Vänner
Om magkänslan säger att jag inte bör dela med mig av precis allt till den här människan, men det i övrigt är någon som jag tycker mycket om att umgås med, är det liksom fusk från min sida då?
Uttråkad
Jag har precis köpt en skiva från CD-on i mp3 men det blir ingen lång stund framför datorn heller så jag får väl peta in min nya skiva i mobilen och gå och lägga mig i ett mörkt rum och lyssna.
Inte så synd om mig ändå...
Nu längtar jag efter min mormor.
Toklängtar!
Jag vill sitta i hennes kök och känna doften av kokkaffe och pelargoner och höra hur det knastrar i vedspisen, och jag vill krypa upp i hennes soffa och läsa gamla hundörade Sigge Stark-böcker och äta polkagrisar. Jag önskar att vissa saker kunde fortsätta att vara som dom alltid varit och jag önskar att endel människor kunde finnas för alltid.
Om bara jag blir lite friskare så åker jag norrut i mitten av veckan och tillbringar några dagar med henne.
Håll alla tummar ni har kära vänner.....
Igår, när jag kände mig som allra eländigast och det var syndast om mig i hela världen, så kom jag att tänka på hjältinnorna i dom där 75 öres-romanerna mormor har i bokhyllan. Dom blir nämligen också sjuka ibland, döende till och med mitt i all romantisk dramatik, men inte alls på samma sätt som vi vanliga dödliga som läser smörjan. När dom får feber så blir dom "blanka som skogstjärnar i blicken...", inte rödsprängda och påsiga som jag. Dom får "hektiskt röda kinder i sitt alabasterbleka ansikte..." och blir inte rödmosiga och svettblanka.
Jag tycker det är orättvist, jag vill också vara söt när jag är sjuk, allt är ju så jäkla eländigt som det är ändå utan att man ska behöva höra "Gå och lägg dig, du ser för jävlig ut..."
Men jag ska inte klaga. Det är så många människor som har erbjudit sig att hjälpa mig idag så jag blir rörd bara jag tänker på det, vilka vänner man har! Min mamma och lillasyster var det som till slut åkte och handlade åt mig så nu kan jag med gott samvete ta mitt svettblanka, rödmosiga, påsiga och grisbleka fejs och gosa ner mig i soffan igen.
Och så ska jag försöka bli frisk så jag kan åka och hälsa på min mormor om några dagar.
Min Lördagkväll...
...och lägga ner tid på att laga något riktigt gott att äta...
...och unna sig nånting riktigt lyxigt att dricka till...
Inte alla Lördagar blir som man har tänkt.... Fick just ett mms från festen jag skulle varit på, värden skickade en bild på ett badkar fullt med is och ölburkar och texten; "Kolla vad du missar... ;-)"
*suck*
Men tack för honungen mina goa vänner, den gjorde gott i min betongskalle. Nu ska jag ta med mig glassen och sätta mig och stirra på tv´n en stund tills ögonen börjar klia igen.
Deppig
Dessutom sitter jag med en hög räkningar och ska precis portionera ut mina surt förvärvade slantar till både höger och vänster och det är ju knappast en humörhöjande aktivitet.
Den här Lördagen har jag sett fram emot jättelänge, barnledig för första gången på en månad, marknad, fint väder och fest.
Fan vad jag tycker synd om mig själv nu! :´(
Sjuk
Idag är jag jätteförkyld, det kom över mig igår lika snabbt som om nån hade drämt en klubba i skallen på mig, så nu sitter jag här och tycker lite synd om mig själv. Jag har fått en massa bra kureringstips, både på Fb och av kära kollegor, och har provat allt utom den krossade hjortpenisen. (Så sjuk är jag inte....)
Hoppas att det hinner hjälpa lite tills imorgon för då hade jag tänkt gå på inflyttningsfest hos min bror och svägerska.
Nu blir det raggsockor på, en skål med ostbågar och lite tv tills jag däckar, så jag säger god natt redan nu!
Uppdatering...
Man slutar aldrig att förvånas.
På Söndag morgon tar han med sig sin näst äldste som och hans kompisar och åker till Kumla för att se grabbarna spela basket. Stora J är överlycklig och räknar nästan timmar till Söndag kl 10, och hans mamma är ganska glad också, dels den allmänna delade glädjen såklart men också för att jag har inbokat partajande på Lördag kväll.... ;-)
Lite trött på mitt jobb idag igen, det går lite i vågor men idag är definitivt en sån där dag som kröker sig neråt på skalan. Fick bli lite arg på en av skatorna för att hon var dum mot en av "mina" pojkar. Jag tycker inte om att bli arg på folk men tydligen så hjälpte det för jäklar så len hon vart i mun efter den repan...
