Några tankar en tropisk sommarnatt.
Jag och S har suttit på deras altan ikväll och druckit drinkar och summerat livet så här långt. Vi hittade inga facit idag heller, men kan konstatera att det förändras i alla fall och att man ju alltid har sina erfarenheter med sig som hjälp i nästa fas i livet.
Jag tror i alla fall, att anledningen till att det är så jobbigt att ha tonårsbarn är att man inte ska hålla dom kvar hemma när dom är gamla nog att flytta hemifrån. Meningen är att man, hur mycket man än älskar sina barn, ska kunna hjälpa dom att lämna boet och bli självständiga individer när det är så dags, och till och med tycka att det är skönt.
Och jag tror att anledningen till att det är så jobbigt att vara tonåring, är att man ska se fram emot att bli vuxen, något som ju inte är så självklart att längta till när man fortfarande är barn.
Nu visar klockan 00:00 och det är dags att göra kvällen.
Har en viktig dag full av semester framför mig imorgon!
Stora J
Men bortsett från att jag saknar honom så kan jag naturligtvis se fördelarna också. Vi bråkar inte längre och han har lite mer energi att lägga på skolan när inte kompisarna tar upp all hans lediga tid på kvällarna. Och så träffar han sin pappa och sina småsyskon varje dag.
När sommarlovet börjar så flyttar han troligtvis tillbaka hit, och dessutom har han alldeles på egen hand ordnat helgjobb som reklamutdelare i sommar för att kunna spara till en moped.
Så med facit i hand nu då, så kanske hans (och min...) lilla kris i våras kan ha resulterat i nåt positivt. Vi behövde vila från varandra och börja om lite.
Berg-och-dalbana
Jag har varit mamma sen jag var tonåring. Det låter lite underligt när jag säger det men så är det ju faktiskt. Om jag ska dra till med en av mina fåniga metaforer igen så kan man säga att mitt kliv från barn till vuxen var att kliva raka vägen från berg-och-dalbanan till virvelvinden utan att hämta andan eller kolla in andra karuseller emellan.
Och så helt plötsligt så är ungarna tonåringar och hela tillvaron är återigen som den där berg-och-dalbanan - fast tre gånger så snabb...!!
Lilla J har det tufft just nu. Hon saknar sin storebror och tycker livet är rätt jobbigt mest hela tiden. Hon och bästa kompisen bara bråkar och tycks inte komma ur den där spiralen dom hamnat i, och jag har tassat lite på tå runt alltihopa och inte vetat vad jag ska göra, och tänkt att dom börjar bli så stora så dom måste kunna lösa sina konflikter själva. Idag ringde den andra tjejens mamma och föreslog att vi skulle ta en fika på stan nån dag alla fyra, och det gjorde mig så glad. Det finns fler föräldrar än jag som tycker att man kan ha rätt att få lägga sig i och hjälpa till ibland, även om ungarna inte ber om det.
Nu har jag klarat av tre dagar av den här helvetesmånaden, känns som en evighet kvar...
Dra ett djupt andetag. bit ihop. blunda. och spring...
Det är enda sättet.
Luffarliv
Jag blir inte riktigt klok på min älskade förstfödde ibland, som inte vill jobba och som inte tycker att han behöver pengar. Jag borde kalla honom Paradis-Oskar, han ser ungefär lika rufsig ut och han kommer och går som katten. Äter gör han där det bjuds på nåt, och planerar inte sitt liv längre än en timma i taget.
Det är säkert ett skönt sätt att leva men han kommer nog dessvärre att bli tvungen att börja ta ansvar förr eller senare, och jag skulle känna mig lite tryggare om det inte dröjde alltför länge....
Jag är glad att jag hunnit unna mig ett par riktigt lugna sköna umgås-helger, för nu jäklar....
Skolmöten, aktivitetsdagar, femtonårskalas, konfirmation, utbildningsresa, körkortskurs, utvecklingssamtal, föräldrakvällar, övertidsjobb och en massa annat.
