Det är ett hårt liv
Men allvarligt, när folk dör av gurkor så är det lätt att sluta ta alla larm på allvar!!
Jag lever nog rätt farligt med tanke på ovanstående risker, utom möjligen det här med att äta för lite - det är inte min största farozon - men jag känner mig inte så väldigt motiverad att göra något åt nåndera av det just nu.
Det är helt enkelt farligt att leva - man kan dö!
Gäsp
Jag hoppas jag kan komma ifrån det här dårhuset redan vid 15 så jag hinner sova middag, kommer krävas mycket bubbel och galet bra musik annars för att hålla mig igång.... ;)
Jon Wallner
Rosa problemlösning
* Om det skiter sig med något på jobbet så tar man sin chef och sina kollegor till hjälp, och gör en analys av läget, och beroende på vad man kommer fram till så försöker man lösa problemet på bästa möjliga sätt.
* Om det skiter sig med saker man planerat så får man efter bästa möjliga förmåga omprioritera sin agenda och och kanske minska ner på allt man tänkt göra.
* Om det skiter sig med bilen så uppsöker man en verkstad och beroende på vad som är fel, ber man att få det lagat och betalar därefter.
* Om det skiter sig med tonåringarna man har där hemma så pratar man med sina vänner, får lite pep-talk, bestämmer sig för att testa andra pedagogiska vinklingar och tar nya tag.
* Om det skiter sig med kärleken så jobbar man på att komma vidare, skaffar sig en älskare och lever lycklig med denne tills prinsen behagar visa sig.
Eller,
så skiter man i allt ovanstående, köper lite rosa bubbel och festar med tjejerna och glömmer att det över huvud taget finns några problem i världen.
Åtminstone för en kväll..... ;)
Vad ska jag bli när jag blir stor?
När jag var barn var jag helt säker på att jag skulle bli flygvärdinna och konstnär. Inte det ena eller andra utan båda. Sen kom det nån tanke under gymnasietiden att operationssköterska nog var precis det jag var skapt för. Även jag hade ett kort tag nån slags sjuk fascination av stora gapande sår och blottade organ, större delar av familjen har det fortfarande men hos mig försvann det nån gång under 90-talet.
Sen upptäckte jag att doften av trä funkar som knark för mig, och jag vet helt inställd på att nån gång i framtiden kunna försörja mig som snickare.
Istället sitter jag nu hela dagarna omgiven av komponenter till framdrivningssystem för fartyg. Jag köper, plockar, packar och returnerar om vart annat och löser problem som uppstår i logistikkedjan, och tänker för mig själv;
Vad fasiken hände??
Den här dagen avslutades med en telefonkonferans/presentation som handlade om nya arbetssätt, med deltagare från åtminstone fyra kontinenter, och jag kände i varenda nerv i kroppen att Jag Är På Fel Ställe! Jag Hör Inte Hemma Här!
Kan nån tala om för mig vad jag ska jobba med? Jag bara vet att det finns nåt där ute som passar mig bättre, kan bara inte komma på vad.....?
Vårkänslor
Det tar verkligen emot att gå och lägga sig nu. Kvällarna är så ljusa och just idag är det som om vädergudarna bestämt sig för att blåsa bort det sista av våren och göra rent hus för sommaren. Helst av allt skulle jag vilja gå ut och njuta av känslan när sommaren blåser rakt in i porerna på mig och inte slumpa bort dom här underbara ljusa försommarnätterna med nåt så tidsslösande som att sova.
Jag vet inte om den här skruvade känslan beror på att jag är delvis häxa, eller om det helt enkelt kan vara så att jag har pms och för tillfället bara är lite galen. Lite av varje kanske.
Igår drabbades jag av nån slags skaparlust och en känsla av att jag-som-är-så-fantastiskt-huslig och började sy gardiner och en massa annat, och samma feeling har hållt i sig idag för jag råkade stanna till på en färgaffär på vägen hem idag och köpte färg för att kunna måla lite möbler. Jag vet inte vad som flög i mig, jag som inte ens alltid tycker jag har tid att gå på toa liksom.
