Lite otillräcklig
Det där håller på att ändras. I samma takt som barnen blir äldre så blir jag allt mindre involverad i deras skola och fritidsintressen, och det är bara som det ska vara och faktiskt väldigt skönt.
Men så händer något som gör att barnen för ett tag blir lite små igen och jag behövs lite mer än vanligt, och återigen känner jag att jag inte riktigt räcker till.
Om en vecka blir det operation för stora J och efter det kommer han att bo kvar på patienthotellet i tio dagar, men med bästa familjen och fina vänner kommer vi nog att klara det med. Flera stycken har redan erbjudit sig att skjutsa honom åt ena eller andra hållet för att han ska slippa sitta instängd dygnet runt under tiden han får antibiotika. Jag kommer åka så ofta jag kan såklart, men jag måste nog jobba lite också, annars har jag inte råd att tanka bilen för att kunna ta mig mellan här och där.
Nu är ju huvudsaken att den där armen blir bra.
Annars måste jag tänka om när det gäller mina planer som NBA-morsa.... ;)
Förhoppningsvis på väg åt rätt håll...
Tydligen är det den som är orsak till att (om du är kräkmagad så kan du hoppa till nästa stycke) han fått ett sår på armen som varat och vätsakt och där han kunnat plocka ut små benbitar...
Hursomhelst... nu ska dom skära upp armen och skrapa bort allt som är infekterat, sen blir det gips igen och antibiotika som han ska få intravenöst i ett par veckor.
Varken han eller jag jublade åt det här beskedet, men vi hoppas ju såkart att det äntligen ska bli bra, och innebär det en massa extra åking till sjukhus och några veckors basketuppehåll - ja, So Be It!
*
Idag är det 90 år sedan kvinnorna i det här landet fick rösträtt. Jag läste det just på facebook och hade en kort tanke om att man kanske skulle fira det med ett glas vin, men jag vet inte... Ska man verkligen fira när halva befolkningen i alla tider ansett sig vara så överlägset begåvade att man tagit ifrån den andra halvan alla demokratiska rättigheter?
Fira ska man göra när man vunnit något.
För 90 år sedan så hände ingenting annat än att vi äntligen kunde börja en vandring mot ett någorlunda rättvist samhälle, och vi är ju inte på långa vägar i mål än.
När vi är det - ja då ska jag fira!
Helgsummering
Hockey-VM är snart över, Sverige spelar tydligen final mot Finland ikväll har jag förstått på ivriga facebook-kommentarer, men det bekommer mig inte särskilt. TV´n står på och jag kikar lite då och då men jag kan inte alls komma i närheten av att förstå hur detta kan ta så många människors fulla uppmärksamhet!?
Jag jobbar på att överleva Maj och är glad att jag hunnit ta det lugnt i helgen trots konfirmation och födelsedagsfirande. Jag har umgåtts med barn, familj och vänner och även någon som jag flera gånger har trott hör till mitt förflutna.
Jag vet att han inte hör till min framtid, men det är väl inget som hindrar att han är en del av mitt liv just nu...?
Igen....
Nu ska jag åka och lämna lilla blå Clion på verkstan och ta en långpromenad hem. Jag har träningsvärk som påminner om hur dåligt tränad jag är, och nu tänkte jag (igen) försöka ändra på det.
Matshopping
Att beställa matkassar på internet är ett av dom bättre besluten jag fattat på länge!
Jag har nu lagat 7 nya rätter som jag aldrig skulle kommit på tanken att laga om inte jag hade fått både ingredienser och recept levererat hem till dörren, och antal dagar med korv och makaroner är närmast obefintliga.
Ytterligare en fördel med att inte behöva åka till affären och panikhandla middagsmat är att man minimerar tillfällena att okynneshandla godis.
När jag är sjuk så tycks jag nånstans tro att en påse Polly är precis vad min kropp behöver för att bli frisk, och trots att jag försökt medicinera mig med choklad tusentals gånger utan att det funkat så är det svårt att stänga av godissuget precis när jag passerar godishyllorna.
Nu väntar jag bara på den dagen då man tar servicen till ytterligare en nivå och det ingår en kock i den där matkassen också.... :)
P.S Jag menar Mat-Shopping och inte Mats-Hopping, men det fattar ni va....? ;)
Nytt år, ny energi...?
Nu är det inte hans ben, dom två långa tentakler han använder sig av för att ta sig fram, som behöver bytas ut, tack och lov.
Det är ett hål i skelettet i hans arm som behöver fyllas igen, och det gör man med genom att ta lite ben från hans höft, men det betyder en ny operation och en arm som återigen kommer vara gipsad i några veckor, och både stora J och jag hade hoppats att det skulle vara nog med sjukhusbesök snart.
