Tidsbrist
Jag är inte alls särskilt peppad att åka till jobbet imorgon, hade hellre stannat hemma en vecka till och haft sportlov med ungarna.
Jag mår väl i stort sett ok nu, slipper jag bara hostan på nätterna och får sova så kan man nog till och med nästan säga att jag mår bra, men den mentala tröttheten kan jag inte sova bort. Jag tror att det kan vara så att kroppen känner när huvet har fått nog, och ser till att dra på sig en förkylning för att få kroppen att stanna upp ett tag så att hjärnan kan få vila. Det är därför jag inte haft så bråttom tillbaka till jobbet den här gången, även om jag alldeles säkert hade kunnat släpa mig iväg redan i Onsdags om jag verkligen hade velat.
Jag har fått mycket tips och råd av en massa fina människor, om hur jag ska bära mig åt för att vila och ladda batterierna, och och några av dom ska jag definitivt ta till mig, men inte alla funkar på mig just nu.
Boka in en dag eller en helg på spa!
Det hade varit jätteskönt om jag mått bra, men när ett av mina problem är redan fullbokade helger så känns det inte riktigt som en bra lösning för mig.
Beställ en sista-minuten-resa!
Ah, ljuvligt! Men ska vi åka alla fyra så innebär det både ganska mycket pengar och ganska mycket krångel med ledighetsansökan och läxor, och just nu kan jag inte se att varken mer krångel eller större utgifter skulle vara till nån hjälp. Om jag åker utan barnen så kommer jag att ha dåligt samvete över det hela veckan och vara ännu mer slut när jag kommer hem....
Delegera!
Till vem? Allt mitt pyssel här hemma har jag under kontroll, det är inte det som har jagat in mig i den berömda väggen. Det är ansvaret för allt som har med barnen att göra som ibland känns övermäktigt, och jag tror inte att det finns nån som är beredd att ta över den biten. Tyvärr.
Nånting som jag saknar just nu är tid!
Tid att gå och skrota här hemma i ett par dagar utan nånting inplanerat, tid att ta långa promenader med kära vänner utan att behöva gå och planera middagen samtidigt, tid att kolla på dåliga filmer, tid att sova bort halva dagar och tid att tänka en tanke från början till slut.
Jag hoppas jag får det snart!
Smu Gnut!
Jag mår väl i stort sett ok nu, slipper jag bara hostan på nätterna och får sova så kan man nog till och med nästan säga att jag mår bra, men den mentala tröttheten kan jag inte sova bort. Jag tror att det kan vara så att kroppen känner när huvet har fått nog, och ser till att dra på sig en förkylning för att få kroppen att stanna upp ett tag så att hjärnan kan få vila. Det är därför jag inte haft så bråttom tillbaka till jobbet den här gången, även om jag alldeles säkert hade kunnat släpa mig iväg redan i Onsdags om jag verkligen hade velat.
Jag har fått mycket tips och råd av en massa fina människor, om hur jag ska bära mig åt för att vila och ladda batterierna, och och några av dom ska jag definitivt ta till mig, men inte alla funkar på mig just nu.
Boka in en dag eller en helg på spa!
Det hade varit jätteskönt om jag mått bra, men när ett av mina problem är redan fullbokade helger så känns det inte riktigt som en bra lösning för mig.
Beställ en sista-minuten-resa!
Ah, ljuvligt! Men ska vi åka alla fyra så innebär det både ganska mycket pengar och ganska mycket krångel med ledighetsansökan och läxor, och just nu kan jag inte se att varken mer krångel eller större utgifter skulle vara till nån hjälp. Om jag åker utan barnen så kommer jag att ha dåligt samvete över det hela veckan och vara ännu mer slut när jag kommer hem....
Delegera!
Till vem? Allt mitt pyssel här hemma har jag under kontroll, det är inte det som har jagat in mig i den berömda väggen. Det är ansvaret för allt som har med barnen att göra som ibland känns övermäktigt, och jag tror inte att det finns nån som är beredd att ta över den biten. Tyvärr.
Nånting som jag saknar just nu är tid!
Tid att gå och skrota här hemma i ett par dagar utan nånting inplanerat, tid att ta långa promenader med kära vänner utan att behöva gå och planera middagen samtidigt, tid att kolla på dåliga filmer, tid att sova bort halva dagar och tid att tänka en tanke från början till slut.
