Tomrum
Ordningen är återställd!
Jag och vännerna brukar säga att det inte finns nån risk att vi blir sittande och låter mossa växa på oss bara för att våra barn en dag har flyttat hemifrån, och det vidhåller jag bestämt, men det kommer att bli konstigt och sorgligt ett tag när huset en dag blir tomt på alla ungar och ljud och jag tror att saknaden efter lövlingarna kommer att sitta kvar länge som en molande värk i hjärttrakten.
Nu är det ju så att barn ska flytta hemifrån nån gång i livet och saknaden får man lov att handskas med eftersom man vet att det inte vore särskilt hälsosamt för varken barn eller föräldrar om dom stannade kvar hemma för resten av livet.
Men jag undrar hur det skulle kännas om mina barn flyttade ifrån mig innan dom var flygfärdiga på egen hand, innan jag ens hade börjat leka med tanken på att det skulle hända, innan jag var beredd... Tänk om nån av mina två yngre kom och sa "mamma, nu vill vi bo hos pappa!"
Det hände en vän alldeles nyligen och jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för henne nu. Sonen är 12 och hon är en bra mamma som stöttar och peppar och inte ger sonen skuldkänslor för att hon blir ledsen, men jag vet att hon gråter i smyg....
Hon säger så klokt att man har ju bara sina barn till låns i alla fall och måste ändå vänja sig med tanken förr eller senare, men shit altså.... ha en 12-åring och inte veta om man nånsin kommer bo under samma tak som honom igen....
Det kommer bli tufft nog när dom är vuxna.....
Smulor....
Jag kan erkänna att jag inte är ett stort fan av städning men jag tycker nog ändå att jag lägger ner en ganska ansenlig del av min dag till att plocka lite här, sopa lite där och torka av en och annan bänk eller golvplätt, och lik förbannat altså....
Idag när jag kom hem så torkade jag av diskbänken och ställde in disken i diskmaskinen och så gick jag och satte mig med en bok och mp3-spelaren i solen en stund. Det var ingen lång stund, kanske en halvtimma, och när jag kom in igen så fick jag göra om hela proceduren igen!!!
Jag blir allvarligt fundersam över hur jag uppfostrar mina grabbar (läs: grisar) och känner att det börjar bli dags att fila på en ny vardagsstruktur i min familj.
Det kommer krävas ett schema där det tydligt framgår vem som ansvarar för smulorna från dag till dag, och jag måste lära mig att låta bli dom så kanske grabbarna ser hur det ser ut till slut.....
*
På Fredag är jag förhoppningsvis ledig och om bara solen skiner så kommer jag att inta första bästa badstrand, med eller utan ungar, och det tror jag kommer hjälpa mot min smulnoja....
Jag har droppat lite hintar om att det vore gott med kräftor och trevligt med lite fest till helgen, och mycket mer än så behövdes inte för att få napp! ;-)
På Lördag är vi bjudna på kräftskiva!
Vart kommer allt ifrån....?
I köket ligger det kortlekar och sällskapsspel trots att ingen spelat, pärlor och smyckesgrejer, regnkläder och badbyxor, en hockeyklubba och ett lass med brödsmulor.
På vardagsrumsbordet, där fjärrkontrollerna borde ligga, står några saftglas, en vattenflaska och en tallrik med brödsmulor.
Inga fjärrkontroller.
I badrummet ligger det kläder, badlakan, vattenpistoler och några svettband. (inga brödsmulor tack och lov...)
Ungarnas rum ska vi inte tala om, vattenflaskor, brödsmulor och en miljon saker.
Jag ids inte.
Solen skiner och jag tänker gå ner på stan och köpa mig en klänning!
Egentid
Jag jobbar för att kunna ge dom det dom behöver, förtjänar och vill ha, jag lagar mat, skjutsar, hämtar, servar och ordnar vårt liv så gott jag kan.
Och jag gör allt med en känslomix av glädje, kälek, stress, frustration och mer kärlek.
Och det är ju bara som det ska vara, jag är förälder och då går det mycket tid till barnen.
Trots det är jag övertygad om att jag inte kommer ha några som helst problem att fylla min tid med meningsfull sysselsättning när dom inte längre bor hemma.
