Livet hemmavid...

Jag tycker verkligen inte om kyla och nu ska det tydligen bli sådär ruskigt kallt om man ska tro smhi...
Det drar.
Inte bara från fönstren utan liksom rakt genom skinnet på mig.
Bara av vetskapen att det är -25 grader ute.

Jag har inget emot snön och nu när man vant sig lite så är det till och med ganska behagligt med sådär en -5, men blir det väldigt mycket kallare än så kommer jag överväga att gå i ide.
(eller åtminstone börja använda pyamas...)

Julen har varit fantastisk!

Julstämningen har legat, och ligger fortfarande, på en stark ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ och trots att jag jobbar på Måndag igen så har jullovskänslan nått även mig. Mina lövlingar blev lika glada för sina julklappar som jag hade hoppats och dom överraskade mig med att litet paket som dom lagt ihop till alla tre och som rasslade trivsamt när jag skakade på det... :) Vi har ätit lagom mycket julmat och alldeles för mycket godis.
Och där kom jag osökt in på det enda lilla smolket i glädjebägaren...
Det må vara hänt med godiset när det är helg men sen får det fan i mig bli ändring på ett och annat här! Jag och vågen har inte varit överens på ett bra tag nu men till våren är det tänkt att vi ska försöka komma iväg till Grekland och då vill jag kunna sitta vid poolen utan att skrämma små barn med min gigantiska kroppshydda....

Så,
idag åkte vi till en pulkabacke ett par timmar istället för att "mysa framför tv´n" som ju annars blir en vanligt förekommande aktivitet en sån här tid på året,
jag har varit ute och skottat våran gigantiska uppfart två gånger trots att det står en snöslunga i uteförrådet,
och jag har frivilligt varit utan bil i några dagar bara för att bli tvungen att ta mig fram fotledes om jag över huvud taget måste ta mig nånstans.
Jag vet att det är småsaker och man kan väl inte säga att jag är på banan än riktigt, men väl i startgroparna.

Mina vänner; Wish me luck eller Join me in Beach 2010... ;)

Nu är det inte många minuter kvar innan klockan slår över på Julafton 2009 och förväntan och julstämningen ligger tjock som risgrynsgröt i mitt hem. Granen står på sin vanliga plats och doftar som granar ska göra, klapparna är inslagna, skinkan är griljerad och provsmakad och jag är sådär behagligt trött i hela kroppen.
Lilla J har studsat runt hela eftermiddagen och kikat på klapparna under granen och verkligen räknat ner minutrar till morgondagen, och jag minns så väl det där pirret i magen...
Jag undrar om inte själva längtan och förväntan ibland är större än det man faktiskt väntar på...? När man är barn så är ju hela grejen med jul liksom uppbyggd av förväntan, hela tiden har man saker att se fram emot.
Första adventsljuset, julpysseldagar i skolan, lussekatter, snö, andra adventsljuset, luciatåg, mer pysseldagar, tredje ljuset, pepparkaksbak, jullov med sovmornar, julklappshandling, pepparkakshus, fjärde ljuset, julavslutning och så till sist själva julafton... Och när dopparedagen kommer så väntar man på Kalle Anka, julmiddagen, tomten och julklappsöppning...
Att längta efter något är en skön känsla!

Nu säger jag god natt, längtar efter att krypa ner i sängen nu, och så längtar jag efter imorgon....
nästan lika mycket som ungarna! ;)

Det känns som att vi nog kommer ro den här julen i land också! :)
Julklapparna är inslagna och granen står och glittrar på sin plats och julstämningen väger mellan fyra och fem ♥ :)
Det har varit alldeles för mycket jobb och för lite fritid i några dagar nu men med fem långa lediga dagar framför mig så känns det nästan ofattbart ljuvligt just nu.



Önskar er en underbart fantastisk jul med många julpussar under misteln och mycket glögg och tända ljus.



Puss och Kram och Smu Gnut! ;)

Här kan man läsa om att kvinnor är som mest mottagliga för flirt när man har ägglossning. Jag undrar vem fan som kom på det ohc hur i h-vete den personen kom fram till just den slutsatsen, det är ju under den perioden man förvandlas till hon-Satan.....(?)

Tur att det är så jäkla gott med korv och makaroner! ;)

Det måste nog vara vi kvinnor det....

