bara för att andas ikapp lite.
Datorn är det enda som inte har strulat idag, och telefonhelvetet som inte varit tyst fem minuter i sträck. 
Det är saldofel på typ tusen artiklar,
folk vill ha hjälp med både det ena och det andra trots att vi talat om att vi bara ska ägna oss åt flytten idag,
en hydraulslang gick av på lastbilen,
trucken är paj,
vi åker mellan två adresser och allt man ska ha finns alltid på det andra stället
och matlådan smakde bajs!

Jag längtar hem nu, vill också ha helg som alla andra!!!!! :-(

RSS 2.0