Faktum är att jag ibland längtar lite efter den dagen....
Då kommer jag att kunna sätta mig vid datorn när jag vill, inte bara när den råkar vara ledig,
Då kommer jag kunna lägga mig och läsa en bok eller tidning mitt på dagen utan att behöva lägga bort den för att avvärja ett mindre världskrig,
Då kommer jag kunna ta ett glas vin kl 17 utan att behöva tänka på att jag behöver kunna hämta hem nån unge nånstans ifrån,
Då kommer jag kunna sitta på toa utan att en hel hög med ungar hänger på dörrhandtaget och måste gå just då....
Då kommer jag inte behöva bära hem ett ton mjölk från ica varje månad,
Då kommer jag kunna åka till Stockholm en helgförmiddag utan att behöva agera distans-koordinator på mobilen,
Då kommer jag med gott samvete kunna planera in semesterresor med mina vänner utan att ta med ungarna eftersom dom då förhoppningsvis har egna semesterplaner.
Som sagt, kommer inte ha några som helst problem att fylla dagarna.
Allt ovan kan låta som simpla saker, men är i själva verket för det mesta en onåbar lyx.......
Små barn - ibland stora bekymmer
Hans mamma är så trött, så trött för prinsen kommer få ett litet syskon inom ett par veckor och hon behöver få vila och spara sina krafter så gott det går.
Jag minns precis hur det var dom sista veckorna innan mellan-J kom till världen. Jag var stor som ett hus och hade svårt att hänga med i stora A´s (då två och ett halvt) tempo. Han hade precis slutat med blöjor och det hände att man fick jaga honom med pottan för att förhindra olyckor, och det är lättare sagt än gjort när man har en kroppshydda i klass med en mindre familjebil.....
Nu hade jag det ganska bra ändå för vi var fyra mammor i samma bostadsområde som var hemma på dagarna, M och jag båda höggravida, och vi hjälptes åt med mycket. Även att jaga barn på rymmen... :-)
När jag väntade lilla J så var jag sjukligt trött, jäklars, jag hade kunnat sova dygnets alla timmar men det kan man inte med två barn som är 2 och 5 år gamla.
Vi överlevde den perioden också, fast jag ibland undrar hur....
Det fanns en massa människor som älskade att säga till mig; "Vänta du, små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer..." Och så log dom som om dom ville tillägga: "Det kommer bara bli VÄRRE! MOOAAAHAHAHA...."
Det blir inte jobbigare.
Ens bekymmer och orosmoment förändras allteftersom barnen blir äldre, men den största skillnaden som gör att man klarar av att tampas med dom är att man får sova om nätterna.
Sömnbrist är en av småbarnsföräldrarnas värsta dilemman, och när man upplevt såna perioder själv så är det bara självklart att man hjälper någon med lite avlastning som lider av den bristvaran.
Och dessutom kan man glädjas åt den stora förmånen att få spendera dagen med en prins! ;-)
Föräldrar
Imorgon måste vi ta tag i lite förberedelser för sonens resa till Färöarna, kan inte skjuta på det långre nu när han åker om fyra dagar. Vi behöver handla lite regnkläder och låna ryggsäck. Och så måste jag ringa reskompisens familj och göra upp om tider och lite praktiska detaljer.
Mamman till tjejen han ska åka med hade lovat att hämta ungarna på Arlanda nästa Söndag när dom kommer hem igen men nu är hon helt plötsligt ute ur bilden fick jag höra för några dagar sen så det blir jag som får både skjutsa och hämta i Stockholm. Vet inte vad som hänt och tänker inte spekulera i det heller, men jag är alldeles för hönsig för att låta två tonåringar på egen hand ta sig från flyget till centralen och sen på rätt tåg hem, så jag har redan sagt att jag hämtar dom, och då får det bli så.
Jag har funderat mycket på det här med hur andra föräldrar funderar nu i några dagar....
Stora A har en kompis (kompis 1) som aldrig äter middag hemma. Han är 16 år och alltid hungrig men hans föräldrar tycker inte att dom har tid att laga mat och enligt ungarnas version finns det aldrig mat hemma hos dom så det går att fixa lite makaroner eller nåt på egen hand.
Dom dagar han är här så äter han med oss, annars använder han sin månadspeng till att äta på stan.
