Livet hemmavid...

Det är ju nu man  ska passa på att börja leva det där sunda livet som man alltid säger att man inte har tid med annars, för det är ju nu man har tid att laga riktig mat och gå långa promenader.
Men av någon anledning så är det istället dom här perioderna man kollar på flest filmer och följer allt på tv slaviskt...
Varför är det så...?

Jag och N var kvar sist på jobbet idag, som alltid dagen före helg. När alla andra kompar ut lite tidigare, då måste vi två alltid "bara göra klart" något, och så drar det ut på tiden och vi kommer inte därifrån förän framåt kvällen...
Hur kommer det sig...?

Jag köpte presentkort åt lillasyster härom dagen och pengarna för det har fortfarande inte dragits från kontot....
Hur kan det bli så....?

Tonåringar som har lov kan fullständigt vända på dygnet och leva vampyrliv i veckor utan att må dåligt, medans jag skulle bli jättesjuk om jag sov till 17-tiden varje dag och var uppe till 6-tiden på morgonen....
?????

Undrande A...

Kom i form på fyra veckor

Vecka 1: UPPVÄRMNING

Första veckan testar du gå-tekniken, rekar bra slingor och värmer upp pulsen. Känn efter vilken form du är i. Du ska inte alls ta ut dig, sluta när du fortfarande känner dig stark. Det är tricket. Nio av tio har för bråttom och kör stenhårt innan konditionen kommit igång. Upplevelsen blir negativ och motivationen faller platt."

Pass: 5-7. Börja med ett eller två 20-minuterspass. Varje dag lägger du på 10 minuter för att sista passet gå raskt 60 minuter.

Mål: Att gå 60 minuter sista passet.

Vecka 2: ACCELERERA

Öka tempot. Den riktiga träningen börjar nu. Gå med tydligt fokus. Du ska bli trött, men inte alls svimfärdig."

Pass: 5-7. Försök komma lite längre varje dag på en timme. Håll dig minst i pulszon 2. (Se nästa uppslag.) Prova gärna att göra ett set utfallssteg, grod- och sicksackhopp i slutet av veckan. Gör 5 av vardera någonstans längs med vägen.

Mål: Att gå så långt som möjligt på 60 minuter, gärna 5-6 kilometer.

Vecka 3: POWER I GÅNGEN

Nu är ångan uppe! Arbeta hårt med armarna, du ska känna dig ordentligt trött efterråt."

Pass: 6-7. Tredje veckan går du hela timmen i maxfart! Lägg in minst ett set med utfallssteg, grod- och sicksackhopp längs med vägen. Börja med 5-10 hopp av varje sort. Lägg på antingen antal set eller antal hopp varje dag. Men känn efter. Du ska orka powergå hela vägen.

Mål: Att gå i maxfart 60 minuter. Håll minst pulszon 3.

Vecka 4: SPURT!

Sista rycket! Maxa allt du har! Det ska svida i benen när du kommer i mål."

Pass: 7! Fortsätt som förra veckan - men ge allt. Har du energi kvar när du kommer fram - då har du inte tagit i ordenligt. Gå upp och ner för alla backar och trappor du ser. Hoppa groda! Ändå inte matt? Lägg på mer tid.

Mål: Att våga ta ut dig! Kör stenhårt!

Källa:   http://www.aftonbladet.se/kropphalsa/viktklubbse/article3151052.ab

Lilla J har en kompis som sover över här inatt och just nu sitter dom och diskuterar vilken film dom ska titta på,
och huruvida dom ska börja med godiset eller chipspåsen.
Vilken skillnad mot när sönerna var nio och hade kompisar här som övernattade!
Dom började alltid med att trycka i sig allt godis på en gång, och det som inte fick plats i magarna ströddes ut över hela huset och kilades ner under soffdynorna istället. Före midnatt var det alldrig fråga om att det skulle tittas på film, då skulle det lekas zombies på vinden eller rymdattack i trädgården. Helst skulle allt som yttrades överskrida den övre decibelgränsen för vad som är tillåtet i svensk industri, och minst en gång under kvällen fick jag avvärja ett mindre krig.
Men dom hade alltid väldigt roligt, precis som tjejerna.

