Trött
Jag har jobbat 13 timmar idag, åkte direkt och plockade upp stora A för att skjutsa honom till hans pappa, hem och ta en dusch och äta lite yoghurt och nu sitter jag här och tycker att vägen från soffan in till sovrummet känns alldeles för lång...
Det är såna här dagar man bävar för när semestern börjar närma sig slutet, fast å andra sidan så blir helgerna så oändligt mycket skönare när man inte är bortskämt med onödigt mycket ledig tid.
På Fredag är jag ledig och skulle så oändligt gärna vilja åka norrut för ett par dagar, får se om budgeten kan rymma ett par bensintankar och om chefen godkänner en kompdag på Måndag....?
Nu ska jag stänga av datorn och se om jag klarar av att förflytta mig några meter längre norrut redan ikväll....
Smu Gnut
Det är såna här dagar man bävar för när semestern börjar närma sig slutet, fast å andra sidan så blir helgerna så oändligt mycket skönare när man inte är bortskämt med onödigt mycket ledig tid.
På Fredag är jag ledig och skulle så oändligt gärna vilja åka norrut för ett par dagar, får se om budgeten kan rymma ett par bensintankar och om chefen godkänner en kompdag på Måndag....?
Nu ska jag stänga av datorn och se om jag klarar av att förflytta mig några meter längre norrut redan ikväll....
Smu Gnut
Första steget...
Ok, att kalla henne en magisk fe vore att ta i å det grövsta.... men jag tror att hon just kan ha hjälpt mig med en av tre. Det är kanske inte vad jag hade önskat eller hoppats på, och ingenting jag hade sökt mig till själv, men det är i alla fall en förändring. Och jag tror det kan bli bra.
Surhumöret har inte gått över helt och sommaren är väl i det närmaste slut, men imorgon har jag middag med musketöserna igen och det kommer i alla fall hjälpa upp humöret betydligt!
Surhumöret har inte gått över helt och sommaren är väl i det närmaste slut, men imorgon har jag middag med musketöserna igen och det kommer i alla fall hjälpa upp humöret betydligt!
Jag önskar....
Jag är glad att den här helgen är slut! Synd bara att det inte börjar en ny direkt imorgon....
Jag har varit en surtant och en gnällmorsa, långt värre än vanligt, och det på grund av en jäkla toadörr. Jag fattar ju att dom inte hade sönder den med flit. Dörrarna i det här huset är gjorda av papper och fanér och med tillräckligt starka lungor kan man blåsa hål i dom, men en kombination av hormonrubbningar, less på jobbet, slut på sommaren och en ström av tonåringar med behov att lämna spår efter sig var dom går gjorde att det kokade över. Jag har lagat den jäkla dörren och allt kunde vara frid och fröjd, men stora A har åkt hem till sin pappa och jag sitter här med en känsla av att ha förstört en hel helg - för en skitsak.
Dessutom har jag just betalat räkningarna och i och med det nästan tömt mitt konto.
Utan pengar kan jag vara, jag är ganska bra på att leva begränsat, men skulle jag springa på en magisk fe eller en ande till veckan så ska jag be att få önska mig lite mer sommar, ett bättre humör och ett nytt jobb.
Tack.
Vem? Jag?
Jag tycker inte om när någon jag inte känner så väl tittar på mig med ett förväntansfullt leende och säger; Berätta om dig själv! Det betyder inte att jag inte tycker om att prata om mig själv, tvärtom så har jag - precis som så många andra - ett stort ego, ett ännu större bekräftelsebehov och är barnsligt förtjust i situationer där jag är i fokus.
Men vad säger man till en människa som påstår sig vilja veta allt om ens person? Det finns ju inte på kartan att man berättar allt för nån man inte känner, och med tanke på kallpratet som följer på en uppmaning av det slaget så kunde personen lika gärna le, lägga huvet på sned och säga; Säg så många ord i följd som möjligt om allt ytligt du kan komma på tills jag tycker det känns bra att avbryta!
Jag fick besök på jobbet härom dagen av en leverantör jag hade mycket kontakt med när jag jobbade som inköpare. Vi har aldrig tidigare träffats men det har hunnit bli åtskilliga timmar på telefon, och på något sätt så tycker man att man ändå har något slags relation till varandra.
Men när jag blev uppmanad att berätta om mig själv så hade jag ingen aning om vad jag skulle svara...