Men så lätt ska det inte vara.
Julen som var kommer gå till historien som den minst juliga jag upplevt tror jag. Förkylningen innan och magsjukan strax efter hjälpte nog till att sudda ut det lilla av julstämning jag hade lyckats ta till mig, men det vete tusan om jag hade känt mig så värst mycket mer stämningsfull om jag varit frisk faktiskt....
Den här hösten har varit tung och jobbig och nu när jag hde en vecka ledigt så tog all energi plötsligt slut. Som om jag gått på reservtanken alldeles för länge utan att se varningslampan, och så helt plötsligt får soppatorsk.
Jag hoppas den här veckans soff-häng har gjort lite nytta, för på Måndag börjar ungarna skolan igen och då rullas hela vardagsmaskineriet igång igen, och jag kan bara blunda och hålla tummarna för att det kommer funka.
För vad är alternativet??
Vad skulle hända om jag inte orkar med allt? När det inte finns någon som kan ta över....?
Nåväl, nu är det kvällen och jag ska somna till Peter LeMarcs vackra röst om en stund, och drömma om sommaren! :)
Smu Gnut
Nedräkning...
U på jobbet har precis kommit hem från Kreta och dom hade mellan 25 och 29 grader hela sin vecka och då börjar vi liksom snacka min trivseltemperatur... Det här blåsvädret vi har här just nu kan jag vara utan och jag behöver nog 25 och stekande sol för att få upp värmen ända ut i tårna.
Idag har jag anmält mig till att följa med lilla J och ungarna på musikskolan till Liseberg. Jag tycker nog att jag är med på väldigt mycket och känner väl egentligen inte för att åka den här gången, men när jag tänker efter så är det mest grabbarnas aktiviteter jag hängt med på hittills och lilla J vill så väldans gärna att jag ska följa med så jag gör det för hennes skull.
Trött är jag idag, fast ganska nöjd också. Fixade stora A´s cykel igår alldeles på egen hand (gud va bra jag är!!!) och idag visade godsvågen på jobbet att jag är tre kg lättare än senaste vägningen.
Och så är det bara 11 dagar kvar tills vi åker!! :)
2010-05-04 - Summering
Stora A firar att snön är borta för den här vintern genom att tillbringa all sin vakna och lediga tid ute på en skateboard och konstaterade idag att han nog måste ta en vilodag imorgon så att den värsta träningsvärken får ge sig.
Lilla J har sparat av månadspengen och tappade-tand-pengar så att hon idag kunde konstatera att hon har råd att åka till Liseberg med musikskolan i slutet av månaden.
Jag själv ska ta min andra penicillintablett och inbillar mig att jag redan känner skillnad. Förmodligen inbillning men allt är bättre än hur jag mådde förut idag....
Blev en bra dag till slut!
Smu Gnut
Sista dagen....
Hon är tio år och har varit min pappas trogna följeslagare varenda en av dom dagarna.
Om sådär en timma skulle jag tro så går dom nog på sin sista promenad tillsammans och sen åker dom till vetrinären för att avsluta hennes liv.
Och trots att hon är sjuk och man vet att det är för hennes bästa så gör det ont i hjärtat på en.
Förutom mina föräldrar och lillasyster så är det nog stora J som lider mest just nu.
Idag behöver han inte gå till skolan,
man slipper det när man gråter så hjärtat nästan går sönder.... :(
Stora barn
Såna gånger känner man att man fyndat, verkligen.
Ibland blir jag avundsjuk på familjer där alla är korta och barnen inte växer som om dom badade i gödningsmedel. Nu har båda mina söner passerat skostorlek 45 och stora J närmar sig en kroppslängd av 190 cm. Det är fint att vara lång och jag säger ofta till dom att dom ska sträcka på sig, men det vore väldigt behändigt om dom kunde ha samma jeans och vinterskor i Februari som man införskaffade åt dom i November......
Min plånbok har helt enkelt svårt att hinna med i deras väx-tempo. Om jag köper termobyxor åt stora J på hösten så vill jag ju inte att dom ska vara så långa att han trampar på dom för då är dom snart trasiga, men köper jag lagom långa så är dom för små framåt sportlovet och en sån här vinter kan han helt enkelt inte vara utan.
Nu skulle jag helst av allt vilja öppna H&M-katalogen och börja titta efter sommarkläder istället, och drömma om sol och bad!
1...2...3...
Sen nästan 11 år tillbaka har jag tre barn som jag gång på gång har fått räkna in, som en liten boskapshjord ungefär.