Det är mycket som är annorluda nu när alla tre börjar bli äldre. Jag tänker inte säga "Små barn - små bekymmer, stora barn - stora bekymmer", för det är inte alltid sant. Mycket blir lättare också.
Det som var jobbigast när dom var små var att dom krävde så mycket av min tid och uppmärksamhet, och det menar jag inte på något gnälligt sätt, det är ju klart att små barn ska ha en färälders odelade omsorg och uppmärksamhet, det är ju bara som det ska. Men den förälder som inte blir trött av det, den existerar nog inte!
Men hur märkligt det än låter så är det lika jobbigt och krävande med motsatsen.
Dom blir äldre och behöver inte min tid lika mycket som förr, och det är med rätt kluvna känslor man inser det.
Ibland är det otroligt befriande att upptäcka att jag har mer tid med mig själv och inte behöver vara på pass hela tiden.
Ibland är insikten om att dom blir mer och mer självständiga lika skön som en spark i magen.

Äldste sonen är på stan med kompisarna ikväll, och tackade vänligt men bestämt nej när jag erbjöd mig att hämta honom senare. Mellan-J sover över hos en kompis och tycker det är onödigt att jag ringer och säger god natt under kvällen.
Dom håller på att förvandlas till vuxna, självständiga unga män, och jag är fantastiskt stolt över dom!
Samtidigt som jag saknar mina småpojkar lite....

Det här är nog årets lataste dag tror jag. Förutom en fika med syskon och syskonbarn i förmiddags och en sväng till ica för att handla lite annat än julmat, så har vi mest legat på soffan jag och ungarna och tittat på film.
Alldeles nyss kom jag på att jag kokade en kanna kaffe för en timma sen, och hade det inte varit för tanken på nästan nykokt kaffe så hade jag aldrig orkat flytta mig från soffan och hit till datorn...

Hade jag haft pengar (och energi....) så hade jag varit på rean idag och köpt mig en microvågsugn och en platt-tv, men jag får lov att värma maten på spisen och titta på skit-tv i 20-tums-format ett tag till för jag vann inget på bingolotto-julkalendrarna och jag lär inte snubbla över några oväntade rikedommar den närmaste tiden.

Och jag behöver inte analysera detta faktum nån längre stund för att konstatera att det är något bra.
Jag behöver verkligen ingen mer skräpmat och jag måste börja röra på mig. I somras så funkade det ju faktiskt att springa bort fyra kilo på fyra veckor, så jag ska göra ett försök igen.



Imorgon börjar mitt nya liv! :-)

Jag behöver tvätta bilen, är det någon som vet var jag kan få tag på grabbarna nedan?



Eller någon som har lust att komma och hjälpa mig? ;-)

För mig har inte alkohol någon given plats i julfirandet. Jag dricker gärna både vin, öl och snaps, men det måste inte nödvändigtvis vara på julafton eller dagarna därikring. När man pratar förväntan och julstämning i olika sammanhang så nämns ofta julsnapsen, ägglikören och glöggen som måsten i den här högtiden som vi samtidigt så vackert beskriver som barnens, och det där har jag undrat över lite.
Alkoholen är inte bara ett problem när det leder till slagsmål och misshandel, enligt min mening. Många människor, däribland jag, blir rätt högljudd av alkohol och tenderar att leverera överinformation som inte alls är tänkt för barn att höra, och då är det också ett problem.
Så för min del är det vita jular som gäller så länge mina barn är barn.

Gårdagen tillbringades med mina bröder, svägerskor och världens charmigaste syskonbarn. Mycket mat, godis, förväntan, julklappar och nästan ingen alkohol, och idag har det inte rört på sig onödigt mycket här hemma....
Man har ju byggt upp den här förväntan i flera veckor så det är ju inte konstigt att luften litegrann går ur en när man inte längre har något som ska förberedas, kokas eller dekoreras....