("Jo, du förstår... jag är en väldigt självkritisk människa som ofta känner mig både felplacerad och vilsen. Jag vet fortfarande vid 37 års ålder inte vad jag egentligen vill göra med mitt liv och är ganska säker på att jag kommer summera mina dagar med bitterhet och ånger om jag inte inför drastiska förändringar. Jag fascineras av dårskap men föraktar dåraktiga människor. Jag kan ena dagen läsa kvällstidningsrubriker om svält, upplopp och naturkatastrofer med tårar i ögonen och en klump i magtrakten, bara för att nästa dag ignorera allt av nyhetsvärde och hellre bläddra fram till kändisskvallret för att läsa om nån playboy-modells misslyckade bröstförstoring. Jag har i mitt liv skänkt tio tusentals kronor till välgörenhet men känner helt ärligt en större personlig tillfredsställelse när jag köper en ny och ganska dyr handväska. Jag älskar skvaller, både att ta del av, föra vidare och vara föremål för - alla tre sidorna av det ger mig en känsla av delaktighet. Jag är en bra mamma med konstant dåligt samvete över att jag inte är ännu bättre, mer närvarande, har mer tålamod och obegränsat med tid och pengar. När jag säger att det bästa med att bo på hotell är den underbara frukostbuffén så ljuger jag, det jag tycker bäst om med hotellvistelser är tystnaden och att jag kan gå på toaletten med öppen dörr.... Och du då? Berätta om dig!")
Nej, så sa jag såklart inte.
Jag ljög ihop nåt om mitt underbara jobb, välordnade liv och normala tankegångar.
Som jag så ofta gör.
All information om dom skruvade detaljerna som gör mig till den jag är spar jag till dom som faktiskt
vill veta och som inte bara frågar för sakens skull.
Men vad säger man till en människa som påstår sig vilja veta allt om ens person? Det finns ju inte på kartan att man berättar allt för nån man inte känner, och med tanke på kallpratet som följer på en uppmaning av det slaget så kunde personen lika gärna le, lägga huvet på sned och säga; Säg så många ord i följd som möjligt om allt ytligt du kan komma på tills jag tycker det känns bra att avbryta!
Jag fick besök på jobbet härom dagen av en leverantör jag hade mycket kontakt med när jag jobbade som inköpare. Vi har aldrig tidigare träffats men det har hunnit bli åtskilliga timmar på telefon, och på något sätt så tycker man att man ändå har något slags relation till varandra.
Men när jag blev uppmanad att berätta om mig själv så hade jag ingen aning om vad jag skulle svara...
("Jo, du förstår... jag är en väldigt självkritisk människa som ofta känner mig både felplacerad och vilsen. Jag vet fortfarande vid 37 års ålder inte vad jag egentligen vill göra med mitt liv och är ganska säker på att jag kommer summera mina dagar med bitterhet och ånger om jag inte inför drastiska förändringar. Jag fascineras av dårskap men föraktar dåraktiga människor. Jag kan ena dagen läsa kvällstidningsrubriker om svält, upplopp och naturkatastrofer med tårar i ögonen och en klump i magtrakten, bara för att nästa dag ignorera allt av nyhetsvärde och hellre bläddra fram till kändisskvallret för att läsa om nån playboy-modells misslyckade bröstförstoring. Jag har i mitt liv skänkt tio tusentals kronor till välgörenhet men känner helt ärligt en större personlig tillfredsställelse när jag köper en ny och ganska dyr handväska. Jag älskar skvaller, både att ta del av, föra vidare och vara föremål för - alla tre sidorna av det ger mig en känsla av delaktighet. Jag är en bra mamma med konstant dåligt samvete över att jag inte är ännu bättre, mer närvarande, har mer tålamod och obegränsat med tid och pengar. När jag säger att det bästa med att bo på hotell är den underbara frukostbuffén så ljuger jag, det jag tycker bäst om med hotellvistelser är tystnaden och att jag kan gå på toaletten med öppen dörr.... Och du då? Berätta om dig!")
Nej, så sa jag såklart inte.
Jag ljög ihop nåt om mitt underbara jobb, välordnade liv och normala tankegångar.
Som jag så ofta gör.
All information om dom skruvade detaljerna som gör mig till den jag är spar jag till dom som faktiskt
vill veta och som inte bara frågar för sakens skull.