Får se hur det blir med den här husligheten, jag hoppas den åtminstone håller i sig imorgon eftersom vi kan bli ett tiotal personer runt middagsbordet, och jag redan har spelat ut korv och makaroner-kortet och pannkakskortet den här veckan....
Nåväl, den här häxan ska försöka låta bli att gå ut och mumla trollformler och besvärjelser i sommarnatten och istället krypa ner under täcket och sova. För trots att det är slöseri med tid så är det rätt gôtt!
Nyvaken
Den känslan kan nästan jämföras med hur jag känner mig mest hela tiden nu. Det har varit en jobbig vinter, men nu är det precis som om jag vaknat upp ur nåt slummer och yrar omkring och bara mår gott. Lite som att vara nyvaken nästan, sådär som man är precis när man kommit ur sängen och vimsar runt för att sätta på kaffebryggaren och göra sig lite frukost utan att veta riktigt var man ska börja.
Idag har jag - förutom massagen - klätt om en stol, sytt en gardin, fikat i kusins nya fina hem och städat stora A´s rum. Mitt hem är lite kaosartat och jag har massor av halvfärdiga projekt.
Men jag mår bra.
God morgon, typ.... ;)
Helgvila?
Men ok, jag är glad och stolt att han ändå provade, även om det bara blev en gång.
Den här helgen blev altså inte vad jag hade tänkt. En av planerna var att städa, istället har hela mitt hem sett ut som en postsorteringscentral. En annan tanke var att njuta av sommaren och tanka lite sol, istället har jag traskat runt stan med en fånig blå kärra. Jag hade även en tanke om att hinna träffa x-M, men det avstyrde jag, både på grund av bristande tid och intresse...
Det har inte blivit mycket umgåsing heller, men jag och lilla J unnade oss en liten shoppngtur igår och införskaffade lite fina underkläder till henne och en fin klänning till mig.
Och så har jag suttit hemma hos kollegan J och druckit kaffe på hans fina altan, och pratat om kärlek, framtidsdrömmar och lite av varje. Det gör jag gärna om!
Och så är det helt plötsligt måndag om några minuter.....
RIP Bamse....
Har ni läst debatten om Bamse dom senaste dagarna? Här kan man få en liten uppdatering om det skulle vara av intresse. Egmont förlag, som ger ut Bamsetidningen, har tillsammans med migrationsverket gett ut en tidning som sägs ska förklara för barn - på barns vis - hur det går till för asylsökande i ett land som Sverige.
Jag blev så besviken när jag läste det, för i min värld så tillhör Bamse en av dom allra sista odelat goda karaktärerna, som alltid hjälper dom svaga i samhället utan att bry sig om vad som är politiskt korrekt eller står skrivet i regelböckerna. Han har alltid följt sitt hjärta och brytt sig mer om vad som är moraliskt riktigt än lagligt.
Och som alltid när jag blr förbannad så skriver jag brev! ;)
*
Hej!
Jag läste något idag som gjorde mig hemskt ledsen.
http://hd.se/kultur/2011/05/18/varldens-dummaste-bjorn/
Här står det att ni använder Rune A´s underbara Bamse som propaganda, för att försköna en tillvaro för avvisade fyktingbarn!!
Jag förstår ingenting? Om det här är sant så är det ju horribelt! Har ni på redaktionen ens läst Bamse och förstår vad han med sitt stora hjärta egentligen vill föra ut för budskap? Jag undrar det...
Den Bamse jag växte upp med på 80-talet dog just, och jag sörjer en kär gammal vän.
Mvh A / mamma till A, J och J
*
Hej,
Tack för ditt mejl.
Tidningen “Bamse, Mim och Meles – En specialtidning om att söka asyl” ska hjälpa asylsökande barn att förstå den situation de befinner sig i. Alla barn har rätt att känna till och kunna påverka sin egen situation. Ju mindre ett barn förstår av det som händer, desto mer osäkerhet och otrygghet känner barnet.
