Bloggpaus....
Återkommer.
Kanske.....
Humörbyten....
Det är ganska energikrävande och dom här snabba humörbytena gör mig stressad, men när man har suttit och grubblat och bara blir mer och mer arg och irriterad, och sen avbryts i sina tankegångar av sprudlande barn och man bombas med goda nyheter, då är det rätt gôtt ändå! :)
Det lönar sig att vara en tjatmorsa, och kanske ungarna kommer förstå det också med tiden, precis som jag är tacksam över att jag har världens bästa föräldrar som förebilder!
♥
Sovmornar efterlyses...
Om jag inte hade några pliker eller måsten utan bara fyllde dagarna med sånt jag vill göra, så skulle jag aldrig komma ur pyamasbyxorna, och jag skulle göra över med en förmögenhet på värmeljus och kaffe.
Det skulle vara så otroligt skönt att slippa vakna till klockskrället varenda morgon och bara få ligga kvar i sängen tills kaffesuget inte längre gick att ignorera.
Nåväl, det är i alla fall Fredag imorgon och sen väntar två långa hela dagar utan väckarklocka och tråkjobb!
Lovely!
(Inga nyheter ang räkneverk eller så, eventuellt på Söndag)
Pinsamt
Ni vet hur det kan vara när man har öst skit över en person och sen får för sig att han eller hon står bakom ryggen på en och lyssnar? Eller när man spyr galla över någon man just pratat med i telefon och sen kommer på att man måste kolla så man verkligen kopplat bort samtalet...?
Jag måste verkligen lära mig att inte prata så mycket skit för idag hände det mig.....
Jag hörde ett namn nämnas idag och på ren reflex började jag högt och tydligt tala om vad jag tyckte om den här personen....
...som helt plötsligt står i min dörröppning.....
oooops..... :)
My family, far in distance, close at heart...
Jag har en alldeles fantastisk familj, och en av dom riktigt bra sakerna med den är att den växer hela tiden.
Åt alla håll!
Igår fick jag en ny lillebror. :)
Det här höstlovet har varit en familjevecka, verkligen.
Förra helgen döptes min lille brorson och jag fick den stora äran att bli fadder, för tredje gången i mitt liv. Kan ni fatta vilken ära det är att bli tillfrågad om en sån sak!? Jag menar, faster är ju en hedervärd titel i sig, men lägger man till fadder / gudmor på det så är man ju verkligen utvald. :)
I Måndags morse tog jag med mig lilla J och min pappa och for nästan 50 mil norrut för att umgås, både med varandra och med min fantastiska mormor, min morbror och några till.
Under tiden förberedde sig mina söner för sin Polen-resa, och när mina försök att fixa logistiken på distans inte längre kändes riktigt hanterbara, så var det skönt att lämna över till mamma, som nog till och med fixade det bättre än jag skulle ha gjort. ;)
När sönerna väl kommit iväg och jag kunde slappna av, så hade vi ett par riktigt sköna dagar innan det var dags att packa ihop och fara söderut igen.
I Torsdags körde jag närmare 95 mil, med en timmas paus här hemma för att byta väska, ta en dusch, lämna lilla J och ta en fika med mamma. Lämnade mommas hus i Jämtland vid 9-tiden och svängde in på gårdsplanen hos pappa G i Skåne nån gång efter 23, rätt trött men nöjd över att äntligen ha kommit fram.
Och igår träffade jag äntligen min bror och hans familj för första gången. Det är svårt att förklara hur det känns, det här med att ha en familj man aldrig känt eller över huvud taget träffat, och jag ska inte fördjupa mig i någon analys över begreppet familj nu heller, men det är en alldeles fantastisk känsla när skuggor tar form och personer man bara sett på bild blir riktiga människor. :)
Att avståndet i km är långt behöver inte vara ett hinder för att man ska kunna vara nära i hjärtat. ♥