Försök få 500 spänn att räcka till lunch på stan under 20 vardagar... (?)
En annan av hans kompisar (kompis 2) har föräldrar som tycker att den här killen snyltar om han äter hos dom, så dom har bestämt sig för att säga nej om kompis 2 frågar om kompis 1 får äta hos dom. "Av principskäl!"
Stora A däremot är välkommen på middag där.
Altså, killen som inte får mat hemma får inte äta hos dom medan killen som får mat hemma får äta där...
Logik?
Att vara förälder är världens svåraste jobb, det har sagts förut och jag och min kusin konstaterade det idag igen. Man gör en massa fel på vägen och när man väl sitter med facit på hand så är barnen för länge sedan vuxna och förmodligen i full färd med att försöka uppfostra en egen hög med ungar. Och dom kommer i sin tur att göra alla misstag innan dom också kommer på hur dom borde ha gjort.
Jag borde egentligen inte sitta här och ha åsikter om hur andra föräldrar fostrar sina barn med tanke på hur många fel jag själv gör, men jag tänker att kanske kan det vara en nytta med det också.
För varje gång jag tycker att andra föräldrar beter sig skruvat så blir jag själv lite mer medveten om mina brister och försöker lite mer att bli en bättre mamma, och kanske kan andra se mina tabbar och tänka samma sak...?
Hur som helst så gör dom här föräldrarna en hel del rätt också för det är förbaskat goa killar, stora A´s kompisar!
Nu har jag analyserat klart för ikväll och måste nog göra ett seriöst försök att sova, för imorgon bitti får jag celebert besök av två små lövlingar och jag tänkte bjuda dom på nybakade frallor!
Sov gott!
Leva lånsamt
Jag förstår inte vad som händer med all tid jag har när jag går ner i varv så här...? Jag jobbar fyra ynka timmar av dygnets tjugofyra, jag har inte städat på gud vet hur länge, sopsorteringssäckarna är så många och överfulla att jag snart behöver hyra en lastbil för att kunna åka till återvinningen med allt, jag har en tvätthög som börjar ta sig pinsamma proportioner och vi har levt på snabblagad mat och smörgåslunch i ett par veckor.
Och ändå går dagarna så fort så jag inte hinner med hälften av vad jag tänkt....
Fast å andra sidan har vi badat, solat, ätit glass och tittat på film nästan varje dag den här veckan och det är mer än vad jag lyckas klämma in på två veckor när det är som intensivast.
Och jag har haft tid att rycka ut som jourhavande kompis vid fler än ett tillfälle den här veckan och det är nog det bästa med att leva långsamt som jag gör nu.
Det här är rutiner som jag skulle vilja leva med jämt!
Nu ska jag sova, och det får jag nog göra destu fortare om jag ska hinna tillgodogöra mig en hel natts sömn på dom knappt sex timmarna jag har på mig innan klockan skräller igång för sista gången på drygt tre veckor.
Smu Gnut!
XX
Öland
I det här huset bodde vi. Jag och ungarna och brorsan och hans familj.
Borgholms slott låg bara några kilometer bort så det blev naturligtvis ett besök där. Jag hade gärna tagit en promenad runt Solliden och spanat efter kungligheter (sann royalist som jag är till min familjs stora nöje....) :-) men parken hann stänga så det blev en glass i det gröna utanför slottsparken istället.
Vädret var ganska spännande, vi hade i stort sett alla vädertyper utom snöfall och permafrost, men det hindrade inte ungarna från att kasta sig i havet när tillfälle gavs.
Nu jobbar jag fyra halvdagar till innan jag går på tre underbara semesterveckor!
Triss i Ess
Dagar som den här känner jag mig som en rätt bra mamma! ♥
Smu Gnut med er!
Det löser sig
Idag kom jag hem från jobbet och mötte två stolta tonåringar på uppfarten med skitiga händer och dom bredaste leendena man kan tänka sig. Och en moped som återigen rullar och går som den ska.
Dom kan ju, mina pojkar! :-)
Jag har jagat fotbollsskor åt mellan-J i några dagar nu (tror inte ni har missat det...) men inte hittat några.