Jag hoppas jag får det snart!
Smu Gnut!
Framsteg
Det ramlar in små positiva rapporter i min inkorg om min skoltrötte tonårspojk, inga världsomvälvande eller storslagna prestationer, men alla steg åt rätt håll är goda nyheter, och många små steg kan ta en framåt lika långt som ett stort.
Håll tummarna för att det fortsätter! :)
Håll tummarna för att det fortsätter! :)
Matshopping
http://www.hemtillkoket.se/
Att beställa matkassar på internet är ett av dom bättre besluten jag fattat på länge!
Jag har nu lagat 7 nya rätter som jag aldrig skulle kommit på tanken att laga om inte jag hade fått både ingredienser och recept levererat hem till dörren, och antal dagar med korv och makaroner är närmast obefintliga.
Ytterligare en fördel med att inte behöva åka till affären och panikhandla middagsmat är att man minimerar tillfällena att okynneshandla godis.
När jag är sjuk så tycks jag nånstans tro att en påse Polly är precis vad min kropp behöver för att bli frisk, och trots att jag försökt medicinera mig med choklad tusentals gånger utan att det funkat så är det svårt att stänga av godissuget precis när jag passerar godishyllorna.
Nu väntar jag bara på den dagen då man tar servicen till ytterligare en nivå och det ingår en kock i den där matkassen också.... :)
P.S Jag menar Mat-Shopping och inte Mats-Hopping, men det fattar ni va....? ;)
Att beställa matkassar på internet är ett av dom bättre besluten jag fattat på länge!
Jag har nu lagat 7 nya rätter som jag aldrig skulle kommit på tanken att laga om inte jag hade fått både ingredienser och recept levererat hem till dörren, och antal dagar med korv och makaroner är närmast obefintliga.
Ytterligare en fördel med att inte behöva åka till affären och panikhandla middagsmat är att man minimerar tillfällena att okynneshandla godis.
När jag är sjuk så tycks jag nånstans tro att en påse Polly är precis vad min kropp behöver för att bli frisk, och trots att jag försökt medicinera mig med choklad tusentals gånger utan att det funkat så är det svårt att stänga av godissuget precis när jag passerar godishyllorna.
Nu väntar jag bara på den dagen då man tar servicen till ytterligare en nivå och det ingår en kock i den där matkassen också.... :)
P.S Jag menar Mat-Shopping och inte Mats-Hopping, men det fattar ni va....? ;)
Paus... typ
Nu har jag varit hemma från jobbet i fyra dagar och det börjar bli påfrestande. Det är hostan som är värst. Jag mår ganska ok så länge jag är uppe och rör mig, men så fort jag sätter mig ner eller lägger mig för att vila så sätter det igång, och då hostar jag tills jag blir svettig och tårarna rinner.
Igår fick jag hostmedicin av kusin E som min kära mamma hämtade åt mig, så inatt sov jag ganska långa perioder i sträck, och jag behövde det verkligen. Jag har ambitionen att jobba imorgon men det beror på hur jag sover inatt som kommer.
Om jag bestämmer mig imorgon för att stanna hemma även veckans sista dag så kommer jag inte må så dåligt över det, för även om jag mår som en pottsork i kroppen så har faktiskt huvet fått vila dom här dagarna, och det var nog välbehövligt med en paus i soffan.
Värsta tjuven
Några dagar före julafton åkte jag till Karlstad för att julhandla dom sista klapparna och mätta shoppingbehovet med lite pynt och godis. Jag har den fantastiska möjligheten att kunna göra det nämligen. Jag har inte mycket pengar, det har jag aldrig haft, och några större utsvävningar har jag aldrig haft råd med, och kommer nog aldrig att ha heller, men mina pengar räcker till att betala mat, räkningar och vardagsnöjen. Jag kan tanka bilen och ladda mobiltelefoner och jag kan portionera ut en varsin månadspeng till ungarna runt den 25 varje månad.
Det finns dom som har det långt tuffare än jag med den här biten.