I denna tidning berättas två olika barns berättelser – en om ett barn vars familj får asyl och en om ett barn vars familj inte får asyl. Dessa är exempel och det finns förmodligen inga verkliga fall som är exakt som dessa. Vi har, tillsammans med Migrationsverket, försökt presentera den tunga informationen så lättfattligt och enkelt som möjligt. Serier är ett medium som når fram både till stora och små. Tidningen är framtagen med hjälp av barn, barnpsykologer, BRIS, Rädda Barnen, Röda Korset, Individuell Människohjälp. Representanter för alla dessa har varit med och tyckt till när denna tidning skapats.
Tidningen är en del av ett projekt som syftar till att ge barn information om asylprocessen och vi tycker det är viktigt att hjälpa barnen att förstå sin egen situation. Något annat har vi inte tagit ställning till.
Du hittar mer information om projektet på
http://www.migrationsverket.se/info/3732.html
Här kan man också beställa ett exemplar av tidningen.
Vänliga hälsningar,
Charlotta på Bamseredaktionen
Charlotta Borelius
Egmont Kärnan
*
Hej!
Det jag förfasas över i det här fallet är inte rutinerna kring flyktingpolitiken, utan det faktum att min barndoms idol förvandlas till ett lamt mä-hä som inte kan eller vill ingripa i ett fall där ett barn skickas tillbaka till ett land som han flytt ifrån tillsammans med sin familj.
Det kan säkert finnas ett fåtal fall som i verkligheten gått till som ni beskriver i tidningen, även om jag misstänker att det inte hör till vanligheterna, men den Bamse jag växte upp med skulle inte ha agerat som den lilla bruna nallen i den här fåniga tidningen.
Dessutom, om er ambition är att hjälpa barn förstå verkligheten - sluta ljug för dom!!
Väljer ni ändå att tillsammans med migrationsverket presentera osanningar och förskönande scenarier - lämna Bamse utanför!!
Mvh A
Statusuppdatering
Nu har jag skjutsat mamma och pappa till flygplatsen, dom åker till Grekland en vecka och jag är hur avundsjuk som helst. En hel vecka utan jobb, scheman, måsten och stress. Och förhoppningsvis varmt och skönt. Jag skulle inte säga nej till något av nämnda just nu.
Kära svägerska, jag träffar er gärna, för en fika, mat eller öl. Eller alltihopa om vi känner för det.
Kära kompisar, jag tycker vi jobbar på vår semesterresa nu. Det är dags.
Kära lillasyster, du är välkommen hit när du vill närmaste veckan. Bara ring så hämtar jag dig.
Smu Gnut!
Stora J
Men bortsett från att jag saknar honom så kan jag naturligtvis se fördelarna också. Vi bråkar inte längre och han har lite mer energi att lägga på skolan när inte kompisarna tar upp all hans lediga tid på kvällarna. Och så träffar han sin pappa och sina småsyskon varje dag.
När sommarlovet börjar så flyttar han troligtvis tillbaka hit, och dessutom har han alldeles på egen hand ordnat helgjobb som reklamutdelare i sommar för att kunna spara till en moped.
Så med facit i hand nu då, så kanske hans (och min...) lilla kris i våras kan ha resulterat i nåt positivt. Vi behövde vila från varandra och börja om lite.
ck one
Söta underbara kollegan M gav mig en parfym igår som tack för att hon fått låna min lilla bil, och jag är så otroligt glad för den! Det här är en favorit sen flera år tillbaka och den enda parfymen jag provat hittills som verkligen känns som jag.
Jag känner mig liksom fin i den! :)
Datastrul - ftw!
Jag försökte dölja mitt jublande inre samtidigt som gästarbetarnas besvikelse inte var att ta miste på, vad hade dom stressat hit för liksom...? Spendera en extra eftermiddag i den här lilla hålan och veta att hela vistelsen genast blev förlängd med minst ett dygn....
