Empati...
Det brinner i skogarna i Västmanland. Största skogsbranden i Sverige i modern tid säger dom. Gårdar och byar evakueras, brandmän och militär jobbar dygnet runt och krisgrupper har satts in på flera håll.Många människor är just nu hemlösa, och ingen av dem vet om det kommer att finnas ett hem att återvända till om några dagar.Några har förlorat skog för stora summor pengar och andra har ingenstans att göra av sina hästar och sin boskap. Man kan inte ens föreställa sig vilken mardröm det här är för de drabbade.Men mitt i allt det sorgliga och ovissa så växer något annat fram. Frivilliga ställer upp med bilar för att skjutsa evakuerade, folk öppnar sina hem och gårdar för både djur och människor, man åker med mat och kaffe till poliserna och brandmännen som jobbar och markägare som hjälplöst ser sin skog brinna upp ställer upp med sina skogsmaskiner för att bistå i släckningsarbetet.Det är som att det goda och generösa i folk liksom kommer till sin rätt när det verkligen behövs. Men nu undrar jag...Varför är det så svårt att göra samma sak för en medmänniska från en annan del av världen? Skulle dom här människorna välkomna flyktingar från ett krigsdrabbat land till sina gårdar? Skulle dom bre mackor och koka kaffe och gå över till flyktingförläggningen med? Och skulle dom ställa upp med sin tid, sina pengar och sina skogsmaskiner för att hjälpa nödställda från Syrien eller Somalia? Skulle jag?
Kommentarer
Trackback
