Livet hemmavid...

På jobbet så sitter jag med i något som kallas för "nyckelpersonsgruppen". Vi är en grupp på drygt tio personer från olika avdelningar och befattningar på företaget som har fått lite olika uppdrag av ledningsgruppen, bland annat att jobba fram en jämställdhets- och karriärutvecklingsplan.
På ett mycket mansdominerat företag så har det här varit en fantastikt givande uppgift, och med tanke på den mångfärgade skara människor vi är som träffas så kan det inte bli annat än bra diskussioner.
Dagens uppgift var att fördjupa oss i det här med chefsskap och ledarskap, och det finns mycket att säga där med. Hela förmiddagen var bokad för detta ändamål, och dom timmarna gick jättefort och vi hade fantastiskt trevligt!

Tillbaka på min avdelning så berättade jag om jämställdhetsplanen för några av kollegorna, och hoppades på lite positiv respons från dom, men herregud - vad hade jag väntat mig...?!

"öööh... det är väl bra som det är...?"
eller
"vaddå jämställdhetsplan...? är vi inte redan jämställda eller...?"
eller
"jaha... ska ni protestera nu...?"
eller
"jämställss... vaddå??"

Sagt av en ganska homogen grupp bestående av svenska män i åldern 25-50 år med likartad livssituation, utbildning, bakgrund, umgängeskrets och intressen.
Sen fortsatte den vanliga svadan av sportkommentarer, bilprat och halvrasistiska och smått kvinnoförnedrande skämt. Jag tycker väldigt mycket om dom, och känner absolut inte att jag måste tvinga på dom en diskussion dom själva anser överflödig.

Men det händer allt oftare att jag tar med min lilla lunchlåda och går och äter på en annan avdelning,
för att inte riskera mental uttorkning....

Det finns en liten möjlighet att det är förändringar på g....

Jag vet inte än, håll tummarna och låt mig återkomma i ärendet.... ;))

Jag är skyddsombud på mitt jobb och tycker för det mesta att det är roligt och lätt idag att jobba med miljö och säkerhetsfrågor. Vi lever i ett modernt samhälle med ett bra tänk kring frågor som rör skaderisker och olycksfall, och det finns ofta tydliga riktlinjer för hur man ska jobba, och bra lösningar på saker man ser som problem.

Brandsäkerhet är bara en av många saker man tittar på när man går skyddsronden en gång i månaden.
Finns det brandposter?
Är dom tydligt markerade?
Står dom öppet och lättillgängligt utan en massa saker i vägen?



Kan man svara Ja på dom tre frågorna så borde det inte vara något problem,
men ibland är det ändå svårt att bara godkänna den punkten i protokollet och gå vidare....



Man brukar säga att säkerhetstänket ligger i tiden, ibland undrar man VILKEN tid bara.........

...Ingen bra dag för svensk politik idag.
Att var tjugonde röstande i det här landet tycker att Åkesson och co ska vara med och bestämma kan ju inte ses som något annat än ett fett misslyckande av dom övriga partierna.

Jag hoppas det är som F säger, att det kan bli en väckarklocka för svensk politik och att vi tar lärdom av det till nästa val.

Jag blir orolig när jag ser att det går framåt för Sverigedemokraterna och att dom mer och mer verkar bli ett etablerat parti. Jag tycker inte att dom har i Sveriges riksdag att göra.

Däremot tycker jag att det är självklart att dom ska få komma till tals, vi bor i ett land med åsiktsfrihet och det ska respekteras, av alla! 
Att Ung Vänster-anhängare står och hojtar och ropar när SD har torgmöten tycker jag blir pinsamt, är man bara lite påläst så är det ju bättre att ta en diskussion med dom och deras argument är inte så solida hela vägen att man behöver vara orolig att förlora den debatten.

Jag läste ett citat av en docent från Karlstads universitet i en dagstidning igår som lyder:
"Bland SD´s väljare finns en överrepresentation av yngre, lågutbildade män som bor på landsbygden, är emot etablissemanget och som känner sig misslyckade..."