Men allvarligt, jag kan inte ens låtsas tycka synd om dom när det innebar att jag slapp jobba 17 timmar idag!
Istället kunde jag åka hem och steka pannkaka för ett helt kompani och tänka att det vore ganska underbart att vara ledig jämt.
Helgsummering
Hockey-VM är snart över, Sverige spelar tydligen final mot Finland ikväll har jag förstått på ivriga facebook-kommentarer, men det bekommer mig inte särskilt. TV´n står på och jag kikar lite då och då men jag kan inte alls komma i närheten av att förstå hur detta kan ta så många människors fulla uppmärksamhet!?
Jag jobbar på att överleva Maj och är glad att jag hunnit ta det lugnt i helgen trots konfirmation och födelsedagsfirande. Jag har umgåtts med barn, familj och vänner och även någon som jag flera gånger har trott hör till mitt förflutna.
Jag vet att han inte hör till min framtid, men det är väl inget som hindrar att han är en del av mitt liv just nu...?
Igen....
Nu ska jag åka och lämna lilla blå Clion på verkstan och ta en långpromenad hem. Jag har träningsvärk som påminner om hur dåligt tränad jag är, och nu tänkte jag (igen) försöka ändra på det.
Signalpaus
Samma som med mig då. För många signaler får mig att stanna av också, och dom här senaste dagarna har det signalerat mer än vanligt. Herregud, jag hoppas verkligen att endel av allt jag försökt stoppa in i hjärnan kommer finnas kvar när jag sorterat allt, annars kommer den här utbildningen vara helt bortkastad.
Nu njuter jag av en kväll i soffan. Min underbara mamma och lilla J har städat, diskat, strukit och lagat rabarberpaj åt mig tills jag kom hem. Fatta vilken familj jag har!! ♥
Imorgon, när vi klarat av kyrkan och fikat, tänker jag ägna mig åt lite syndfullt leverne, då stänger jag av alla förnuftiga signaler. Tycker jag har gjort mig förtjät av det.... ;)
Insidan av mitt huvud ser numera ut som de...
Insidan av mitt huvud ser numera ut som det här konferensbordet...
KarriärKvinna? Nope.
Om jag hade orkat så skulle dagens reflektion handla om män med stor hjärna och löjligt små händer. Unga tuppar på väg uppåt på karriärstegen - två kliv i taget - med så veka axlar och pinnsmala armar att deras värstingklockor får dom att kantra en aning där dom jagar fram i korridorerna med dollartecken i blicken.
Men det får bli en annan gång,
den här morsan ska försöka sova några timmar så hon orkar låtsas förstå vad morgondagens övningar går ut på....
Smu Gnut!
En hotellbetraktelse
När jag bor på hotell så händer det faktiskt att jag går på toaletten utan att stänga dörren, bara för att jag kan, det skulle jag aldrig göra hemma!
När jag bor på hotell så lyssnar jag på min egen musik utan att det blandas med signaturmusiken till Simpsons, Family Guy eller How I Met Your Mother.
När jag bor på hotell så har jag aldrig nånsin (hittills) knackat på dörren brevid och hojtat "gå och lägg dig, klockan är mycket!!"
När jag bor på hotell så försvinner faktiskt dom blöta handdukarna från badrumsgolvet alldeles av sig själv på ett ganska mirakulöst sätt.
Och när jag bor på hotell så har det hittills aldrig hänt att frukostbrödet tagit slut under natten eller att mjölken råkat stå framme sen igår och surnat.
Och ändå - konstigt nog - så sitter jag här i tystnaden och tänker att hemma är nog bäst trots allt.
♥
"Personen du söker är på tjänsteresa..."
Hallå!? Jag trodde en av fördelarna med tjänsteresor var resturangbesök, gott vin och hotellmys!!
Herregud vad fel man kan ha..........
(för den som kanske undrar vill jag bara tala om att min chef inte är en chef man "hotellmyser" med, och det beror inte i första hand på att hon har fel kön....)
Minnen....