Maj månad är fan inte å leka med altså, kanske luffarlivet inte vore så dumt ändå....?
Smu gnut på er, vänner och familj! ♥
Basketproffset
Imorgon startar jag min nya fina bil och glider norrut för några dagar.
LÄNGTAR!!
Finns fler som jag.... :)
Dom här kvinnorna är också mammor, några år före mig i uppfostringsstadiet bara, men dom vet precis hur jag har det. Dom har varit med om dom flesta varianter av mödraskapet själva, och kan dela med sig av sina erfarenheter och kunskaper. Även bristen på kunskap och total avsaknad av rutin kan vara en tröst att lyssna på, när man får bekräftat att man inte är ensam om att simma omkring i fullständig okunskap om vad man håller på med....
En av dom berättade om kompisar till ungarna som kom hem till dom och stannade kvar trots att hennes egna barn inte var hemma. Hon hade inte hjärta att be dom gå så hon lät dom vara kvar.
Jag berättade att jag då och då beordrar ungarnas kompisar att gå hem! och stanna hemma! och kom inte hit på ett tag! men utan egentligt resultat. Dom kommer tillbaka som om jag hade sytt fast gummiband i röven på dom....
Jag har kapitulerat och tillbringar min tid med att försöka ignorera alla främmande varelser som rör sig i mitt hem. Ibland gör det mig lite skraj och jag undrar hur jag skulle reagera om det kom en inbrottstjuv hem till oss mitt i natten....?
Förmodligen skulle jag ryta åt den stackaren;
Ställ in i diskmaskinen efter dig, duscha max tio minuter och lämna inga blöta handdukar på golvet!! OCH VAR TYST FÖR JAG SKA SOVA!!!!!
Framsteg
Håll tummarna för att det fortsätter! :)
1993-10-24, Kl. 11,56...
Den natten sov jag ingenting. Jag satt där på sängkanten och tittade ner i plastbaljan på mitt perfekta lilla barn tills en stund efter midnatt, sen tog jag honom i famnen och gick och satte mig i den röda soffan i dagrummet istället, och där satt vi sen till morgonen. En barnmorska kom in till mig vid femtiden på morgonen och undrade om hon skulle ta lilla A en stund så jag kunde sova, men det fick hon inte. Jag var bara 19 år och visste ingenting om att vara förälder, men jag visste att det nog skulle ordna sig ändå, och att det där lilla knytet hörde hemma i mina armar. ♥
Idag har vi för sjuttonde gången firat den här lille pojken, som inte är så liten längre... När jag tittar på honom så tycker jag fortfarande att han är den finaste som finns i hela världen, den känslan har inte förändrats alls.
Det är bara almanackan (och spegelbilden...) som påminner om att snart halva mitt liv har gått sen den där dagen i Oktober 1993...
Fjortisfasoner
Igår påminde jag honom om att ta med NO-böckerna hem för att kunna läsa på till ett prov han har imorgon men när han kom hem från skolan så låg böckerna kvar i skåpet. Då bestämde vi (läs jag...) att han skulle ta med dom hem idag istället för att åtminstone hinna med lite sitsa-minuten-plugg. När jag kom hem från jobbet idag fanns ingen J här och inga skolböcker kunde jag se nånstans. När jag ringde honom och frågade vart han höll hus så fick jag svaret att han var hos en kompis, skulle på konfirmationen och sen basketträning.
*suck*
Jag blev arg och talade om att han måste börja prioritera skolan (åtminstone tills han har kammat hem ett fett NBA-kontrakt, fast det sa jag inte....) och att han skulle komma hem direkt efter konfirmationen!!
Ett par timmar gick, och när stora A hade varit hemma en bra stund från samma konfirmationsträff, och jag var på väg att med mitt allra värsta arga-mamman-humör ge mig ut och leta rätt på honom, så studsar han in genom ytterdörren och upp för trappan med ett leende i hela ansiktet och lite till, kommer fram och ger mig en kram och förklarar att han bara ville umgås med ♥-vännen en stund, och då är det lite svårt att fortsätta vara arg.
