Mitt nya liv är skittråkigt!

I morse åkte jag förbi Ica Maxi och köpte en stegräknare. Jag har inte fattat än hur den funkar men den har ett överfallslarm som jag av misstag dragit igång var tjugonde minut hela dagen.. Har väl inte gått mer än ett par tusen steg idag men jag kan medge att man blir lite mer taggad att gå istället för att ta sig fram på hjul när man har den där lilla dosan hängande i byxlinningen. Jag har avstått ungefär varannan kaffekopp jag varit sugen på idag och inte ätit något godis eller fikabröd. När jag kom hem från jobbet så skippade jag den obligatoriska snacks-mackan och tog mig en skål med minitomater och oliver istället.
I mitt "nya" liv är det inte meningen att det ska finnas några större mängder av varken socker eller nikoton och meningen är att jag ska gå minst 10000 steg om dagen.
Och lyckas jag ro det här i land så kommer jag vara pigg, smal och snygg lagom till min lilla belöningskonsert den 4 nov.

Men fy fan vad tråkigt det är!

Kalla mig gärna förtappad och hopplöst fall men jag har roligare när jag lever onyttigt! Jag tycker om godis och jag älskar det mesta som är salt och fett, jag är inte överförtjust i att röra på mig och jag tycker det är trivsamt att röka!

Ok, menar inte att jag ska ge upp redan, är ganska taggad faktiskt, och vem vet... om några veckor kanske jag ändrat inställning....

Ha en skön helg allihopa! <3

Team Hoyt

Jag känner mig lite tråkig som inte skriver så mycket men här kommer ett filmklipp till, det andra tar jag bort för kvaliten var inget vidare. Men kolla den här, ni som inte redan sett den på Fb eller nån annan stans, jag gråter varje gång...

Nu har jag läst på lite om fam Hoyt och det är en minst sagt fantastisk historia....


Jaa... rätt ok!

Haft en rätt jobbig arbetsdag idag, känns som att ju mer jag gör - destu mer borde jag ha gjort,
jäkla ekorrhjul till att spinna på....
Men jag måste säga att jag har en skön balans i mitt liv, jag har världens bästa barn och världens bästa vänner!

Lite hångel skulle sitta fint nu!

Lyx

Fixade frulle till mina lövlingar och skjutsade stora A till skolan i morse och nu har jag lyxat mig med en kopp kaffe och en blåbärsmuffins, det finns sämre sätt att börja en ledig Fredag!


Energitorsk....

Tanken var att jag skulle baka blåbärsmuffins ikväll men nåt hände med energin, vete tusan vad....
Tar det imorgon istället så kan jag lyxa mig med kaffe, nybakat och morgontidningen alldeles för mig själv!

No Place Like Home... :-)

Det kan inte sägas nog ofta att det är en väldigt liten stad vi bor i, på gott och ont.
Oftast är det ett konstaterande i sociala sammanhang när man inser att personen man nyss blev presenterad för växte upp i samma kvarter som en själv eller när dom "nya ansiktena" man hoppades träffa på en fest visade sig vara ungarnas dagisfröken och hennes man, som f.ö har jobbat ihop med ens pappa i tjugo år....

Det är också en liten stad rent storleksmässigt.
Några kvarter åt ett håll ligger den tidigare omnämnda sex-shopen och färdas jag några kvarter åt ett annat håll så befinner jag mig ute i skogen omgiven av nästan total tystnad och värsta blåbärsparadiset.
Njutning för både kropp och själ på armlängds avstånd.... :-)




När jag ändå är inne på ämnet kan jag nämna att det fanns gott om riktigt stora och fina, det var nästan svårt att slita sig därifrån... Blir gôtt att plocka fram och njta av när höstmörkret faller på... ;-)


Sex-Toy´s...

Imorgon gör en av mina kollegor sin sista arbetsdag på företaget. Hon och jag har följts åt dom senaste nio åren med både skola och olika jobb så det kommer att bli väldigt tomt när hon försvinner. Ytterligare en vecka senare så slutar den andra tjejen som varit hos oss i drygt två år och sen är det bara jag och grabbarna kvar.
Det är väldigt snälla och goa människor allihopa, men det blir inte detsamma att jobba med bara karlar. Vi kommer förmodligen fortsätta att ha lika utflippade och roliga samtalsämnen och jag kommer nog fortsätta att trivas i mitt dagliga dårhus-kaos, men jag kommer sakna den där ordlösa kommunikationen som en man aldrig någonsin kommer kunna lära sig... ;-)

Imorgon ska vi, dom 17 närmast sörjande, ta med henne ut på stan för att äta lunch och ge henne en present som det har tagit oss flera dagar att fundera ut.
Hon ska få ett jättefint må-bra-kit med ett ganska blandat innehåll. Det är lite spa-grejer, ljuslyktor och en sexleksak.