Eftersom ingen av oss kände nån som hade barn som behövde passas så skrev vi lappar och tejpade upp på konsum och ica, med våra telefonnummer på små remsor som man kunde riva av och ta med hem.
Och så väntade vi.
Man kan tycka att ansvarsfulla föräldrar borde ha bättre omdöme än att låta vilt främmande tonåringar ansvara för deras små älsklingar, men faktum är att vi fick flera napp. Om det berodde på det glättiga 80-talet förde med sig nån slags godtrogenhet eller om vi helt enkelt bara hade formulerat oss på ett ovanligt moget och ansvarsfullt sätt på våra lappar har jag ingen aning om, men jobb fick vi.
När jag ser tillbaka på det med mina föräldra-ögon så kan jag nog säga att det inte var dom allra mest ansvarstagande familjerna som anlitade oss, det handlade oftast om ensamstående mammor som ville ha barnvakt medan dom gick ut på krogen, men ungarna var söta och rara och vi tjänade lite extra pengar, och det var det enda som var viktigt för oss.
En helg på våren för drygt 20 år sen hade jag gjort upp med en familj att jag skulle passa deras två pojkar i 8-10 års åldern i några timmar. Det var en Lördag och pojkarnas mamma och hennes pojkvän skulle hem till några kompisar och titta på hockey på tv.
Den här familjen hade blivit tipsad av en av mina andra barnvaktsfamiljer att jag skulle vara bra, och mamman hade bara ett par dagar innan bjudit hem mig på en fika för att bilda sig en uppfattning och avgöra om hon kunde lita på mig. Det kändes bra helt enkelt, det här var en seriös familj.
Vid 17-tiden på Lördag eftermiddag kom jag hem till dom och en timma senare skulle dom vuxna ge sig iväg. Dom lovade att vara hemma till 22 ungefär, så allt jag behövde göra var att ge ungarna mat och se till att dom kom in i tid och borstade tänderna innan dom gick och lade sig.
Piece of cake!
Klockan blev 22 och inga föräldrar kom hem.
Pojkarna hade jag fått i säng, och när klockan började närma sig 23 så ringde jag hem till mina föräldrar och talade om att jag skulle bli sen.
Strax efter det ringde pojkarnas mamma och sa att dom satt fast i en sommarstuga och att bilen inte ville starta, men dom skulle försöka komma hem så fort som möjligt.
Klockan blev midnatt, fortfarande hade dom inte kommit hem, men dom ringde igen och sa att jag kunde låna deras säng om jag blev trött.
Dom jobbade på att ta sig hem.
Vid 1-tiden ringde dom och sa att dom inte skulle kunna ta sig hem, och att dom skulle betala mig extra för att jag stannade hos pojkarna tills på morgonen.
Jag gick och lade mig. Vad kunde jag göra liksom...?
Vaknade vid 8-tiden på morgonen av telefonen. Det var mamman som ringde för att tala om att dom skulle få hjälp med bilen och att dom snart var på väg hem, och-dom-var-så-väldigt-tacksamma-om-jag-kunde-stanna-bara-någon-eller-några-timmar-till....
Jag ringde hem och rapporterade till mina föräldrar, som nog var ganska skeptiska till den här familjen vid det här laget och helst hade hämtat hem mig, men förstod att jag ju inte bara kunde lämna grabbarna hur som helst.
Hela dagen fick jag rapporter från pojkarnas mamma och styvpappa utan att varken se röken av dom eller få något egentligt besked.
Vid 20-tiden på Söndagen kom dom äntligen hem. Vid det laget hade jag tömt kylskåpat på allt som fanns att äta till pojkarna och själv var jag så hungrig att jag till och med hade kunnat äta burkskinka.
Styvpappan hade med sig pizza hem till familjen, jag fick ett par hundralappar extra för "besväret" och sen var jag äntligen fri!
Just den här söndagkvällen minns jag lika tydligt som om det var förra veckan det hände. Det var vårens första riktigt varma dag och det började bli grönt ute. Det doftade av blöt jord och varm asfalt, och jag kände mig vuxen på ett sätt som jag inte hade gjort innan.
