Saknar julstämningen!!

Fjärde advent idag och ingen julstämning över huvud taget. Det är bara fem dagar kvar till julafton och för mig är det lika mycket vardag som om det vore början av November....
Jag vet inte vad som hänt med mig. Jag menar.... även om jag är jätteförkyld och inte tar mig runt mycket längre än mellan soffan och kaffebryggaren så brukar jag åtminstone kunna mysa med lite pepparkakor, glögg och julmusik, men hur jag än anstränger mig så känner jag ingenting.
Inte nåt!

Imorgon har jag lovat lilla J att vi ska fixa gran, och det ska jag banne mig göra om jag så ska proppa mig full av alvedon, bromhexin, nezeril och koffein, och jag hoppas det hjälper igång åtminstone lite julstämning.

Så här kan jag ju inte ha det!


Mår skit men rätt nöjd!

Jag mår som en påse nötter.
Halsen är tjock och kliar, jag är varm och fryser och huvet känns som om det är fyllt med blöt bomull.
Hade tänkt härda ut hela dagen på jobbet men prutade bort en halvtimma och gick hem istället. Nu har jag suttit i soffan och halvsovit framför favvoserien och tänker nog släcka lamporna och säga god natt till vägglössen snart.
Ambitionen är att ta mig igenom mrgonens jobbdag också men jag tänker inte skriva det i sten.

*

Stora J gick vidare till nästa del i regionsuttagningen, trots att armen pajade efter en dryg timmas basketspel under första lägret. Han är lycklig och jag är glad för hans skull såklart.

Stora A är mer positiv än jag har sett honom på hela terminen och det har flera orsaker. Han och kompisarna får gehör för sitt slit med skejthallen. Oavsett vad det blir av hela projektet så kommer dom alltid kunna se tillbaka och säga: vi försökte i alla fall, och hade roligt under tiden. Och det är inte det sämsta!

Lilla J kvittrar och mår gott när det funkar med tjejerna i skolan. Hon har haft en hel eftermiddag med mysigt umgåsing efter en ganska intrigspäckad helg.

Och när livet flyter på och man mår bra och känner sig tillfreds med sig själv och vet att man duger, då märks det även på prestationsnivån. Stora A betar av prov efter prov med godkända betyg. Stora J har gjort ett märkbart lyft i skolan, så bra att hans mentor till och med tog sig tid att ringa bara för att tala om hur bra det går.
Och lilla J kom hem med suveräna resultat på dagens prov.

Om jag bara kunde bli av med mina virusar nu så skulle livet vara ganska underbart!!


Julstämningen:

-

(men det kommer väl....)

Snart så....

Livet har varit lite för schemalagt den senaste tiden, och det känns som om jag hela tiden är på väg mellan alla mina aktiviteter Jag bara mellanlandar hemma för att koka ihop nåt kolhydratsmäckat och kaloririkt i matväg, tjatar på ungarna om läxor, tankar i mig kaffe och sen är jag på väg nånstans igen.

Hela den här veckan har jag sagt till både andra och mig själv att "det kommer lugna ner sig efter Onsdag..."
Och det var verkligen min plan.

Men icke.

Fick en tid hos ortopeden på Måndag med stora J så nu försvinner lite komptid igen.
Har stoppat huvet fullt av information om ett nytt datasystem på en utbildningsdag idag, information som jag inte riktigt begriper än hur jag ska använda, men det nya systemet går live på Måndag....
Och mitt hem ser ut som en miss-skött återvinningsstation så här ett par veckor före jul.

Jahopp....
Vi kör ett par veckor till då.
Men den 22 December ska jag ha sovmorgon, och sen tänker jag ha sovmorgon ytterligare 12 mornar.

Det ni!

"Basketproffset"

Stora J har sett fram emot den här helgens basketläger länge. Det är en regionsuttagning där alla 14-åringar i Sverige samlas på fyra olika läger och blir bedömda av ett antal talangscouter, och ungefär hälften av dom 160 ungdomarna i den här regionen går vidare till nästa läger. En jättechans att visa upp sig med andra ord.