Så fort vi har gått ut genopm dörren - "en... två... tre! Japp, då går vi"
Eller in på en affär eller stormarknad - "en... två... tre! Nu uppför ni er ordentligt!!"
Eller på väg hem nånstans ifrån - "en... två... vart f*n är...? ok tre! Puh..."
För att inte tala om när vi befunnit oss i en storstad eller på ett tivoli - "en... två... tre! en... två... tre! en... två... *suck* tre...."
Det är svårare numera, och inte alltid så nödvändigt eftersom dom alla tre har sina egna liv parallellt med vårt gemensamma, men det händer fortfarande att jag räknar in dom.
Och det är fortfarande jobbigt när nån fattas i min lilla flock...
Idag hade vi bestämt oss för att gå på bio alla fyra och en timma innan filmen började räknade jag för första gången in dom för kvällen och fick bara ihop till två. *suck*
Så jag har ringt runt och frågat och åkt runt med bilen och letet, men ingen stora J nånstans. Till slut, fem minuter (!) innan filmen började hörde han av sig och talade om vart han befann sig så jag kunde åka och plocka upp honom.
Vi hann precis slå oss ner i stolarna innan dom släckte lamporna, och där i dunklet kunde jag till slut räkna in dom, en... två... tre!
Och njuta av en fantastisk film! :)
Julmys och nystart
Julstämningen har legat, och ligger fortfarande, på en stark ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ och trots att jag jobbar på Måndag igen så har jullovskänslan nått även mig. Mina lövlingar blev lika glada för sina julklappar som jag hade hoppats och dom överraskade mig med att litet paket som dom lagt ihop till alla tre och som rasslade trivsamt när jag skakade på det... :) Vi har ätit lagom mycket julmat och alldeles för mycket godis.
Och där kom jag osökt in på det enda lilla smolket i glädjebägaren...
Det må vara hänt med godiset när det är helg men sen får det fan i mig bli ändring på ett och annat här! Jag och vågen har inte varit överens på ett bra tag nu men till våren är det tänkt att vi ska försöka komma iväg till Grekland och då vill jag kunna sitta vid poolen utan att skrämma små barn med min gigantiska kroppshydda....
Så,
idag åkte vi till en pulkabacke ett par timmar istället för att "mysa framför tv´n" som ju annars blir en vanligt förekommande aktivitet en sån här tid på året,
jag har varit ute och skottat våran gigantiska uppfart två gånger trots att det står en snöslunga i uteförrådet,
och jag har frivilligt varit utan bil i några dagar bara för att bli tvungen att ta mig fram fotledes om jag över huvud taget måste ta mig nånstans.
Jag vet att det är småsaker och man kan väl inte säga att jag är på banan än riktigt, men väl i startgroparna.
Mina vänner; Wish me luck eller Join me in Beach 2010... ;)
Förväntan
Lilla J har studsat runt hela eftermiddagen och kikat på klapparna under granen och verkligen räknat ner minutrar till morgondagen, och jag minns så väl det där pirret i magen...
Jag undrar om inte själva längtan och förväntan ibland är större än det man faktiskt väntar på...? När man är barn så är ju hela grejen med jul liksom uppbyggd av förväntan, hela tiden har man saker att se fram emot.
Första adventsljuset, julpysseldagar i skolan, lussekatter, snö, andra adventsljuset, luciatåg, mer pysseldagar, tredje ljuset, pepparkaksbak, jullov med sovmornar, julklappshandling, pepparkakshus, fjärde ljuset, julavslutning och så till sist själva julafton... Och när dopparedagen kommer så väntar man på Kalle Anka, julmiddagen, tomten och julklappsöppning...
Att längta efter något är en skön känsla!
Nu säger jag god natt, längtar efter att krypa ner i sängen nu, och så längtar jag efter imorgon....
nästan lika mycket som ungarna! ;)
Jamendåså!
Julklapparna är inslagna och granen står och glittrar på sin plats och julstämningen väger mellan fyra och fem ♥ :)
Det har varit alldeles för mycket jobb och för lite fritid i några dagar nu men med fem långa lediga dagar framför mig så känns det nästan ofattbart ljuvligt just nu.
Önskar er en underbart fantastisk jul med många julpussar under misteln och mycket glögg och tända ljus.
Puss och Kram och Smu Gnut! ;)
Det starka könet!
Idag tog jag den omtalade influensasprutan, tvekade in i det längsta men på jobbet gjorde dom det lätt för oss så när allt jag behövde göra var att fylla i en lapp där jag fick intyga att jag är helt frisk och sen ställa mig i en kö i tio min så tyckte jag det var lika bra att få det gjort.