Hur gärna jag än vill.
För när man är fjorton och jättekär så biter inga utskällningar på en, om dom så kommer från hon-djävulen själv.
Så jag låter honom flyga omkring i sin rosa himmel en stund till och håller tummarna för att det ändå går hyfsat på NO-provet.... :)
Nostalgi
Just nu sitter lilla J och en kompis och tittar på Footloose och tycker den är "ba såååå braaaa, den typ ääääger...." :)
Stora J råkade höra Frank Zappas Bobby Brown igår och blev helt såld på den. (jag bara önskar att han lät bli att lyssna på texten....)
En av stora A´s favoritskivor är min "Old Skool Rock" med gamla 80-talsklassiker och jag kan ju bara hålla med om att den är grym, men jag undrar om jag hade kunnat växa upp till musik som spelades mer än tio år innan jag föddes...?
Skeptisk....
Men jag klagar inte!
Nu ska jag gå och titta på en ung Kevin Bacon och lyssna på Bonnie Tyler och bli lite nostalgisk,
får låta bli att lyssna på kommentarer som "fett najs" bara då jag misstänker att dom rimmar illa med min känsla av 80-talet.....
Tonårsattityd
Stora A slår sig ner på pallen framför kameran och rör inte en min när fotografen säger att hon ska ta bilden.
"Le!" säger fotografen och strålar med hela fejset.
"Hm..." säger A och blir ännu lite stelare i ansiktet.
Om jag skulle försöka mig på en gissning om vad som rör sig i huvudet på honom just då skulle jag utan tvekan gissa på något riktigt långtråkigt, typ som om han satt och klurade på varför icas plastpåsar har så taskig kvalité numera.
Så blir det stora J´s tur att posera och det är inte direkt något happy-face han bidrar med han heller....
Men han ser inte uttråkad ut på samma sätt, där är det mer som om han tillhör en militant protestgrupp och sammanbitet sitter och väntar på en uppmaning om anfall. Axlarna aningen höjda och ögonbrynen lätt rynkade.
Den leende och kvittrande fotografen frågar vilken av bilderna han tycker bäst om och J svarar med ett hummande och en nick åt den ena bilden.
Utan att röra en enda ansiktsmuskel.
(Jisses grabbar.... Akta er, nån kan ju tro att ni är, typ... GLADA!?)
Hade jag haft med lilla J dit hade hon lagt huvet på sned och fyrat av ett leende som om det vore en hovfotograf som stod framför henne och just hade tilltalat henne med Ers Kungliga Höghet.... :))
Hur som helst...
Fick en hel del uträttat idag. En massa bankgrejer och lite annat.
Nu ska jag baka frallor som lilla J ska ha med sig på skolutflykt imorgon.
Sen sova!!!
Speciell och utvald
Stora J fick ett stort kuvert i brevlådan idag, adresserat till honom och inte hans målsman som det så ofta är med brev som ser sådär viktiga och formella ut. Avsändaren var Statistiska Centralbyrån och bara det liksom.... man hör ju bara på det hur viktigt det är då...
Så vi satte oss vid köksbordet och jag läste upp brevet som var med och förklarade vad det gick ut på. Det gällde en undersökning kring ungdomars tobaksvanor och J´s ögon blev större och större alteftersom jag läste. Och när jag kom till stycket i texten där det står att han är en av sju tusen nånting ungdomar mellan 13 och 17 år som slumpmässigt valts ut, då höll han på att trilla av stolen.
"Vaddå... har inte alla fått ett sånt här? Är det typ bara jag och några till??"
Så i ungefär tjugo minuter satt han där med pannan rynkad av koncentration och kryssade så sanningsenligt han vågade på alla frågor om huruvida han provat att röka eller snusa och tittade bara upp då och då för att få hjälp med nån fråga typ "mamma är vi hög-, medel- eller låginkomsttagare?" eller "är jag född i Sverige?".
Till slut stoppade han varsamt ner frågeformuläret i det bifogade kuvertet och klistrade igen det med en belåten suck innan vi gick för att lägga det på lådan.
