Livet hemmavid...

Det är hysteriskt mycket på jobbet nu, det vet ni redan som läser och jag tänker inte gå in närmare på hur och vad och allt det där, det handlar om att släcka ner ett affärssystem, migrera över data och starta upp ett nytt.
Och alla får ta sin del av bördan, tror inte att det är värre för mig än för nån annan, men jag har svårt att få alla pusselbitar att passa ihop nu.... Man skulle kunna säga att mitt jobb inte är kompatibelt med att vara singelmamma just nu, tror till och med man skulle kunna säga att mitt jobb inte är kompatibelt med ett privat liv utanför grindarna över huvud taget.
(...och nej, det är fortfarande inte HInseberg jag sitter på, det bara känns så....)

Startade igång datorn 06,45 imorse, gick och hämtade en hink med kaffe, tog ett djupt andetag och började min arbetsdag. Först tog jag högen med inköpsordrar och började sortera och sätta in i pärmar, gick över till nästa hög och började mata in ordererkännanden och uppdatera leveransdatum och priser och efter det högen med fakturor som skulle attesteras.
Allt sånt här tycker jag är ganska roligt, så länge jag får sitta ifred med mitt kaffe och radio värmland så mår jag rätt bra.
Men så är det inte riktigt.
Telefonen, som är en helvetes jävla uppfinning(!!!) ringer oavbrutet, folk springer ut och in på mitt kontor och vill ha hjälp att hämta arbetskläder och annat, kollegor kommer in och vill ha hjälp med ditt eller fråga om datt och en liten orange lampa blinkar till längst ner på skärmen en gång i minuten för att tala om att jag har hunnit få ytterligare ett mail som jag inte kommer hinna svara på...

Idag hade jag bara förmiddagen på mig till allt som skulle hinnas med för eftermiddagen har varit bokad för utbildning.
Framåt niotiden hade jag, tack vara tredje hinken kaffe, jobbat mig igenom en ansenlig hög med papper och lyckats koppla bort telefonen en stund. Tyvärr minskar inte stressmomenten genom att koppla bort ett kommunikationssätt, för då blinkar den jävla lilla orangea lampan en gång var tjugonde sekund istället och dom närmaste kollegorna meddelar sig via mobilen, så stressen började göra sig påmind genom en sån där dunk-huvudvärk ni vet, som om det står nån liten tomte och bakar plåt bakom pannbenet på en.

Precis när jag reste på mig för att släpa bort min hink till kaffeautomaten en fjärde gång så kommer en lasbilschaufför in genom dörren för att få sina fraktsedlar påskrivna, och precis då börjar jag blöda näsblod.
Det händer när jag är riktigt stressad och det är väl i och för sig en jäkla tur att det är näsan det rinner ut igenom och inte rätt in i hjärnan när det blir högtryck i tankebanorna, men det är förbannat opraktiskt. Men jag lyckades både skriva på fraktsedlarna och häva mig upp i trucken med en papperstuss för näsan och lossa pallen han hade med sig.

Sen rullade det på med telefonkonferans under lunchen så det fick bli en McD på väg till första eftermiddagskursen, utvecklingssamtal med lilla J och hennes fröken (som tycker att jag borde börja omprioritera - jo tjena...) mellan 15-16 och sen tre timmar utbildning till innan jag var klar med mina pass.
Jag vill poängtera här att den här övertiden inte på något sätt är frivillig, det är beordrad för alla och utbildningarna är obligatoriska, och när jag ringer till min chef med en papperstuss i näsan och med ett nasalt läte kväker fram att jag inte pallar det här tempot, att jag inte gör ett bra jobb och att jag behöver hjälp (!) så får jag till svar att det är likadant för alla och "ring om det blir panik" !!
(japp! att jag ringde nu vara bara för att säga heeej och prata bort en minut.....)

*suck*

Nu ska jag gå och kramas med mina lövlingar en stund och tanka energi för morgondagen!
Puss och Kram

Tog en lång promenad med jycken ikväll tillsammans med P för att reda ut en massa tankar och frågor, och det känns bra. Nu har jag varit jättetydlig och tror nog han förstår vad jag har försökt säga i ett par veckor... Men det visar sig.

Helgen har varit fantastiskt lugn och skön, har haft tid att umgås, sova och pyssla här hemma, och med pyssel menar jag att jag har grejat med en massa utan att egentligen få så mycket gjort... :-)

Imorgon är det Måndag igen och halva Maj är avklarad.
Längtar efter sommar nu!!

För flera månader sedan, redan i höstas faktiskt, erbjöd jag mig att följa med mellan-J och hans klass på deras skolresa den 5 Juni. Jag visste att jag skulle ha en jourdag att ta ut, jag visste att min kollega N inte var jourledig den dagen och jag visste att vi inte skulle vara live med nya affärssystemet förän Måndagen efter.
Så, jag tänkte inte annat än att det var grönt ljus, att det här bara var ytterligare en av alla små lösningar som vi jobbar fram själva utan att blanda in cheferna.
Men attans vad jag bedrog mig!
Tydligen så är jag alldeles oumbärlig just dom här dagarna och fick ett bestämt NEJ när jag talade om mina planer för personen över mig i hierarkin. Jag frågade igen - och berättade att det gäller en skolresa med 25 ungar - och fick NEJ en gång till. 
Men skam den som ger sig.
Jag ringde chefen nu i eftermiddag och talade om att den här skolresan litegrann står och faller med mig och att jag är beredd att jobba igen den Fredagen och hela helgen vid något annat tillfälle, och jag tror vi kom fram till en lösning.
Hela den veckan och veckan efter ska jag jobba ett par timmar extra varje dag för att liksom kompensera att jag har ett liv utanför firman.
Det är ju egentligen rätt sjukt, men jag får väl ändå vara nöjd med upplägget eftersom det var jag som bad om en alternativ lösning.

