Livet hemmavid...

"Pojken" fyrade av ett leende idag som till och med fick vårsolen att blekna. Tjejerna jag satt och fikade med började skratta och undrade vad som var på gång, och jag blev röd som en paprika i fejjan.

Kanske är det ingen bra idé?
Kanske är det den bästa idén på länge?

Jag skiter i vilket och bara njuter av vårkänslorna nu!!! ;)

Min stora lille pojk ligger på operationsbordet just nu och ska strax bli av med spikarna i armen. Det känns konstigt att inte vara hos honom nu, känns fel att jag är den som sitter och väntar på rapporter i mobiltelefonen. Även om det är en liten opertation som knappast kan räknas som riskabel på nåt sätt så är det svårt att vara helt saklig och neutral när det är en del av mitt hjärta som ligger där nersövd. Jag är inte särskilt orolig men måste erkänna att jag kommer ha svårt att tänka på nåt annat än stora J dom närmaste timmarna.

Imorgon startar jag min nya fina bil och glider norrut för några dagar.

LÄNGTAR!!

Fortfarande, efter ett par år, så har jag svårt att ta blicken från hans händer. Han har jättefina händer!
Bland dom finaste jag sett tror jag. Lagom stora och lagom slitna av väder och vind och jobb.

Jag hade egentligen tänkt skriva om nåt annat nu när jag loggade in på bloggen, men jag kan för mitt liv inte minnas vad det var. Jag satt i bilen för en stund sedan och formulerade ord för mig själv och hade en känsla av att jag kommit nån ny och häpnadsväckande sanning på spåren, sådär som man kan göra ibland, men allt som finns i min hjärna just nu är ett par väldigt fina manliga händer....

Så det kan bli....

Idag har det varit vår på riktigt! Lilla J har till och med känt av lite sommar tror jag för hon har sprungit runt barfota i shorts. Jag fick hålla samma tal för henne om det förrädiska i att ta ut sommaren i förskott som mina föräldrar gjorde för mig, men jag minns också den där underbara frihetskänslan som kom med att slippa skor och jacka... Så jag tog talet i lightversionen... ;)

Min söndag har tillbringats i en sunkig sporthall i Örebro, en av dom minst fräsha hittills faktiskt, och spelet var inte direkt toppklass det heller. Ska det bli NBA-proffs av pojkarna så krävs det nog mirakel om man ska döma av dagens spel... Kanske är det våryran som får dom att tappa fokus....? :)

Våryran har inte nått mig än men jag njuter av ljumma vindar och det gröna som börjar spira överallt. Och jag tror nog att min energi kommer tillbaka i takt med fräknarna och antalet soltimmar.
Känner mig lite nyvaken kan man säga.
Inte riktigt på banan än men snart så.

Min psykolog tycker att jag ska ut och ragga!

Så nästa gång jag är ute och slarvar ska jag inte ha ett dugg dåligt samvete för det,
det är ju trots allt ordinerat från en med feta studiskulder från nån beteendevetarutbildning.
Och ordinationer av det slaget ska tas på största allvar.

*

Stora J har bott hos sin pappa i ett par veckor, och jag saknar honom så oerhört mycket. Det spelar ingen roll hur mycket både jag och andra hela tiden påpekar alla fördelar med att han bor där ett tag, jag känner mig inte hel när jag inte kan räkna in min lilla trio varje kväll!! Det är jag - och bara jag - som dom senaste tolv åren guidat dom genom livet, och jag är inte van vid att lägga över ansvaret och kontrollen på nån annan. Det kan väl hända att jag är ett kontrollfreak som måste träna på att släppa taget, men det är en klen tröst när hjärtat håller på att gå sönder.
Idag kom han hem hit efter skolan och stannade till runt 20-tiden när jag skjutsade hem (hem?) honom, och även om vi inte tillbringade så lång stund tillsammans så kändes det så obeskrivligt skönt att ha honom i huset en stund.

*

Jag ska åka på utbildning igen om några veckor. Den här gången är det jag och min chef som ska åka till Oslo och lära oss ett nytt datasystem, och sen är det meningen att hon, jag och en person till ska hålla utbildning för våra kollegor. Jag är så kluven till det här, för samtidigt som jag känner att huvet är fullt just nu och jag inte är värst mottaglig för så mycket mer information, så är det samtidigt en chans att komma vidare och få lite nya utmaningar, och det i sig kan ju faktiskt ge den kicken jag behöver.

Lite vankelmodig men wish me luck!