En något oengagerad rapport....
Det är bara lite mer än två veckor sedan jag skrev det förra inlägget, men det känns som en helt annan del av året. Höstkänslan idag har gjort att jag både tagit på mig strumpor för första gången på hela sommaren och tänt några blockljus som står på bordet och sprider höstkänsla i mörkret.
På måndag börjar jag jobba igen och då är sommaren definitivt slut för i år.
Stora A har flyttat hem till sin pappa för att gå i skola och min lillasyster flyttade idag upp till Sundsvall för att läsa på högskolan där.
Jag har ingen som helst längtan tillbaka till jobbet. Över huvud taget. Dom kollegorna jag tycker om och vill umgås med kan jag träffa utanför arbetstid, jobbet i sig har ingenting som jag längtar efter. Jag ser fram emot rutinerna, men ärligt talat - rutiner kan jag ha i precis vilket kneg som helst.
Semestern har varit lång och underbart skön, men naturligtvis ändå för kort nu när den är slut...
Men jag har vilat, solat, gått hemma och skrotat, druckit vin och kaffe med kära vänner och mått gott.
Det är inte det sämsta!
På måndag börjar jag jobba igen och då är sommaren definitivt slut för i år.
Stora A har flyttat hem till sin pappa för att gå i skola och min lillasyster flyttade idag upp till Sundsvall för att läsa på högskolan där.
Jag har ingen som helst längtan tillbaka till jobbet. Över huvud taget. Dom kollegorna jag tycker om och vill umgås med kan jag träffa utanför arbetstid, jobbet i sig har ingenting som jag längtar efter. Jag ser fram emot rutinerna, men ärligt talat - rutiner kan jag ha i precis vilket kneg som helst.
Semestern har varit lång och underbart skön, men naturligtvis ändå för kort nu när den är slut...
Men jag har vilat, solat, gått hemma och skrotat, druckit vin och kaffe med kära vänner och mått gott.
Det är inte det sämsta!
Några tankar en tropisk sommarnatt.
Trots att jag har ställt upp fönster över hela lägenheten så rinner det svett längs ryggen på mig. Jag bara älskar det här! Igår låg vi vid vattnet hela dagen och mitt skinn har antagit en fläckvis kräftröd ton och det bränner och stramar i ansiktet. Imorgon åker jag med mina båda J och en bonus till Sunne vattenland, tillsammans med åtminstone en familj till, för nu ska det kramas ur så mycket sommar det bara går ur dom här veckorna jag har framför mig.
Jag och S har suttit på deras altan ikväll och druckit drinkar och summerat livet så här långt. Vi hittade inga facit idag heller, men kan konstatera att det förändras i alla fall och att man ju alltid har sina erfarenheter med sig som hjälp i nästa fas i livet.
Jag tror i alla fall, att anledningen till att det är så jobbigt att ha tonårsbarn är att man inte ska hålla dom kvar hemma när dom är gamla nog att flytta hemifrån. Meningen är att man, hur mycket man än älskar sina barn, ska kunna hjälpa dom att lämna boet och bli självständiga individer när det är så dags, och till och med tycka att det är skönt.
Och jag tror att anledningen till att det är så jobbigt att vara tonåring, är att man ska se fram emot att bli vuxen, något som ju inte är så självklart att längta till när man fortfarande är barn.
Nu visar klockan 00:00 och det är dags att göra kvällen.
Har en viktig dag full av semester framför mig imorgon!
Jag och S har suttit på deras altan ikväll och druckit drinkar och summerat livet så här långt. Vi hittade inga facit idag heller, men kan konstatera att det förändras i alla fall och att man ju alltid har sina erfarenheter med sig som hjälp i nästa fas i livet.
Jag tror i alla fall, att anledningen till att det är så jobbigt att ha tonårsbarn är att man inte ska hålla dom kvar hemma när dom är gamla nog att flytta hemifrån. Meningen är att man, hur mycket man än älskar sina barn, ska kunna hjälpa dom att lämna boet och bli självständiga individer när det är så dags, och till och med tycka att det är skönt.
Och jag tror att anledningen till att det är så jobbigt att vara tonåring, är att man ska se fram emot att bli vuxen, något som ju inte är så självklart att längta till när man fortfarande är barn.
Nu visar klockan 00:00 och det är dags att göra kvällen.
Har en viktig dag full av semester framför mig imorgon!