Det har varit lite mycket bortatid också ett tag nu, ska försöka ändra på det och tillbringa lite kvällstid med mina lövlingar. Inte för att dom helst av allt tillbringar kvällarna med sin mamma direkt utan mer för att jag tycker om att gå omkring och pyssla och bara vara i närheten av dom.
Imorgon är dom lediga alla tre och det hade inte gjort ont nånstans om jag hade fått vara det med......
Ont om tid har man gott om....
Det känns bara som att det inte blir så mycket tid kvar efter jobb, middag och diverse kvällsaktiviteter och det är ganska värdefullt att lägga sig på kökssoffan med en tidning också....
Blir inte mycket tid för datorn heller för så fort jag sätter mig här så kommer mina darlingar smygande och vill bara kolla nåt på nätet.
Nu har jag en lilla J som går och trampar bakom ryggen på mig,
får spara hemlisarna till ett annat tillfälle... ;-)
Underbara ungar!
Det är såna här perioder som helgerna blir så underbart sköna och värdefulla, man vädesätter ju inte fredagsmyset, lördagssoftandet eller söndagsfrukosten om man är ledig jämt.
Stora A har följt med som ledare på ett weekendläger med en konfirmationsgrupp den här helgen. När jag kom från jobbet vid 18-tiden hade han redan packat och åkt. Jag fick en släng av dåligt samvete för att jag inte var hemma och sa hej då och påminde om packning och annat, men jag får inse att han är tillräckligt gammal för att fixa själv.
Stora J har varit på basketträning och ringde mig för ett par timmar sen och meddelade med jublande röst att dom har match nästa helg, sin allra första seriematch, och jag är ju naturligtvis jätteglad för hans skull men kan inte låta bli att känna en liten saknad över dom barnlediga helger jag inte kommer att ha lika regelbundet den här hösten...
Men way to go mammas stora kille, vi har igen det när du signat ditt första NBA-kontrakt...! ;-)
Lilla J är min lilla klippa, jag skulle inte klara att sy ihop mina dagar utan hennes hjälp. Igår hade hon städat, diskat och laddat tvättmaskinen när jag kom hem och idag var det hon som grejade middagen.
Och jag behöver inte ens be henne!
Nu ska jag gå och somna till Lars Winnerbäcks underbara stämma!
Kärlek, Fred och Smu Gnut till alla! <3
Drömbilen! <3
Dylan hade en sån här.................... :-)
Jobbigt nu....
Blev ingen promenad, var för sen i morse och hade ärenden på stan efter jobbet, och när jag drog mitt lilla kort i terminalen idag var jag otroligt tacksam att lilla Clion stod och väntade på parkeringen.
Det var knappt att benen bar mig så långt som till parkeringen ens.... undrar om det är min tur att få en släng av svininfluensan nu...?
Igår hade vi en lite jobbig pratstund, mina söner och jag.
Om hur vi vill att en pappa ska vara.
Dom älskar sin pappa mer än allt på jorden och vill vara som honom på många sätt, men när dom får egna barn vill dom vara bättre pappor.
Jag berättade om min pappa, om hur han alltid har haft tid att lyssna, alltid har skjutsat om det regnat, alltid fixat trasiga cykelslangar, alltid förhört på franska glosor och suttit på föräldramöten. Och dom inser ju skillnaden när dom jämför med sin egen.
Även om det naturligtvis gör ont.
En pappa är inget man bara blir, det är allt det där man gör......
Trött
Duktig A.
Är på g nu.
Idag är jag trött som tusan, vet inte varför men gissar att det kan ha med årstiden att göra, tycker verkligen inte om hösten. Det är kallt i verkstan idag så jag har försökt begränsa mina ärenden utanför min lilla kontorskur, nackdelen är då att jag sitter för nära telefon och störs av den hela tiden istället, och när jag är trött så blir jag aningen lättretlig vilket just nu har lett till att jag sitter och är irriterad på människor bara för att dom ringer till mig.....
Vill gå hem.
Kockan är just nu 11:17, om 13 minuter stämplar jag ut och går och äter. Makaroner och köttbullar i matlådan, rätt ospännande men det var vad som fanns hemma igår.
Nu bara babblar jag men det här var bästa sättet att få tiden att gå framåt några minuter utan att somna.
*gääääääsp*
Toodeloo........
Myshelg!
Själv ska jag ta med mig en balja kaffe, en bra bok, mp3´n och ett par bra gå-skor så kommer nog jag njuta av dagen lika mycket som grabbarna.
Lilla J åker till farmor och farfar imorgon och stannar över helgen och stora J kommer tillbringa hela Lördagen med morfar. Myshelg för hela familjen, bara på olika håll! :-)
Imorgon tänker jag ta en morgonpromenad till jobbet igen, peppsomfan som syster yster säger! ;-)
Det är bara barnen som blir äldre, jag är fortfarande tjugofemton.....