Den känslan av att vara unik och utvald är ju helt fantastisk och något man vill att ens barn ska få känna ofta, och jag har inte haft samvete att tala om för honom att han en vacker dag kommer vara så in i h*vete less på all jäkla skräppost som ramlar ner i brevlådan att han kommer skicka mer än varannan sån där statistikundersökning i soptunnan och muttra över att han har viktigare saker att lägga sin snålt tilltagna egentid på än korkade jäkla frågor om ovesäntligheter.... :)
*
Klockan är över åtta nu och jag vete tusan hur jag ska orka laga till nån slags middagsmat idag. Det blev sent med allt idag på grund av basketträningar och andra viktiga saker hela eftermiddan.
Jag tror det helt enkelt får bli korv och makaroner.
(No Shit!!) ;)
Mina söta pojkar
I två veckor säkert har jag bett stora J tömma papperskorgen han har i sitt rum. Jag har bett snällt, jag har tjatat, jag har skrämt med bananflugor som kryper in i näsan på honom när han sover och jag har hotat med indragen månadspeng, och ingenting har funkat.
Papperskorgen har stått kvar på samma plats hela tiden, full av bananskal och godispapper.
Idag har stora A två kompisar hemma som ska sova över och stora J vill hemskt gärna vara i samma rum som dom stora killarna och lyssna på allt dom pratar om. Jag har fått jaga bort honom från brorsans domäner flera gånger ikväll. Till slut tog stora A och hans kompisar på sig sina jackor och gick ut och satte sig i uterummet för att få vara ifred och prata en stund. Inte så mycket för att samtalsämnena är speciellt hemliga tror jag utan mer för att slippa en efterhängsen lillebror.
Lillebror nöjer sig såklart inte med den situationen utan försöker smyga efter. När jag hör hans tassande steg i trappan och går för att stoppa honom från att smita efter brorsan så tittar han på mig med sina stora ljusblå ögon och säger med sin allra lenaste röst;
"Men mamma, jag ska bara gå ut och tömma papperskorgen...."
Håhåjaja.....
*
Jag är mycket piggare idag och det är inte så synd om mig längre. Nu hoppas jag det dröjer innan jag blir förkyld igen för jädrars vad det tar på orken. Var på loppis i förmiddags och sen hos min kusin på en fika, och resten av dagen har jag mest softat och ändå känner jag att jag inte kommer ha några som helst problem med att somna ikväll.
Nu är det filmtajm! Smu Gnut! ♥
Det är bara barnen som blir äldre, jag är fortfarande tjugofemton.....
Visst är det ett stort steg när dom börjar högstadiet, där är dom fortfarande barn när dom börjar och halvvuxna ungdommar när dom slutar, men på gymnasiet hinner dom ju faktiskt bli vuxna på riktigt.
En ganska påtaglig sak som är annorlunda är skolans ordningsregler.
Tidigare har det handlat om att eleverna ska ha ett vårdat språk, säga till en lärare om det blir bråk och hålla snyggt och städat i sin bänk eller sitt skåp.
Nu handlade det helt plötsligt om att det inte är tillåtet att röka inom skolans område och vart "ungarna" ska parkera sina motordrivna fordon. Och där sitter man med ett lätt chockskadat fejs och tänker för sig själv; "Röka?? Han är ju bara...." och när man börjar kalkylera på det så är han något äldre än jag var när jag började med såna laster.... (bara det att jag var ju vuxen då...!!)
Men det var ett bra informationsmöte, det fanns fler vilsna föräldrar än jag och både lärare och rektor gjorde ett bra intryck. Det känns som rätt ställe för min stora pojke att tillbringa sina dagar på.
*
Nu får det bli bingen och en bok en stund, livet går lite fortare än vad som är bekvämt just nu och jag är så jäkla trött på kvällarna.
Idag har jag gått mina 10000 steg och lite till... Imorgon tar jag bilen till jobbet men sen ska det baske mig promeneras igen!