Det rosa som skymtar bakom cellofanet är en jättesöt liten "mini-rabbit"  :-)
Eftersom ingen av grabbarna vågade åka ner till den lilla lokala sex-shopen så fick jag och den andra kvinnliga kollegan ta på oss den uppgiften.

Nu ska jag gå lös med dammsugaren här hemma ett tag, jäklar vad fort det blir skitigt!!


Dags att öka tempot igen....

Min högst tillfälliga höstdepression från igår har gått över. Stora A var nöjd med sin första dag som gymnasieelev, stora J kom till slut i samma klass som båda sina vapendragare och lilla J tyckte första dagen i fyran var hur bra som helst.
Och då är mamma ganska tillfreds också! :-)

Nu är det alldeles för sent för att jag ska sitta uppe och skriva en massa nonsens här men jag ville kolla mitt sociala liv på Fb innan jag stänger ner cyberburken för dagen.
Det blir nog inte mycket skrivet den här veckan, jag ligger efter med precis alla mina måsten och så hade jag tänkt pressa in lite mer bär- och svampplockning på schemat när tillfälle ges.
Det är ju helt underbart att sitta på en lingontuva och filosofera över livets stora frågor... :-)

Smu Gnut, det tänker jag göra!

Jahopp...

...det var den sommaren...

Imorgon börjar skolan igen och då förpassas sommarlovet 2009 till historien.
Känns lite vemodigt och som vanligt är det med en känsla av att "jaha, var det här allt...?"

Jag har inte på långa vägar fått tillräckligt med solljus för att klara hela den långa frysperioden och dom stackars fräknar och den antydan till solbränna jag jobbat så hårt på så fort tillfälle getts börjar redan blekna.
Det spelar ingen roll att det är mysigt att börja tända ljus eller att man äntligen kan börja använda sina snygga höstjackor, jag vill inte frysa och skulle gladeligen byta bort mina jackor och ljuslyktor mot varma fötter i ett par månader till.

Känner mig lite deppig faktiskt..... :-(

Snart hälja!

Imorgon åker ungarna till sin pappa över helgen och det ska bli rätt skönt. Inte för att dom är speciellt betungarnde mina små lövlingar utan helt enkelt för att jag ska kunna vara lite barnslig ett par dagar och utan en massa ansvar.

Hade budgeten tillåtit så hade jag chartrat ett litet plan, dragit till Paris imorgon em, shopat järnet hela Lördagen, käkat middag på Le Cinq och tagit in på Grand Hotel du Palais Royal.
Nu är jag rätt pank så det får väl bli nåt liknande fast utan Paris, shopping, flyg och hotell.... middag behöver jag ju äta....

Smu Gnut kompisar!

Änglar i Gult

Här kan man se en fantastisk dokumentär!

Tomrum

Nu har jag alla barnen hemma igen, det är ingen som sover på stadshotellet, ingen som sitter och lanar hos nån kompis och ingen som är ute och campar med nån annan familj.
Ordningen är återställd!

Jag och vännerna brukar säga att det inte finns nån risk att vi blir sittande och låter mossa växa på oss bara för att våra barn en dag har flyttat hemifrån, och det vidhåller jag bestämt, men det kommer att bli konstigt och sorgligt ett tag när huset en dag blir tomt på alla ungar och ljud och jag tror att saknaden efter lövlingarna kommer att sitta kvar länge som en molande värk i hjärttrakten.
Nu är det ju så att barn ska flytta hemifrån nån gång i livet och saknaden får man lov att handskas med eftersom man vet att det inte vore särskilt hälsosamt för varken barn eller föräldrar om dom stannade kvar hemma för resten av livet.

Men jag undrar hur det skulle kännas om mina barn flyttade ifrån mig innan dom var flygfärdiga på egen hand, innan jag ens hade börjat leka med tanken på att det skulle hända, innan jag var beredd... Tänk om nån av mina två yngre kom och sa "mamma, nu vill vi bo hos pappa!" 
Det hände en vän alldeles nyligen och jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för henne nu. Sonen är 12 och hon är en bra mamma som stöttar och peppar och inte ger sonen skuldkänslor för att hon blir ledsen, men jag vet att hon gråter i smyg....
Hon säger så klokt att man har ju bara sina barn till låns i alla fall och måste ändå vänja sig med tanken förr eller senare, men shit altså.... ha en 12-åring och inte veta om man nånsin kommer bo under samma tak som honom igen....