Men jag hade rätt roligt där i kön när jag tittade mig omkring och såg alla bleka ansikten och hörde alla grabbar öka i andningsfrekvens en aning när deras namn ropades upp, och inte förän dom kom ut från sköterskans rum med en plåsterlapp på armen kunde dom le med hela ansiktet igen... :)
En kollega till mig blev pappa i helgen och kom förbi på jobbet med tårta idag. Förra veckan var han ganska nervös och vi som har barn försökte komma med lite goda råd sådär innan det skulle bli dags, och talade om för honom att det kunde vara en bra idé att äta ordentligt innan dom åkte till BB för man vet ju inte när det kommer vara läge för käk nästa gång.
Det visade sig vara lättare sagt än gjort, stackarn har varit så nervös att han inte kunnat få ner en matbit över huvud taget på hela helgen...
Vilken himla tur att det var hans sambo som fick ta hand om det fysiskt ansträngande jobbet och inte den kraken som var tömd på sina krafter redan innan det hela hade startat.....
Lilla J är min klippa just nu, hon julfixar, städar och grejar så jag har nästan svårt att hänga med. ♥
Annat är det med mina tonåringar, dom har liksom fullt upp med att bara existera just nu, men jag får väl säga att dom gör det ganska bra i alla fall... ♥
Idag har vi börjat plundra julgodiset men en långpromenad både igår och idag väger upp lite!
Julstämningen idag:
♥ ♥ ♥ ♥
Inte illa... ;)
Trött mamma
Numera befinner dom sig inte långa stunder på samma plats, och om jag får frågan vad mina barn gör för tillfället så ska jag vara glad om jag vet var en av dom håller hus....
Ikväll har jag lånat in en extra pojke och han och lilla J gäspade ikapp strax före kl 22 och det var ingen konst att få dom att borsta tänderna och krypa ner i varsin lopplåda.
Stora J ringde strax efteråt och ville bli hämtad hos en kompis. Han är hemskt stor och tuff men inte när han ska gå hem på kvällarna, då vimlar hans värld av fula gubbar och hemska psycon och då är det ganska skönt att kunna ringa sin mamma.
Stora A och hans kompis har inte gjort många knop under eftermiddagen men likt vampyrer vaknar dom till liv ungefär samtidigt som övriga i familjerna börjar gäspa och släcka lampor.
Det är halloweenpartaj på stan och dom räknar inte med att komma hem förän efter 1 inatt.
Och här sitter jag och nästan längtar tillbaka till när dom var små och man hade sin egen stund på kvällen när alla tre låg i sina sängar och sov...
Uppbokad
Sånt har en tendens att ändras fort...
Imorgon skjutsar jag stora och A och hans flickvän hem till henne, sen hoppas jag hinna ta en fika med bror och svägerska innan jag och lilla J drar till badhuset i några timmar.
Och så ska vinterdäcken på.
Det där är ett jäkla göromål som alltid tar tre gånger så lång tid för mig som för alla andra, men det tillhör dom där nödvändigheterna man får stå ut med om man nu ska ha en bil.
Nu ska jag börja min "göra-ingenting-helg" med att åka och handla, för även om mitt liv den här helgen tyvärr inte alls är så innhållslöst som jag hade hoppats, så är mitt kylskåp det......
Tankar
Nu kan jag nog säga att jag tagit igen en hel del av mitt borttappade sociala liv den veckan jag var sjuk. Den här helgen har innehållit alldeles lagom mycket av allting. Långa sovmornar, bästa vänner och mycket skratt.
Och en hel del insikter också.
Någon som jag trodde var på väg att bli en kompis igen efter många år visade sig vara en felbedömning.
Det är jättesorgligt för vi har en lång historia och det har känts dom senaste månaderna som om vi varit på väg att bygga upp nånting igen, men det var tydligen inte lika mycket värt för henne som för mig....
Stora A vill följa med hem till flickvännen och hennes familj över helgen som kommer. Hon bor ett par mil från stan och planen är att dom tar bussen på Fredag och stannar till Måndag då hennes föräldrar ska skjutsa in dom till skolan.
Naturligtvis kommer jag inte säga att han inte får åka men en nojig mamma som jag är så känns det inte helt bra att släppa iväg honom till en familj som jag aldrig har träffat eller ens vet var dom bor.
Nu har jag erbjudit mig att skjutsa dom dit på Fredag em så får jag chansen att presentera mig för dom och bara få en liten känsla av hur dom är.