Den här speciella dagen hade jag en ganska tung korg med mig till kassan på Ica Maxi, fylld med varsitt tv-spel till ungarna och lite goda onödigheter som rödbetssallad och after eight. Jag stod i kö en stund och roade mig med att titta på folk och undra vad dom hade för roligt i sina korgar och kassar, när jag får se två poliser stå och prata med en kvinna som satt på en bänk en bit bort. Dom var alldeles för långt bort för att man skulle kunna höra vad som sades, men trots att alla runt mig gjorde sitt bästa för att inte titta ditåt och ansträngde sig för att inte se ut som nyfikna gamar, så vet jag att vi var många som undrade vad som försiggick.
Det vi såg var en kvinna i min ålder som packade upp några av sina varor på bänken brevid sig medan hennes två små barn i 4-6 års-åldern tittade på, och rotade i handväskan och plånboken en stund innan polisen slutligen eskorterade henne ut från affären.
Min slutsats, och säkert många andras, var att hon hade stulit och inte kunde visa upp kvitton på allt hon hade i sin Ica Maxi-påse.
Dom jag har berättat det här för blir bestörta över historien, men konstigt nog bara över vad kvinnan gjorde, inte över hur hon kan tänkas må eller hur hon och hennes barn har det.
Det är fel att stjäla, punkt slut! Här finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, är man en tjuv ska man hängas ut, och det ordentligt!
Jag håller i princip med, men då ska det vara lika överallt, och det är det inte.
Om vi nu har gjort oss en bild av vad som hände på Maxi den här dagen strax före jul, kvinnan hade stulit, kunde inte visa kvitton och blir tagen av polisen. Mitt framför ögonen på sina barn.
Då kan vi fortsätta föreställa oss en stund till, den förtvivlan som drev henne till att göra som hon gjorde. Det är bara några futtiga dagar kvar till julafton och hennes barn, som alla andra, har skrivit önskelistor till tomten, med snirkligt hoptotade ord som "nintendo wii" eller "skridskor", lyckligt omedvetna om att tomten inte alltid åker hem till dom allra fattigaste familjerna.
Kanske det var så att den här mamman inte alls är en tjuv egentligen, utan bara en stackars fattig mamma som vill att hennes två pojkar ska få tro på tomten en jul till, och i sin förtvivlan inte såg nån annan utväg än att smuggla ner några saker i sin påse som inte socialen tyckte var nödvändiga, eller försäkringskassan inte ansåg vara värt att skynda på utbetalningen för....
Jag vet inte, men hur fel det än är att stjäla så vet jag många som gör värre saker än så utan att nånsin behöva bära "skäms-skyltar" eller åka hem med polisen tillsammans med sina barn.
Folk som snyltar på andra eller på våra trygghetssystem, folk som ljuger för skattemyndighet och försäkringsbolag för att tanka ut några kronor extra, folk som systematiskt skor sig av ingen annan anledning än ren snikenhet. Är det inte dom som ska skämmas?
Jag tänker på den här mamman ibland och undrar vad som hände den där dagen, om det gick till ungefär så här? Om det är så, om hon blev en tjuv av kärlek till sina barn, av en önskan om att för en enda dag kunna skämma bort dom lite extra, av längtan efter att få vara lite som alla andra en dag, då hoppas jag att hon kommer att komma dit nån dag, när hon verkligen kan unna både sig själv och barnen lite lyx.
Och jag hoppas att dom som dömmer henne kommer att straffas med poliseskort för att dom är hemma och vabbar med friska barn, eller får bära skäms-skylt på ica för att den stulna bilstereon plötsligt blev dubbelt så dyr när försäkringsbolaget ville ha uppgifter på den.
För är det stöld så är det stöld, eller hur!? Det finns inga gråzoner och begår man brott ska man straffas!?
Det finns dom som har det långt tuffare än jag med den här biten.
Den här speciella dagen hade jag en ganska tung korg med mig till kassan på Ica Maxi, fylld med varsitt tv-spel till ungarna och lite goda onödigheter som rödbetssallad och after eight. Jag stod i kö en stund och roade mig med att titta på folk och undra vad dom hade för roligt i sina korgar och kassar, när jag får se två poliser stå och prata med en kvinna som satt på en bänk en bit bort. Dom var alldeles för långt bort för att man skulle kunna höra vad som sades, men trots att alla runt mig gjorde sitt bästa för att inte titta ditåt och ansträngde sig för att inte se ut som nyfikna gamar, så vet jag att vi var många som undrade vad som försiggick.