Det kommer bli tufft nog när dom är vuxna.....


Stackars

Ett ungt par i tjugoårsåldern håller på att flytta.
Hon börjar packa prylar medans han går på stan med sin mamma.
Hon börjar städa ur skåp och lådor medans han åker och fiskar med kompisarna.
Hon sover dåligt pga ont i armarna av allt bärande medans han sitter vid datorn och spelar spel.
Hon fortsätter att jobba dan därpå och han tar en sväng hem till mamma för att äta lunch.
Hon sliter som ett djur och han säger med ett skratt "ja jag vet att jag är lat"
varpå han sedan går och slår sig ner framför datorn och hon fortsätter flyttstädningen.
När jag påpekar att jag tycker att arbetsfördelningen haltar en aning så får jag till svar att
"jamen det är jag som drar in stålarna, förresten tycker hon om sånt där..." 
Jag svarar att hon är hans flickvän, inte hemhjälp, och han avslutar diskussionen med
"så länge jag drar in pengarna så kan jag betrakta henne som min hemhjälp hur mycket jag vill"

I min värld så är det här en kvinnosyn som var förlegad och omodern redan för hundra år sen och jag kan inte ens bli förbannad när jag hör den stackars lilla borttappade pojken uttrycka sig på det här sättet, jag blir lite ledsen och undrar vart i helvete tidsmaskinen står som han kom flygande med...?

Fast när jag tänker efter så är han kanske inte så unik, jag träffar på människor hela tiden som är av den bestämda uppfattningen att enbart kvinnor karar av att sköta en tvättmaskin och bara en man klarar av att installera program på datorn och ställa in kanaler på tv´n.
"Det ligger i generna!"
Och när man tänker så kan jag inte låta bli att tycka lite synd om våra förfäder i grottorna. Tänk er vilken frustration för dessa urtidskvinnor som verkigen hade den här genetiska driften att sköta en tvättmaskin - innan dom ens var uppfunna!! För att inte tala om grottmännen, tänk er den genetiska driften att sträcka sig efter en tv-kontroll dom inte ens visste vad det var, fan vad dom måste ha letat!!!

Jag undrar om jag ska upplysa den här stackars förtappade pojken om att vi lever i en modern tidsålder eller om jag ska ge honom ett spjut och teckna åt honom att det är dags att ge sig ut och jaga mat....?

Carpe Diem

Nu har klockan skrällt för sista gången den här veckan, imorgon ska jag sova tills jag vaknar av solen i ögonen och då tänker jag kliva upp och packa det jag behöver för att fortsätta slumra i solen på en strand nånstans.

Ikväll kan det bli en liten grillbit hemma på gräsmattan!

Mår gott!

Smulor....

Jag förstår inte hur det kommer sig, men här hemma gror det igen av smulor, grus och dammråttor lika fort som om jag hade lägenheten full av boskap. Jag, tre halvstora ungar och två katter, vart kommer all dynga ifrån???
Jag kan erkänna att jag inte är ett stort fan av städning men jag tycker nog ändå att jag lägger ner en ganska ansenlig del av min dag till att plocka lite här, sopa lite där och torka av en och annan bänk eller golvplätt, och lik förbannat altså....

Idag när jag kom hem så torkade jag av diskbänken och ställde in disken i diskmaskinen och så gick jag och satte mig med en bok och mp3-spelaren i solen en stund. Det var ingen lång stund, kanske en halvtimma, och när jag kom in igen så fick jag göra om hela proceduren igen!!!

Jag blir allvarligt fundersam över hur jag uppfostrar mina grabbar (läs: grisar) och känner att det börjar bli dags att fila på en ny vardagsstruktur i min familj.
Det kommer krävas ett schema där det tydligt framgår vem som ansvarar för smulorna från dag till dag, och jag måste lära mig att låta bli dom så kanske grabbarna ser hur det ser ut till slut.....

*

På Fredag är jag förhoppningsvis ledig och om bara solen skiner så kommer jag att inta första bästa badstrand, med eller utan ungar, och det tror jag kommer hjälpa mot min smulnoja....

Jag har droppat lite hintar om att det vore gott med kräftor och trevligt med lite fest till helgen, och mycket mer än så behövdes inte för att få napp! ;-)
På Lördag är vi bjudna på kräftskiva!