Idag tog jag den omtalade influensasprutan, tvekade in i det längsta men på jobbet gjorde dom det lätt för oss så när allt jag behövde göra var att fylla i en lapp där jag fick intyga att jag är helt frisk och sen ställa mig i en kö i tio min så tyckte jag det var lika bra att få det gjort.
Men jag hade rätt roligt där i kön när jag tittade mig omkring och såg alla bleka ansikten och hörde alla grabbar öka i andningsfrekvens en aning när deras namn ropades upp, och inte förän dom kom ut från sköterskans rum med en plåsterlapp på armen kunde dom le med hela ansiktet igen... :)

En kollega till mig blev pappa i helgen och kom förbi på jobbet med tårta idag. Förra veckan var han ganska nervös och vi som har barn försökte komma med lite goda råd sådär innan det skulle bli dags, och talade om för honom att det kunde vara en bra idé att äta ordentligt innan dom åkte till BB för man vet ju inte när det kommer vara läge för käk nästa gång.
Det visade sig vara lättare sagt än gjort, stackarn har varit så nervös att han inte kunnat få ner en matbit över huvud taget på hela helgen...
Vilken himla tur att det var hans sambo som fick ta hand om det fysiskt ansträngande jobbet och inte den kraken som var tömd på sina krafter redan innan det hela hade startat.....

Lilla J är min klippa just nu, hon julfixar, städar och grejar så jag har nästan svårt att hänga med. ♥
Annat är det med mina tonåringar, dom har liksom fullt upp med att bara existera just nu, men jag får väl säga att dom gör det ganska bra i alla fall... ♥

Idag har vi börjat plundra julgodiset men en långpromenad både igår och idag väger upp lite!
Julstämningen idag:
♥ ♥ ♥ ♥

Inte illa... ;)

Jag är ganska övertygad om att det inte finns en enda människa som inte har fördomar av något slag. Fördomar mot invandrare, mot homosexuella, mot ungdommar, mot pensionärer, mot norrlänningar, mot feminister, mot rika, mot muslimer eller kattägare.
Jag är inget undantag, jag har massor av fördomar. Om jag till exempel läsr att rökning är överrepresenterat bland unga lågutbildade kvinnor så får jag genast en bild av dessa, utan att riktigt inse att jag under vissa nikotinnyttjande perioder i livet hört till den här kategorin. Om det på en löpsedel står "Unga vänsterpartister i demonstration" så tänker jag på högljudda ungdommar i hennafärgat hår och palestinasjalar, trots att jag själv står på samma sida politiskt och aldrig ägt en palestinasjal i hela mitt liv. "Ensamstående mödrar" är ytterligare en kategori som jag kan komma på mig själv med att ha åsikter om. (?)
Bönder är tystlåtna och aningen asociala med pengarna i madrassen, röstar på centern.
Securitasvakter är mest killar med mindervärdeskomplex som inte kom in på polishögskolan, dom har även små fötter.
Höga chefer ska vi inte tala om, har massor av åsikter där.

Men, jag är medveten om att det är fördomar!
Så länge vi själva vet om det så kan vi jobba för att motverka dom, och det absolut bästa sättet är ju naturligtvis kunskap.
Det farliga är när vi börjar se oss själva som en norm och på allvar tror att alla som inte är som oss själva är avvikande.
Eller när man nöjer sig med den informationen man tror att man har, utan att ta reda på fakta.
"Jo men alla Romer stjäl, det vet man ju..." eller
"Alla feminister är manshatare, du hörde väl henne politikern..."

Idag har jag pratat med;
"Jag har inga fördommar mot bögar, jag tycker bara det är obehagligt att umgås med dom, och så är det inte naturligt... det är lite äckligt faktiskt...."
Sagt av en människa som lever ett högst begränsat liv och aldrig någonsin har umgåtts med annat än kopior av sig själv.
Vad tror han egentligen, att han är så förbannat sexig och oemotståndlig att alla bögar skulle kasta sig över honom??
Jag kan inte låta bli att tycka lite synd om honom. Han har ingen aning om att det är just patetiska fördomar han har och att han med största sannolikhet skulle ändra åsikt om han breddade sitt umgånge med lite fler personligheter än sin egen i miltiupplaga.

För länge sen, i en enmansföreställning på Dramaten som hette I´m a gigolo, sa Rikard Wolf nåt väldigt klokt,
Rädslan urholkar själen, och det är ur en tom själ som dom farligaste fördomarna föds.....
Och bästa botemedlet mot rädsla är kunskap.

Jag förstår inte hur man kan prata bebisspråk med sina barn när dom inte längre är bebisar!??!
"Ta du ta på dej korna och pumporna tå ta vi ta och då till bijen...?"
Vaddå korna och pumporna??
Korna går i hagen och pumporna ska väl ändå inte fram nu när Halloween är över sen länge?
Skorna däremot, och strumporna, kanske vore en bra idé att ta på sig om man ska ut till bilen....?

Är det konstigt att ungarna inte tycker om att läsa och utveckla sitt språk när dom har föräldrar som gör det jobbigt att bara uttala orden...?




Och förresten...
Julstämningen idag:

Ingen alls!
(men ge mig ett par timmar med ljus-mys och lite glögg så ska det nog bli ändring på det!)