Visst är det ett stort steg när dom börjar högstadiet, där är dom fortfarande barn när dom börjar och halvvuxna ungdommar när dom slutar, men på gymnasiet hinner dom ju faktiskt bli vuxna på riktigt.
En ganska påtaglig sak som är annorlunda är skolans ordningsregler.
Tidigare har det handlat om att eleverna ska ha ett vårdat språk, säga till en lärare om det blir bråk och hålla snyggt och städat i sin bänk eller sitt skåp.
Nu handlade det helt plötsligt om att det inte är tillåtet att röka inom skolans område och vart "ungarna" ska parkera sina motordrivna fordon. Och där sitter man med ett lätt chockskadat fejs och tänker för sig själv; "Röka?? Han är ju bara...." och när man börjar kalkylera på det så är han något äldre än jag var när jag började med såna laster.... (bara det att jag var ju vuxen då...!!)
Men det var ett bra informationsmöte, det fanns fler vilsna föräldrar än jag och både lärare och rektor gjorde ett bra intryck. Det känns som rätt ställe för min stora pojke att tillbringa sina dagar på.
*
Nu får det bli bingen och en bok en stund, livet går lite fortare än vad som är bekvämt just nu och jag är så jäkla trött på kvällarna.
Idag har jag gått mina 10000 steg och lite till... Imorgon tar jag bilen till jobbet men sen ska det baske mig promeneras igen!
Halvfullt!
Jag är fläckvis blondin också numera. Ser ut som en skogsbacke med kantareller i huvet....
Nu skulle man kunna tro att jag är helt nedslagen av ovanstående två faktum men så är inte fallet, det handlar helt enkelt om hur man väljer att se på saker och ting. Ni vet, glaset halvfullt/ halvtomt osv.....
Att mina tjockisjeans är trasiga får bli den sista lilla morot jag behöver för att promenera bort mina extrakilon, vilka f.ö är några fler än sist jag var på väg att börja mitt nya liv... (!)
Kantareller är både goda och vackra så jag bryr mig inte om att färga över håret, jag blir på lite gott humör av att titta mig i spegeln så jag börjar tro att det ligger något i det gamla talesättet "blondes have more fun" :-)
Till slut kan jag berätta att jag övervann spindelskräcken idag och tog mig ner i tvättstugan för att hämta mina lakan! Heja mej!!
Det gäller helt enkelt att se positivt på livet, imorgon är det Måndag igen - Halleluja!
Nu är det som det är!
Nu ska jag ut och gå/springa i skogen en sväng, det regnar men det kan inte hjälpas.
Nu ska badringen bort, det är slut på badsäsongen och jag behöver den inte som flythjälp längre.
Cancer och spindlar...
Jag är ingen rädd person Jag tänker sällan på sånt som att huset kan brinna ner eller att någon av tonåringarna skulle kunna råka ut för nån våldsam dåre när dom är ute sent, men såna saker finns ändå med i bakhuvet hela tiden.
Men om jag ska göra en lista på saker jag är rädd för som bara har med mig själv att göra, då blir det cancer och spindlar som toppar.
Just nu sitter det två monsterspindlar på väggen strax innanför dörren till tvättstugan, och det innebär att mina lakan kommer att mögla i tvättmaskinerna där nere om ingen kan komma och hjälpa mig och flytta över dom till torktumlarna imorgon. Jag klarar det inte.
Jag har inte den blekaste aning om varifrån den här fullständigt omotiverade skräcken kommer ifrån, jag menar... jag vet att spindlarna inte är farliga, jag är ganska säker på att dom inte kommer krypa in under skinnet på mig och lägga ägg och jag tror inte heller att dom kommer hoppa på mig när jag går förbi.
Men jag avskyr dom små vidriga krypen och kommer nog aldrig att vänja mig vid dom....
Så,
finns det en vänlig själ som kan tänka sig en tur förbi mina krokar imorgon för att ta rätt på mina lakan?
Humörsvängningar
Idag är jag mer harmonisk och tur är väl det för lilla J är sjuk och sånt är jobbigt nog utan att man har en eldsprutande morsa i krokarna... :-S
Hon ringde från skolan vid 13-tiden och frågade med gråtfylld röst om jag kunde hämta henne så det blev ingen lång arbetsdag för mig idag. Sen har vi mest legat på soffan och slumrat och halvsovit oss igenom lite halvdåliga filmer. Riktigt skönt, förutom stackars lilla J´s onda hals och snuva.
För att riktigt poängtera att jag har en bra dag idag, utan några som helst tankar på att slå nån på käften eller bränna ner någons sommarstuga, så har jag varit och shoppat mig en ny handväska och bakat blåbärsmuffins.
Det är två saker som funkar bättre än allt knark i mellansverige när det gäller att bota mitt surhumör!
Smu Gnut! <3