Näst bäst efter sex.....

...är sovmornar! ;-)

Jag är så morgontrött så det är på fullaste allvar plågsamt att kliva ur sängen på mornarna! Jag har alltid varit mer kvälls- än morgonmänniska men mornarna blir bara värre och värre och jag är inte ens särskilt kvällspigg längre....
Min mamma brukar säga att man blir mer morgonpigg med åren, men hallå?! Vilket år??

En av dom bästa sakerna med att ha semester är sovmornarna, när jag kan vakna av mig själv, brygga mig en kopp starkt kaffe och gå ut och sätta mig på trappan och njuta av morgonsolen, och bara vetskapen om att jag kan gå och krypa ner under täcket när jag vill igen gör att jag blir piggare och kan sitta kvar och må gott.

Jag hoppas på fint väder i helgen, är ledig tre dagar och ska göra mitt bästa för att njuta av dom!

UTTRÅKAD!!!!!!

Om det finns en riddare på en vit springare därute nånstans som bara väntar på att få komma och rädda mig från tristessens själsliga död så är nu ett ganska bra tillfälle att styra hit den där kusen.....

Brädor och återvinning

Idag ringde det en trevlig människa från butiken där stora A köpte brädan och sa att det bara var och komma och hämta hans 1000:- eller nya skateprylar.
Sagt och gjort. Jag och fyra tonårsgrabbar intog för en stund, ganska högljutt, affären och traskade en stund senare ut igen med en lyckligt leende A i täten.
Se vad mamma kan!! :-)

Idag har det återigen varit klädprovning hemma i mitt kök. Ingenting som nån av oss kompisar tänker kassera kommer ens i närheten av en uff-container förän resten av gänget har fått kolla igenom och provat, och alltid är det några plagg som byter hemmagarderob en sån här dag.
Jag är nu lycklig ägare till ett par vita trekvartsjeans. :-)
(Att det beror på att den tidigare ägaren blivit för smal för dom ska jag låta vara osagt....)

Sov gott söta vänner i vida världen!

Projekt Trapp



Det här är den jävliga biten, det ser ut som lite ludd som bara behöver dammsugas upp men det är gummirester från den gamla nålfiltsmattan och det sitter som berget.
Slipningen är inget större problem, förutom att jag måste ha musiken på så jäkla hög volym....



Så här fint trä är det under det där grå eländet.....



Det ser lite flammigt ut men jag hoppas det jämnar ut sig när jag har lagt på alla lacklager och det har torkat ordentligt.
Gör det inte det så får det vara som det är ändå för jag kommer aldrig i h-vete att göra om den här proceduren så länge jag lever.
:-)

Lördagkväll

Det är festligheter på stan och partaj hos varenda granne i kvarteret och jag sitter hemma och lackar trappan, vilket spännande liv man har... :-S

Idag har jag varit och luktat på mitt fyra dagar gamla syskonbarn, och himmel vad gott det luktar! Det är nånting med den där bebisdoften som gör att man blir alldeles lycklig, som om det vore nån slags knark.

Nähe.... det blir inte mer spännande än så här tror jag, ska gå och kolla på film en stund.

Smu Gnut!
(om ni inte är ute i vimlet och festar.....)

Diskriminering

Skateboarden som stora A köpte för ett par veckor sedan (när jag skickade visakortet med kompisen) gick sönder efter bara fyra dagar. Brädan består av sju lager formpressat trä, detta för att den ska tåla den något våldsamma hantering den utsätts för, och nu hade den spruckit i limningen mellan två av dessa lager.
Ett solklart fabrikationsfel!
Det tyckte inte personalen när stora A fem dagar efter köpet gick till affären för att byta den. Han fick höra att "det här är en kampanjprodukt och dom är det inte bytesrätt på"
Inte bytesrätt my ass!!
Han har köpt en vara för tusen kronor i deras affär, den går sönder efter fyra dagar och ingenstans i affären finns en skylt med texten "Bytes Ej", och nån rättighet måste man väl ha som konsument?!

Idag tog jag med den trasiga brädan och kvittot och gick ner till affären, och helt plötsligt var det inte så självklart att det inte gick att reklamera den längre.
Konstigt det där, att reglerna tycks olika beroende på om det är en femtonåring som handlar eller om det är en vuxen.

En mycket trevlig butiksanställd hjälpte mig och lovade ringa på Måndag och ge besked.
Håll tummarna för att vi får en ny, sonen deppar som om han vore benamputerad när han är utan bräda......

RSS 2.0