Alla människor säger att Maj är den vackraste månaden på året och det är nu man ska passa på att njuta av naturen och ljuset.
Vore skönt om man finge uppleva det nåt år.................. ;-)

Jag funderar på om jag ska åka till jobbet och försöka få undan en av alla pappershögar jag har på skrivbordet,
jag skulle behöva åka och handla för det är slut på både kaffe och kattmat,
jag skulle gärna åka till badhuset och simma en km,
jag skulle definitivt behöva städa här hemma,
jag har ett berg av tvätt som väntar på att jag ska få tid att ta hand om det
och jag skulle hemskt gärna vilja umgås med syskon och vänner idag.

Men huvet är inte riktigt med än efter vinet jag drack igår, och melodikrysset står närmast på agendan,
så jag skjuter upp alla beslut ett par timmar till....
Tror nog att det blir en bra dag trots beslutsångesten! :-)

Fråga:

Kära Walter,

jag hoppas att du kan hjälpa mig. Härom dagen när jag åkte iväg till jobbet, lämnade jag min man i huset tittandes på TV, som vanligt.

Jag hade inte hunnit långt när motorn la av och stannade. Jag promenerade hem och bad min man om hjälp. När jag kom hem kunde jag inte tro mina ögon! Han var i vårt sovrum med vår grannes dotter. Jag är 32 år, min man 34 och grannens dotter 22. Jag och min man har varit gifta i 10 år.

När jag konfronterade honom bröt han ihop och erkände att de hade haft ett förhållande de senaste sex månaderna. Jag ställde ett ultimatum: Bryt med henne eller så lämnar jag honom. Han har blivit av med jobbet för sex månader sedan och säger att han har känt sig deprimerad och värdelös sedan dess. Jag älskar honom väldigt mycket, men sedan jag gav honom mitt ulitmatum har han hållit sig på sin kant. Han vill inte gå på familjeterapi och jag känner att jag inte når fram till honom. Var snäll och hjälp mig!

Vänliga hälsningar

Sheila

Svar:

Kära Sheila

En bil som stannar efter att ha körts en så kort sträcka kan bero på en massa olika fel i motorn. Börja med att kontrollera att det inte är några stopp för bränslet. Om det är okej, kolla insprutningen och att det inte finns lösa kablar. Om inget av detta är fel, kan det bero på bränslepumpen, att det är för lågt tryck till motorn.

Hoppas att detta hjälper,

Walter

Alla ungarna är i säng nu och jag fixar med dom sista förberedelserna innan morgondagens födelsedagsfirande.
Jag och stora A har slagit in paketen, lilla J har hjälpt till att städa och nu är även en tårtbotten klar, den ska bara fyllas och dekoreras och sen är det kvällen även för mig.
Vid sjusnåret imorgon bitti står vi och skrålar med morgonhesa stämmor som kan väcka upp dom döda för att fira mellan-J på hans allra första dag som tonåring.

Jag har haft ett par riktigt härliga dagar med kollegor och leverantörer och kommer att ta första bästa chans att följa med igen om tillfälle ges.

Vi har umgåtts, ätit god mat och lyssnat på presentationer i lagoma doser och framför allt har jag mått gott av lite omväxling i vardagsrutinerna. Restaurangen på bilden heter m/s Swea och ligger på en båt, där tillbringade vi några fantastiskt trevliga timmar igår.

Som en blixt från en klar himmel fick jag igår nyheter om varsel på mitt jobb, och trots att jag gång på gång försöker intala mig själv att jag inte ska vara orolig förän jag hör något mer så är det inte så lätt.
Jag är orolig och jag vill verkligen inte börja om igen med livet som det var dom där fattiga och lätt kaosartade åren för snart tio år sedan.....

Att det ska vara så svårt att få den här kommunikationen mellan män och kvinnor att fungera!?!
När jag sitter och pratar med mina tjejkompisar så behöver jag inte avsluta alla meningar, dom vet ändå vad jag menar och det som aldrig ens uttalas kan dom ändå läsa mellan raderna och förstår likafullt vad jag vill ha sagt.
Men karlar, ibland känns det som att man behöver bokstavera för att dom ska fatta vad man vill ha sagt, och detta fenomen är något jag aldrig riktigt lär mig....
Jag tycker att X borde förstå att jag inte har samma intresse som han när jag säger; "Tycker inte att vi ska fortsätta det här..." Jag tycker väl även att det faktum att jag bara svarar på sådär vart tredje sms han skickar borde säga honom något.... (?) Nu har jag försökt sätta punkt genom fraser som "Jag vill inte..." och "Vi ska inte..."
Och telefonen har faktiskt varit tyst den senaste halvtimman..... Men det visar sig väl om det funkar....

Fö har det varit en lugn och skön helg med lagom mycket umgåsing, shopping, solande och sovmornar.
Jag verkligen trivs med lediga dagar, synd att dom är så få bara....

Tisdag till Onsdag åker jag till Helsingborg och Landskrona med jobbet. Jag ser fram emot det även om det kanske,
i mitt tycke, hade passat bättre med vilken annan månad på året som helst än just Maj. Den här månaden är värre än tom December när man har barn och är en "engagerad förälder". Har svårt att få det att stämma överallt, trots min stooora och dyyyra filofax.....

Nu är det kvällen i mitt hus, bara den stora tonåringen som sitter och chattar på sitt rum, och John Blund är inte många minuter bort....