Livet hemmavid...

Jag har haft en superhärlig och, som vanligt, alldeles för kort helg. Trots jourjobb så har jag hunnit med både att umgås och vila, och snart ska jag krypa ner i lopplådan med en bok innan John Blund kommer och kastar grus i ögonen på mig, det dröjer nog inte....
Ska bara skölja ur färgen ur håret på lilla J så är det kvällen för mig sen.

Smu Gnut!

Att livet ständigt förändras är ju ingen nyhet för någon tror jag, och man får det bara mer och mer bekräftat alteftersom åren går.
Man tappar kontakten med människor och man lär känna nya på vägen. Ibland kommer förändringarna helt naturligt, men det kan också vara omtumlande, eller rent av plågsamma perioder i livet som man måste ta sig igenom.

Min älskade lillasyster S (Fisen) skriver så fint om syskon här.
Det är aldrig någon som föds med löftet om ett enkelt och bekymmerslöst liv, men likafullt känner man sig lite lurad av det när det är som jobbigast.... 

Den här sommaren blev något helt annat än jag hade kunnat föreställa mig.... Det är ganska precis två månader sen jag skrev dom första raderna till min biologiske far på fb, och efter det där första trevande mailet har det blivit många tusen fler ord, både skrivna och talade.
Han har precis åkt, efter några dagar i vår lilla stad, och tillvaron känns lite ödslig och tom just nu,
det är långt mellan här och där....

Några få semesterdagar kvar, skolan börjar om drygt en vecka och värmen verkar ha försvunnit för den här sommaren.

Det blev höst helt plötsligt.....

Idag är ännu en fantastisk dag, solen skiner och det är Fredag! Och jag har semester nästa vecka!
Semester, fattar ni!?? :) En hel vecka till att disponera som jag vill, till att sova, fika, umgås och bara vara. Ljuvligt!

Igår fick vädret tokspel och bar sig väldigt underligt åt, men jag håller tummarna för lite stabilare väder-psyke idag, vi behöver torka upp efter den här regnperioden nu!

Vet inte om det är bara jag som känner mig ovanligt uppåt idag, men till och med automatkaffet smakar mindre kattpiss än vanligt.... :)

Jämfört med hur det har varit här under eftermiddagen är det väldigt tyst och lugnt just nu. TV´n står på, stora A står på balkongen och ropar till någon, stora J sitter och pratar med en kompis och jag lyssnar på Spotify, men det är rena klosterlugnet jämfört med för några timmar sedan.
Allt är relativt....

Jag har en bra bok som väntar på mig och John Blund står nog bakom sovrumsgardinen och väntar.
Bästa stunden på dagen!

På Lördag kommer min far hit och hälsar på mig.  Det var förra helgen vi träffades för allra första gången, då visade han mig bitar av sitt liv och sin vardag, nu är det min tur att ge honom lite glimtar ur mitt.

Jag har varit sjukt trött idag, och det är inte särskilt konstigt...

Stora J hade två kompisar här hemma igår som skulle sova över, och jag sa att det var ok, men villkoret var att dom höll sig lugna och tysta eftersom jag skulle upp tidigt.

"Lugn och tyst" är en definitionsfråga när man är 14, har sommarlov och totalt saknar eget sömnbehov medans solen är nere...... Jag ska inte påstå att dom direkt väsnades, men mitt rum ligger vägg i vägg med J´s och även småskratt och lite tv-brus är ljud som kan hålla en vaken.

Tror att jag slumrade till framår två-tiden nån gång, bara för att vakna igen en timma senare av telefonen!
Jag var rätt väck i skallen men ändå såpass med att jag märkte att det ringde flera gånger. En eller två signaler och så tystnade det.
Jag var alldeles för trött för att orka bry mig om det så jag låg kvar i sängen och försökte ignorera, trots att det fortsatte ringa upprepade gånger.
Strax efter tre kommer J och bankar på min dörr och hojtar att det är nån som bus-ringer till oss, och tänk - det hade jag också fattat, och då vaknade jag till på riktigt.
Bad att få telefonen, och nästa gång det ringde svarade jag med min argaste röst, men allt jag hörde i luren var - upptaget-ton... (?)
Jag tryckte av luren.
Ny signal, och när jag svarade - upptaget-ton.
Samma sak igen,
och igen,
och igen.....

Ok, nu kan man ju tycka att jag borde ha fattat att det kanske var läge att helt enkelt dra ur telefonjacket, men jag måste få tillägga att jag inte är jätteskärpt när klockan är kvart över tre på morgonen och jag nyss har somnat.....

När vi var uppe i kanske tjugonde påringningen, och jag hade kunnat konstatera att ingen människa kan ringa upp så snabbt mellan gångerna och lyckas få till upptaget-ton sådär bara, så bad jag J lägga av luren på telefonen med sladd så jag kunde få sova.
(en ganska trögjobbad, men ack så enkel, (!) lösning på ett problem som började kännas lite jobbigt....)

Kanske somnade framåt fyratiden eller så - för att på en gång väckas av biltrafiken utanför fönstret.
En stund senare började solen göra sig jobbigt påmind och det var som inte så stor idé att försöka somna,
och då klev jag upp.

Som sagt,
jag har varit lite trött idag......