Då är det ju ännu konstigare att dom har det stödet dom tycks ha...
Har det här landet verkligen så många korkade, motsträviga och misslyckade bondpojkar...?

Tog en lång promenad med bästa K igår, en välbehövlig för både den fysiska och den mentala hälsan.
Vi avhandlade rädslor och konsten att övervinna dom, eller åtminstone våga möta dom, och allt annat som poppar upp i huvet när man har två timmar utan barn och jobb inom räckhåll.
Idag har jag grym träningsvärk i benen, och det känns bra!

Hösten har verkligen rivstartat, med allt vad det innebär. Schemat är konstant fulltecknat ett par veckor framåt, jag fryser och känner mig blek och grå och jag går hela tiden omkring och längtar hem till min soffa och påsen med värmeljus.

Den stora skillnaden mot andra höstar är att jag inte kännt av ens antydan till höstdepression, och jag som annars brukar ha både planer på ljusterapi och sparade semesterdagar kvar i min lilla "katastrofplan" varje åt vid den här tiden....

Jag mår kanon!

I love to cook, but leave the dishes to someone else,
I love to dance whenever I get the chance,
I love to travel, but hate beeing apart from the ones I love,
I dream of summer when the snow is making cold sounds underneath my shoes,
I love my children with all of the thunder in the sky and with every whisper in the night,
I try to enjoy life every day, but some days I just give up and have ice cream instead...

//okänd

Om i ödslig skog
ångest dig betog
kunde ett flyktigt möte
vara befrielse nog.

Giva om vägen besked
därpå skiljas i fred:
sådant var främlingars möte
enligt uråldrig sed

Byta ett ord eller två
gjorde det lätt att gå.
Alla människors möte
borde vara så.

- Hjalmar Gullberg

Jag tycker nog att jag så här långt in på höstterminen har koll på det mesta som händer runt omkring mig och ungarna. Jag har koll på min tid hos bilprovningen, har inte missat ett enda möte på jobbet eller en tanläkartid än så länge, det har deltagits i fritidsaktiviteter och jag har fyllt i lappar till skolan och svarat på mail i tid.
Och jag lever och har en ganska normal puls, och magkatarren har inte gjort sig påmind. Än.

Idag krockade det lite men jag gjorde ett snabbt val och det visade sig att jag tog rätt beslut. Valde bort ett möte på skolan för lite kvalitetstid med underbara familjen istället.
Drygt tre pall (i runda slängar 2,5 ton...) med pellets flyttade sig med hjälp av tio par armar från garageuppfarten ner i källaren på mindre än tjugo minuter hemma hos ena brorsan. Vi tokskrattade hela tiden och bjöds på mat som tack.

Imorgon krockar det igen, lilla J´s första gymnastikträning mellan 18-20, och jag ska på avtackningsmiddag kl 19. Fredag däremot, då är jag ledig, och det enda jag behöver komma ihåg då är att jag ska åka söderut mot Göteborg nån gång under eftermiddagen, och jag är inte så orolig över att missa en sån sak... ;)

Livet är rätt skönt, trots kaoset!
Smu Gnut!

Ibland upplever man såna där dagar som kommer att arkiveras i minnesbanken som om dom vore markerade med färgglada post-it-lappar. Dagar som inte alls smälter ihop med alla andra som en diffus massa, utan lyser av sig själva för ganska lång tid framöver.

Citatet ovan kommer från en reklamfilm för Fritidsresor, och när man sitter i soffan och är närmast medvetslös efter en lång arbetsdag så kan Your Song med Billy Paul (i kombination med Mads Mikkelsen i badbyxor.....) lätt få en att tro att man behöver tillbringa några dagar Siambukten för att ha några minnesvärda dagar att lägga i den där banken,
men så är det inte.

Ibland räcker det med att gå några kvarter neråt gatan och tillbringa ett par timmar med människor man aldrig träffat förr. :)