Lycka
Men trots att han lider av akut sömnbrist så glömmer han aldrig bort när det är den 20:e och han får sitt barnbidrag, och vid tio i sex i eftermiddag kom hans kompis inrusande här och talade om att A var på väg till sportaffären för att köpa en ny bräda och "han-undrar-om-du-satt-in-pengarna-åt-honom???"
Det hade jag såklart glömt så det var inte mycket annat att göra än att stoppa visakortet i näven på kompisen, skriva upp koden på armen på honom och be honom köra försiktigt på moppen.
Och sen blev jag stående bland slipdamm i hallen en stund och undrade om det där verkligen var en bra idé.....?
Men en stund senare kom dom hem igen, stora A med sitt allra vackraste solskensleende, för att visa upp dyrgripen. Nu gissar jag att det blir fler kvällar ute i skateparken och färre framför datorn ett tag... ;-)
Stora J är överlycklig för bästa kompisen har kommit hem från en lååång semester på andra sidan jordklotet äntligen, och nu planeras det övernattningar för det finns en hel del att prata ikapp! :-)
*
Ytterligare ett trappsteg slipat,
runt åtta hundra kvar.....
Skate
Basket
Back to Basics....
Stora A har kommit in på nästan alla gymnasieprogram han sökt och jag är såklart väldigt stolt över min begåvade son!
Idag har vi suttit och gått igenom vilka program han ville tacka ja till och vilka han skulle avstå.
Ett av svaren skulle man lämna genom att logga in på en internetsida, uppge ett lösenord och klicka ja eller nej.
Inga som helst problem, det grejades på några sekunder.
Resterande svar skulle återsändas i pappersformat och vi tyckte det var lika bra att greja det också ikväll, så vi passade på att köpa frimärken när vi ändå skulle till affären för en stund sen.
I bilen på väg tillbaka så sitter A och tittar på frimärkena han håller i handen och så säger han;
- Eeeh.... hur sätter man fast dom här...?
Jag förstår inte frågan så jag bara tittar på honom med höjda ögonbryn.
A: - Amen... är det typ klistermärken eller...?
Jag: - Jamen lille vän.... Frimärken?! Du har väl klistrat frimärken förr??
A: - Öööh... Nej...?
Och då börjar jag skratta så jag nästan kör av vägen, och det slår mig att det kan nog faktiskt stämma...
Vi skickar just aldrig julkort och han har aldrig haft nån gammal hederlig brevkompis, och all kommunikation i hans liv, som inte är verbal, sker via sms eller mail.
Han är helt enkelt en produkt av en digital tidsålder och har således tappat sådana basala funktioner som att sätta fast ett frimärke på ett kuvert.
Och jag vet inte om jag ska fortsätta skratta eller bli lite bekymrad över min mycket begåvade son...? :-D
Resfeber
Vilket åskväder som drog förbi här tidigare idag, jädrars i helskotta vad det small....!
Och det förde med sig lite syre så nu kanske det hjälper lite att öppna fönstren inatt.
Stora A håller på att röja lite i sitt rum så det är skapligt fint innan han åker och sen ska vi iväg och handla lite resgodis och skavsårsplåster och lite annat bra-och-ha.
Han är jättenervös för lägerresan och det är även reskompisen hans som jag pratade med för nån timma sen.... :-)
Och jag är lite avis på dom, vill också vara 16 och åka på läger igen....
Hönsmamma
Jag väntar nån dag till innan jag börjar bekymra mig tror jag för han verkar må alldeles förträffligt och det är världens gulligaste grabb,
men klart man undrar lite......
P.S.
Kan tillägga att stora A inte befann sig så långt bort igår kväll när jag satt här och undrade, han bara väntade på att jag skulle somna så han kunde smuggla in sin kompis, som nu sover här för tredje natten, eftersom han vet att jag egentligen inte vill ha fler än mina egna tre hemma när jag ska upp och jobba.
Men nu är kompisen altså officiell nattgäst och killarna är hemma och i tryggt förvar! :-)
