Livet hemmavid...

När lövlingarna kom hem från sin pappa härom dagen så stannade lilla J kvar, hon är jätteförkyld med ont i kroppen och feber, och där finns det folk hemma på dagarna nu utan att någon behöver ta ledigt från jobbet.
Nu ligger även stora A på sitt rum med febervärk, ont i halsen och tappad aptit stackarn, det är bara jag och stora J som är på benen sommarlovets första dagar.
Vädret är ju inte heller någon höjdare, det blåser rätt friskt och så fort solen går i moln så blir det kallt och lite ruggigt.

Men jag läser S gulliga sms som jag fick när vi var i Grekland där det står "ingen bra början, men då kan det bara bli bättre...." och tänker att om hon kunde pricka in det så perfekt då så kanske det kan funka igen...?
Som jag har toklängtat efter den här sommaren så vore det ju skönt om man slapp raggsockarna några veckor i alla fall, istället har jag precis köpt nya....
Och ungarna behöver få en chans att planera sina dagar efter vad dom vill göra och inte bara efter vad dom orkar med trots förkylningar....



Annars är livet ganska gott tycker jag!

Ikväll får jag nog sova med hörselskydd för stora J har två kompisar som ska sova över och det ska tittas på film och spelas spel.
Trots att dom lever i ett näst intill koma-liknande tillstånd under större delen av året så klarar dom här killarna förvånansvärt många vakentimmar i sträck när det handlar om roligheter.
Men är det sommarlov så är det, och om jag behöver sova med mina Peltor över huvet inatt så ska jag göra det, är mest glad att dom umgås och har roligt. :)

Jag gjorde något modigt igår!
Trodde nog inte att jag skulle våga, men jag gjorde det till slut och är glad för det.
Den här dagen avslutas med ett leende i hela ansiktet och en skön känsla i magen.... :)

Smu Gnut!

Var på sminkparty igår tillsammans med ett gäng tonårstjejer.
Förutom den lilla detaljen att jag är dubbelt så gammal som alla andra så hade jag hemskt trevligt, tänkte nästan inte alls på åldersskilnaden. 

Men när säljaren började prata om sin specialprodukt "Black Bull", ett slags viagra i örtform att ge till pojkvännerna, då kände jag mig uråldrig, och tänkte att mycket vatten har flutit under broarna sedan jag var 18...

Om killar i 18-20 års åldern behöver hjälp med att få upp den... då är det något galet nånstans... och då kanske man behöver söka proffessionell hjälp istället för att stoppa i sig piller från en liten svart ask....?
eller?? :))
(Det var bättre förr..............)


Igår hade jag gärna tillbringat dagen i Sölvesborg på Sweden Rock Festival och njutit av en massa bra musik.
Lyssna på dom här en stund, Lemon Bird, och håll med om att det är ganska skönt gung?

Vissa dagar suckar jag över grabbtätheten på jobbet, önskar ibland att det fanns åtminstone nån till av samma kön, som tänker och resonerar ungefär som jag.
Andra dagar, som idag, är jag ganska glad att dom finns.

Jag har vridit och vrängt på en fråga i några dagar nu, som jag aldrig lyckas komma fram till något bra svar på, och min kära jobbvänner får det att låta så mycket enklare än jag har tänkt att det är.
Det är inte enkelt, och jag vet fortfarande inte men jag har i alla fall gått igenom några alternativ, ur ett manligt perspektiv, till skillnad från mitt eget överanalytiska kvinnliga... ;)

Jag ska fundera ett par dagar till, och kanske jag inte kommer fram till något den är gången heller, men gör jag det så är det tack vare kollegorna.
Och bestämmer jag mig föratt låta allt vara så har det i alla fall varit skönt att prata av sig lite! :)

Smu Gnut! ♥

Jag har varit trött hela dagen idag,
inte "jag-behöver-sova-trött" utan mer
"vet-inte-vad-jag-vill-och-ska-det-vara-så-här-och-blir-det-inte-bättre??-trött"
Sånt är jobbigt.
Det är jobbigt att vara en tjatmamma varenda dag och veta att det inte hjälper att tjata egentligen men man är för trött och aningen uppgiven för att orka byta taktik.
Det är jobbigt att tänka att mina två ynkliga kommande semesterveckor kommer att försvinna som en morgonpink i Nilen och att jag kommer vara tillbaka i varggropen innan jag hinner säga semesterplaner.
Det är jobbigt att tvätta och laga mat i ett X2000-tempo och veta att jag aldrig nånsin kommer gå i mål med uppgiften.
Det är jobbigt att veta att hur mycket pengar och fix jag lägger på min lilla bil så blir hon inge nyare för det och det är bara en tidsfråga innan jag blir tvungen att köpa mig en ny bil.
Det är helt enkelt mycket som är jobbigt nu.

Det är möjligt, tom högst troligt, att det har gått över tills imorgon, men ikväll ska jag vältra mig i självömkan en stund... :(