Som att vara lite behagligt bakfull, fast utan huvudvärken och smaken av kattskit i munnen... :-)

Det är alltid mer kvar att göra än man tror, men nu börjar jag nog ha rott julförberedelserna iland det här året också.
Det finns säkert nån estet nånstans som skulle kalla vår gran kitchig eller fullplottrad, kolan hade kunat vara lite fastare, janssons frestelsen lite mer smakrik och naturligtvis skulle vi ju ha haft en massa snö, men vafan,
Kicki Danielsson sjunger i köket och julstämningen är på topp!
En ♥♥♥♥♥ skulle jag vilja säga!



Mellan-J undrade förut om han skulle hänga upp sin julstrumpa, och jag svarade att jag hade ingen aning om var tomten har tänkt dumpa av paketen i år, men det kunde ju inte skada att hänga upp den.
Alldeles nyss ropade han;
"Mamma, jag hoppas T O M T E N  vet att jag hängde strumpan P Å  D Ö R R H A N D T A G E T  P Å  M I T T  R U M  nu..."
Jadå lille vän, "tomten" har noterat... :-)

Kloka ord från gårdagens politiska diskussioner;

Om du inte är röd som ung har du inget hjärta,
och om du inte är blå som gammal har du inget förstånd....

Själv kommer jag nog förbli mer röd än blå, men jag tror ändå det ligger något i dom orden.

*

Nu står pepparkaksdegen i kylen och vilar upp sig tills imorgon när det ska grejas pepparkakshus,
- kom på nu att jag behöver köpa mer florsocker och nonstop.
Fick ett recept på kola utav P idag så det står också på schemat.
Marsipangodis är en lång tradition som vi jobbar hårt på att hålla vid liv, jag och ungarna. Det skapas grisar och annat i kopiösa mängder som doppas i choklad eller dekoreras med nötter och silverkulor.
Sen är det bara jag som äter av dom och resten står och torkar på ett fat...
Vi ska försöka hinna med att köpa julgran och klä den på kvällen och fixa janssons frestelse och julskinka också imorgon.
Och jag ser fram emot alltihopa! :-D

*

Glömde tända tredje ljuset förra Söndagen så här kommer alla fyra ljusen istället.



Sov gott kära vänner, det ska jag göra!
XX

Nu ligger julklapparna i högar på köksbordet och ska bara slås in och gömmas tills julgranen är på plats. Tog en shoppingdag med I och K i grannstaden idag och handlade färdigt det sista. Nästan i alla fall, det blir nån liten småsak till innan jag är helt klar.
Nu har jag bara dom där roliga bestyren kvar, som inte kostar så mycket pengar... Julgran, pepparkakshus och julgodis.

Jag handlade glögg också, för ikväll är det glöggfest! :-D

Jag kom alldeles nyss hem från jobbet och nu är det sådär jobbigt tyst igen. Det är ju precis det här jag önskar mig när alla ungarna lever rövare som värst, men det är jäkligt överskattat med lugn och ro faktiskt...

Fast jag behöver lite lugn och ro nu, ska slå in lite klappar och göra en pepparkaksdeg, för på Måndag blir det julgran och pepparkakshus!

Alla som läser önskar jag en skön helg med massor av kramar!!

Idag bjöd jag mina kollegor på riktig julfrukost. Jag dukade upp i vårt fikarum med vörtbröd, julskinka, rödbetssallad och tända ljus så vi hade lika mycket julstämning som ett julkort av Jenny Nyström. Det var jättemysigt och väldigt uppskattat och känns som något vi kan göra en tradition av.
Sen fick vi julkapp av företaget. Någon sitter och väljer med omsorg varje år vad vi ska få, och den personen gör det bra måste jag säga. Tänk att fundera ut något som du ska ge till femhundra pers utan att någon blir missnöjd...