I eftermiddags fick jag ett sms av honom där han skrev att han ville bli hämtad eftersom han hade sprungit ihop med en spelare och fått ont i armen och inte såg nån mening med att vara kvar när han ändå inte kunde spela. Vi blir nog tvugna att åka tillbaka till ortopeden för att röntga den där armen igen, det är något som inte har läkt som det ska, för det kan ju inte vara bra om man fortfarande har ont ett par månader efter att gipset togs bort??

Hur som helst...
För tjugo minuter sen blev jag uppringd av en av dessa talangscouter, han ville mest kolla hur det var med J och försäkra sig om att han var ok och så.
Dessutom sa han att det inte behöver vara kört för J än, "han är en talang som vi håller ögonen på...."  och det kan fortfarande hända att han kommer med till nästa uttagning.

J har lovat mig både en lyxvilla, en vit Bentley och en röd Mini Cooper när han spelar i LA Lakers.

Gissa om vi håller tummarna nu..... ;))

Några ord från en hårt prövad morsa... :)

En av dom hittills struligaste arbetsveckorna hittills under mina år på det här företaget är snart slut. Äntligen!! Jag tänker flexa ut lite tidigare för att hinna skjutsa två tonårspojkar till ett basketläger i grannkommunen så min jobbvecka tar slut om två timmar redan.

Det är mer än jobbet som har trasslat den här veckan, även min mammaroll har prövats ganska hårt. 
Det har till och med funnits ögonblick då jag tänkt att allt var så mycket lättare när barnen var små, och det hade jag aldrig trott att jag skulle säga....

Men faktum är att jag, när det gäller jobbet att uppfostra mina lövlingar, börjar närma mig målsnöret. Snart är dom färdigfostrade och då är det dom själva som ska ta ansvar för både sina beslut och sina handlingar, och innan dess vill jag veta att jag gjort vad jag kunnat för att guida dom in på rätt väg.
Och ibland kommer jag på mig själv med att tänka "hur i hela världen ska det här gå.....??"

Fast å andra sidan..... 
Brist på engagemang och energi hos en 14-åring och en 17-åring kan ju knappast betraktas som något nytt under solen, och om man bortser en stund från att dom är lite o-peppade när det gäller skolan, och istället tänker på att dom är varmhjärtade, empatiska och kärleksfulla pojkar och att jag aldrig i hela världen hade kunnat önska mig bättre söner, så känns det helt annorlunda på en gång och jag känner att det såklart kommer gå alldeles utmärkt för dom här i livet!


Grattis på födelsedagen S!

Lite i förskott, men det var ju idag vi firade dig så jag dedikerar det här inlägget till dig! :)

Jag har fått lite bannor för att jag inte bloggar, och det värmer ju i hjärtat såklart. Vore jag en fullständigt ointressant person som bara ordbajsade ut en massa tråkskriverier så skulle väl ingen bemöda sig med att klicka på min lilla länk och harva sig igenom texten.
Och hela grejen med att dela med sig av sina ord på nätet är ju såklart för att man hoppas att nån ska läsa, och tycka om det man skriver.

Det är kallt nu.
Jag vet att det är överinformation, för trots att kylan är det som ockuperar dom flestas tankar just nu så är man liksom less på att konstatera det. Det blir ju inte varmare för att man högljutt deklamerar att det är -19 grader ute, och man fryser inte mindre för att alla får reda på att det bara är 15 grader på ens arbetsplats.
Så jag låter det här med kylan vara osagt.

Livet rullar på.
Det är allmänt känt att det är kämpigt att vara tonåring, men det är inte alldeles enkelt att vara morsa till dom heller kan jag tala om. Det är inte alltid lätt att vara förälder över huvud taget, men på något vis blir det lite lättare när man vet att man är fler som får jobba för att vardagen ska funka, och bara vetskapen att det inte bara är hos mig livet inte ser ut som en reklamfilm gör att det känns lite bättre.

Jag jobbar lite för mycket, fryser större delen av dygnet och känner mig ganska otillräcklig för det mesta.
Men adventssakerna är på plats, jag har tid för lite soffmys varje kväll och julkänslan växer lite för varje dag som går.

Idag:

♥♥♥

RSS 2.0