Jag har sagt att han gärna får säga till E att det hans fjantiga mamma som har ett sjukligt behov av att lägga sig i hans liv, det är ok för mig, men han bara skrattar och skakar lite på huvet åt mig. :-)
Stora J har förvånat mig genom att vara på gott humör hela tiden sen dom kom hem från pappa i eftermiddags.
Vi har tittat på film tillsammans och det händer inte så ofta numera. Han befinner sig i den mest förvirrade stadiet av sin tonårstid nu tror jag, åtminstone hoppas jag det för blir det mycket värre vet jag inte om han kommer att hitta hem från skolan ens... :-/
Lilla J är min lilla prinsessa och trots prepubertala humörsvängningar så är hon min ständigt tillgivna följeslagare och den som hjälper till mest här hemma. I Fredags var det hon som hade städat undan här hemma, dammsugit av golvet och laddat diskmaskinen för att det skulle vara fint när jag kom hem. ♥
Nu ska jag ta mina insiker och tankar och göra kvällen,
man blir förbannat trött av att ha så här roligt en helg... :-)
Smu Gnut kära vänner!
Längtar bort
Här hemma är det liksom happy hour oavbrutet, ungar som kommer och går och tar det dom vill äta och dricka och sen drar dom vidare några timmar innan dom kommer hit igen.
Det sitter grabbar i köket och spelar kort, det sitter några till i stora A´s rum och spelar dataspel och det sitter ytterligare ett par ute på trappan som "är på väg hem" och har så varit i nån timma.
Ok, det äts inte lika friskt ur mitt kylskåp längre som tidigare, det har blivit bättre, några extra matgäster har vi varje vecka och det går fortfarande åt misstänkt stora mängder mjölk och limpa, men det är inte lika illa som det har varit. Det är dessutom väldigt rara ungdomar som tillbringar sin tid i vårt hem, det är inte det....
JAG VILL BARA VARA IFRED!
(Jag kan ju för f*n inte ens fisa som jag vill i mitt eget hem utan att titta mig omkring först!)
Vart ska jag ta vägen? Nån som vet?
Uppdatering...
Man slutar aldrig att förvånas.
På Söndag morgon tar han med sig sin näst äldste som och hans kompisar och åker till Kumla för att se grabbarna spela basket. Stora J är överlycklig och räknar nästan timmar till Söndag kl 10, och hans mamma är ganska glad också, dels den allmänna delade glädjen såklart men också för att jag har inbokat partajande på Lördag kväll.... ;-)
Lite trött på mitt jobb idag igen, det går lite i vågor men idag är definitivt en sån där dag som kröker sig neråt på skalan. Fick bli lite arg på en av skatorna för att hon var dum mot en av "mina" pojkar. Jag tycker inte om att bli arg på folk men tydligen så hjälpte det för jäklar så len hon vart i mun efter den repan...
Det har varit lite mycket bortatid också ett tag nu, ska försöka ändra på det och tillbringa lite kvällstid med mina lövlingar. Inte för att dom helst av allt tillbringar kvällarna med sin mamma direkt utan mer för att jag tycker om att gå omkring och pyssla och bara vara i närheten av dom.
Imorgon är dom lediga alla tre och det hade inte gjort ont nånstans om jag hade fått vara det med......
Underbara ungar!
Det är såna här perioder som helgerna blir så underbart sköna och värdefulla, man vädesätter ju inte fredagsmyset, lördagssoftandet eller söndagsfrukosten om man är ledig jämt.
Stora A har följt med som ledare på ett weekendläger med en konfirmationsgrupp den här helgen. När jag kom från jobbet vid 18-tiden hade han redan packat och åkt. Jag fick en släng av dåligt samvete för att jag inte var hemma och sa hej då och påminde om packning och annat, men jag får inse att han är tillräckligt gammal för att fixa själv.
Stora J har varit på basketträning och ringde mig för ett par timmar sen och meddelade med jublande röst att dom har match nästa helg, sin allra första seriematch, och jag är ju naturligtvis jätteglad för hans skull men kan inte låta bli att känna en liten saknad över dom barnlediga helger jag inte kommer att ha lika regelbundet den här hösten...
Men way to go mammas stora kille, vi har igen det när du signat ditt första NBA-kontrakt...! ;-)
Lilla J är min lilla klippa, jag skulle inte klara att sy ihop mina dagar utan hennes hjälp. Igår hade hon städat, diskat och laddat tvättmaskinen när jag kom hem och idag var det hon som grejade middagen.
Och jag behöver inte ens be henne!
Nu ska jag gå och somna till Lars Winnerbäcks underbara stämma!
Kärlek, Fred och Smu Gnut till alla! <3