Och lika fri som om jag suttit fängslad i månader.
Jag gick förbi ett hus där radion stod på och ur högtalarna hördes I Promised Myself med Nick Kamen.
Jag minns att jag småskrattade för mig själv hela vägen hem och undrade om nån skulle tro på mig när jag berättade om mitt surrealistiska dygn, när 3 timmars barnvaktade råkde bli 27....
Men.
Det var våren,
jag var 16 år,
jag var fri,
och jag hde några skrynkliga hundralappar i fickan som med all säkerhet snart skulle förvandlas till en handväska eller lite smink redan nästa dag.
Och Nick Kamens låt kommer alltid att påminna mig om den oslagbart underbara känslan.
Vilodagen
Ge mig ett par timmar så kan jag lägga till Ajax också.
Jag önskar jag kunde låsa tiden såna här dagar, pausa all planering och inte göra så mycket annat än att existera. Jag skulle plocka lite med oviktiga saker, dricka en massa kaffe, läsa böcker, sitta i solen, titta på film och sy på mitt lapptäcke.
Nu har jag bara idag på mig att fixa innan J´s konfirmation på Lördag så det funkar inte riktigt att släppa taget om filofaxen, jag har en lista att pricka av med lite halvtråkiga att-göra-saker, men jag ska nog se till att njuta lite också.
Just precis nu till exempel, ska jag hälla upp en påtår och sätta mig på trappan en stund!
Berg-och-dalbana
Jag har varit mamma sen jag var tonåring. Det låter lite underligt när jag säger det men så är det ju faktiskt. Om jag ska dra till med en av mina fåniga metaforer igen så kan man säga att mitt kliv från barn till vuxen var att kliva raka vägen från berg-och-dalbanan till virvelvinden utan att hämta andan eller kolla in andra karuseller emellan.
Och så helt plötsligt så är ungarna tonåringar och hela tillvaron är återigen som den där berg-och-dalbanan - fast tre gånger så snabb...!!
Lilla J har det tufft just nu. Hon saknar sin storebror och tycker livet är rätt jobbigt mest hela tiden. Hon och bästa kompisen bara bråkar och tycks inte komma ur den där spiralen dom hamnat i, och jag har tassat lite på tå runt alltihopa och inte vetat vad jag ska göra, och tänkt att dom börjar bli så stora så dom måste kunna lösa sina konflikter själva. Idag ringde den andra tjejens mamma och föreslog att vi skulle ta en fika på stan nån dag alla fyra, och det gjorde mig så glad. Det finns fler föräldrar än jag som tycker att man kan ha rätt att få lägga sig i och hjälpa till ibland, även om ungarna inte ber om det.
Nu har jag klarat av tre dagar av den här helvetesmånaden, känns som en evighet kvar...
Dra ett djupt andetag. bit ihop. blunda. och spring...
Det är enda sättet.
Luffarliv
Jag blir inte riktigt klok på min älskade förstfödde ibland, som inte vill jobba och som inte tycker att han behöver pengar. Jag borde kalla honom Paradis-Oskar, han ser ungefär lika rufsig ut och han kommer och går som katten. Äter gör han där det bjuds på nåt, och planerar inte sitt liv längre än en timma i taget.
Det är säkert ett skönt sätt att leva men han kommer nog dessvärre att bli tvungen att börja ta ansvar förr eller senare, och jag skulle känna mig lite tryggare om det inte dröjde alltför länge....
Jag är glad att jag hunnit unna mig ett par riktigt lugna sköna umgås-helger, för nu jäklar....
Skolmöten, aktivitetsdagar, femtonårskalas, konfirmation, utbildningsresa, körkortskurs, utvecklingssamtal, föräldrakvällar, övertidsjobb och en massa annat.
Maj månad är fan inte å leka med altså, kanske luffarlivet inte vore så dumt ändå....?
Smu gnut på er, vänner och familj! ♥