Efter jobbet har jag hunnit med att äta middag hos mor och far, hem och byta kläder, skjutsa lilla J och kompis till friidrotten och skjutit luftgevär med några av kollegorna.
Nu ska jag sjunka djupt ner i soffhörnet och jobba på att hålla mig vaken hela kvällen, det är lussevaka på stan och stora A ska ut med kompisarna.
Jag ska ge honom en kram och förmana honom att hålla sig ifrån allt han vet med sig att mamma skulle rynka på ögonbrynen åt... :-)

Ha en skön Lucia-helg alla!!
XX

För inte jättelänge sedan fick jag frågan om jag var lycklig, och det är ju inte helt lätt att svara på sådär rakt upp och ner... Jag tror inte att någon människa går omkring och är konstant lycklig hela tiden. Eller jo, det finns säkert dom också men då är det förmodligen på kemisk väg eller så har dom hittat ett happy-place som ingen annan har access till...
Jag skulle definitivt säga att jag är en lycklig människa, om jag nu ska placera mig i ett fack på lycklig-skalan, för jag har gott om små moments i mitt liv då jag är genuint lycklig.
Det här är ett, när jag sitter vid datorn med glitter i håret och mjöl på tröjan och det luktar lussekatter i hela huset.



Men det är ingen konstant känsla, och inte ens människor som har alla förutsättningarna att ha världens bästa liv föds med lyckogaranti, man måste jobba på det.
Hela tiden.

Nu ska jag gå och packa in bullarna i frysen och sen ska jag gå och lägga mig, för imorgon är det Fredag, en dag då förutsättningarna för många happy-moments är som störst. :-)

Smu Gnut älskade vänner!
XX

Idag när jag kommer hem från jobbet så är det en ganska liten och rätt spak mellan-J som möter mig i dörren med orden;
"Vi måste prata mamma!"
Och det är inte utan att jag blir lite rädd när han säger så där, man undrar ju vad han har råkat ut för??
"Vi går in på mitt rum" säger han tyst.
"Jooo, förstår du.... när vi skulle gå till slöjden idag.... så glömde jag liksom det.... jag råååkade bara glömma.... så jag gick typ heeem då.... fast vi hade slöjd.... liksom...."
Och när det kommer tårar i ögonen på honom vid tanken på att hans fröken kan tro att han har skolkat, då blir jag lite rörd och vet inte om jag ska bli full i skratt eller bara ha medlidande med en liten förvirrad tolvåring...

Medlidandet tar överhanden och jag säger;
"Vi skriver en lapp till fröken och säger att du mådde dåligt och gick hem, och så skriver jag att både du och jag glömde bort att säga till!"

Så.
Nu kommer jag att ljuga för J´s fröken, jag har talat om för J att jag kommer ljuga för hans fröken och jag har hjälpt honom ur en situation som han själv var klumpig nog att hamna i och egentligen själv borde lösa.
Jag har känt mig lite som en dålig mamma i eftermiddag....

Men.
Så tänker jag så här också;
Om J gör bort sig och hamnar i en situation som i hans ögon är lite skrämmande, och hans första reaktion är att be sin mamma om hjälp istället för att slingra sig ur den med bortförklaringar, då känns det som att det kan vara värt en vit lögn för att visa att jag ställer upp för honom och alltid kommer att göra det.
Så är det förhoppningsvis mig han vänder sig till i fortsättningen när han gör bort sig också.


(Och så har jag tänkt så här, att om jag råååkar stämpla ut mig från jobbet vid lunch imorgon och går hem, för att jag har glömt bort att jag jobbar till fyra.... undrar om min mamma ringer och ljuger för min chef då...? :-D)

Konstaterade i Fredags att det hade varit roligt att gå ut på krogen men att ekonomin inte tillät det och så var jag för trött.
(Tantvarning!)
Ställde klockan på åtta i Lördags morse för att hinna upp och baka innan melodikrysset.
(ja, jag hör hur det låter... taaaant!!)
Tog en lång promenad i skogen med M och liten vovve och pratade om tonåringar, jobb och ålder. Och plockade lingonris.
(om inte tantvarning så i alla fall väääldigt vuxet)

Det är inte det att jag har något emot ovanstående, tvärtom. Jag tycker om att baka och älskar att bjuda på nybakade bullar, och M är en bra kompis som det är jätteskönt att prata med.
Och jag är vuxen, inte någon slags inbillad förvuxen ungdom som världen är så sorgligt full av idag.

Men bara för att neutralisera mig själv en aning så traskade jag hem till K´s PJ igår kväll och drack öl, tjuvrökte och spelade guitarhero. Tack för det kära människor, det var precis vad jag behövde!