Det vi såg var en kvinna i min ålder som packade upp några av sina varor på bänken brevid sig medan hennes två små barn i 4-6 års-åldern tittade på, och rotade i handväskan och plånboken en stund innan polisen slutligen eskorterade henne ut från affären.
Min slutsats, och säkert många andras, var att hon hade stulit och inte kunde visa upp kvitton på allt hon hade i sin Ica Maxi-påse.
Dom jag har berättat det här för blir bestörta över historien, men konstigt nog bara över vad kvinnan gjorde, inte över hur hon kan tänkas må eller hur hon och hennes barn har det.
Det är fel att stjäla, punkt slut! Här finns inga gråzoner, allt är svart eller vitt, är man en tjuv ska man hängas ut, och det ordentligt!
Jag håller i princip med, men då ska det vara lika överallt, och det är det inte.
Om vi nu har gjort oss en bild av vad som hände på Maxi den här dagen strax före jul, kvinnan hade stulit, kunde inte visa kvitton och blir tagen av polisen. Mitt framför ögonen på sina barn.
Då kan vi fortsätta föreställa oss en stund till, den förtvivlan som drev henne till att göra som hon gjorde. Det är bara några futtiga dagar kvar till julafton och hennes barn, som alla andra, har skrivit önskelistor till tomten, med snirkligt hoptotade ord som "nintendo wii" eller "skridskor", lyckligt omedvetna om att tomten inte alltid åker hem till dom allra fattigaste familjerna.
Kanske det var så att den här mamman inte alls är en tjuv egentligen, utan bara en stackars fattig mamma som vill att hennes två pojkar ska få tro på tomten en jul till, och i sin förtvivlan inte såg nån annan utväg än att smuggla ner några saker i sin påse som inte socialen tyckte var nödvändiga, eller försäkringskassan inte ansåg vara värt att skynda på utbetalningen för....
Jag vet inte, men hur fel det än är att stjäla så vet jag många som gör värre saker än så utan att nånsin behöva bära "skäms-skyltar" eller åka hem med polisen tillsammans med sina barn.
Folk som snyltar på andra eller på våra trygghetssystem, folk som ljuger för skattemyndighet och försäkringsbolag för att tanka ut några kronor extra, folk som systematiskt skor sig av ingen annan anledning än ren snikenhet. Är det inte dom som ska skämmas?
Jag tänker på den här mamman ibland och undrar vad som hände den där dagen, om det gick till ungefär så här? Om det är så, om hon blev en tjuv av kärlek till sina barn, av en önskan om att för en enda dag kunna skämma bort dom lite extra, av längtan efter att få vara lite som alla andra en dag, då hoppas jag att hon kommer att komma dit nån dag, när hon verkligen kan unna både sig själv och barnen lite lyx.
Och jag hoppas att dom som dömmer henne kommer att straffas med poliseskort för att dom är hemma och vabbar med friska barn, eller får bära skäms-skylt på ica för att den stulna bilstereon plötsligt blev dubbelt så dyr när försäkringsbolaget ville ha uppgifter på den.
För är det stöld så är det stöld, eller hur!? Det finns inga gråzoner och begår man brott ska man straffas!?
På väg åt rätt håll i alla fall....
Ilskan har inte gått över än, den hänger som en blöt filt över huvet på mig mest hela tiden, och turas om med uppgivenheten och tröttheten att ta kommandot över mitt liv.
Fast det känns lite som att andningshålen blir större och vilopauserna lite längre i takt med att det blir ljusare, och det är en skön känsla.
Och så är jag ju omgiven av änglar och makalösa människor mest hela tiden, och utan dom skulle det inte funka alls! Idag är det K som har fixat middagen, hennes P som har fixat min bil och stora J´s alla underbart engagerade lärare som gett mig energin jag behöver för att fungera.
Tack!
Jag är nog snart på banan igen. ;)
Fast det känns lite som att andningshålen blir större och vilopauserna lite längre i takt med att det blir ljusare, och det är en skön känsla.
Och så är jag ju omgiven av änglar och makalösa människor mest hela tiden, och utan dom skulle det inte funka alls! Idag är det K som har fixat middagen, hennes P som har fixat min bil och stora J´s alla underbart engagerade lärare som gett mig energin jag behöver för att fungera.
Tack!
Jag är nog snart på banan igen. ;)