På Maxi finns det billiga fotbollsdojor, men bara upp till stl 39 - J behöver 44-45.... Har kollat på blocket men det är samma sak där, folk säljer bara fotbollsskor när någon växt ur dom och inte många människor i detta land tycks växa ur stl 44.... Jag har tom bett stora A kolla på loppisen där han jobbar, men nope.
Jag har inte ens brytt mig om att titta i sportaffären efter ett par nya så jag vet inte riktigt vad dom skulle kosta, men det spelar ingen roll - jag köper inte spritt nya dojor för tre veckors fotbollsspelande!
Idag när jag var och handlade lite annat så hittade jag ett par vanliga streetskor, svarta, skitsnygga och med en ännu finare prislapp, så jag köpte dom och mellan-J blev jätteglad!
Tänk vilken tacksam son jag har! ♥
Studiedag
Så, eftersom jag missade den här luckan mitt i veckan så har jag ju såklart inte fixat käk till mina lövlingar tills imorgon, och altså får det helt enkelt bli pizza.
Nu äre natta för mig, smu gnut alla!
Lite av varje
En ny basketboll och lite kläder inhandlades också.
Lilla J är på tjejfest ikväll och att hon håller på att förvandlas till en pre-teen-drama-queen är det ingen tvekan om längre, det räcker att jag har minsta lilla att anmärka på hennes klädval så kastar hon sig storgråtande på sängen och lyckas till och med pressa fram några tårar. Men är det fest så är det, man ser inte ut hur som helst när man ska gå bort till någon som lagt ner tid och pengar på att fixa, städa och laga mat, och jag tycker nog att jag har rätt att lägga mig i ett litet tag till när det gäller henne....
Det fortsätter att ramla in små sms med jämna mellanrum, och jag vet inte hur jag ska bete mig längre....?
Förmodligen har jag inte varit tydlig nog, men jag vill inte behöva bli otrevlig för att han ska förstå......
Mina valpar
Jag känner mig lite som Jack Russel-tiken med valpar som jag och sönerna var och hälsade på igår.
Hon suckade lite uppgivet när hennes bebisar knölade runt och trängdes i korgen och inte gav henne en lugn stund, och jag kunde känna lite av hennes frustration och ana tröttheten i hennes ögon.
Men så fort någon av oss lyfte upp en av valparna i famnen så fick hon något oroligt över sig och släppte oss inte med blicken. Hon hade svårt att slappna av ända tills alla valparna återigen låg och trängdes runt henne.
Precis så är det med mig och mina valpar. Jag suckar över att jag aldrig har riktigt tyst omkring mig, alltid är det någon som är hungrig, behöver läxhjälp, vill ha skjuts någonstans eller kräver min uppmärksamhet på annat sätt. Och så detta eviga syskontjafs som kan driva mig till vansinne!
Men saken är den att jag ständigt går omkring och räknar in dom och känner av den där lilla oron när någon i kullen saknas, om det är stora A som är på stan en kväll, mellan-J som växelbor hemma hos kompisarna eller lilla J som är på semester med mormor och morfar.
Det är bra att dom växer och blir till självständiga individer, det tycker jag verkligen och är inte bara som jag säger, men på något sätt så blir jag lite lugnare så fort jag har alla omkring mig igen.
Jag har saknat lilla J massor och nu ska vi kramas en stund till innan det är kvällen för henne.
God natt med er! ♥
VAB
Blev inte mycket jobbat den här veckan, och jag känner på mig att det kommer slå tillbaka nästa vecka istället....
Men, men.... Jag kan inte påstå att jag mår dåligt över att vara hemma en dag när solen är på sitt mest strålande humör.
Jag ska sitta på min trappa och dricka morgonkaffet om en stund.
Det ni! :-)
Sportlovssummering
Ungarna är nöjda med lovet, det har sportats alldeles lagom mycket med lite basket, tennis och skateboardåkning, men framför allt har dom softat och umgåtts med kompisar.
Umgåtts med mina kompisar har jag gjort ikväll och det är som vanligt ett lyckopiller i verbal form.
Vi ger inte upp om den där spa-resan, och vilket år som helst kan det bli av, för även åttio kronor sådär var fjärde vecka blir mycket pengar så småningom. Kanske inte på den här sidan pensionen, men vi kommer att komma iväg till slut, det är jag övertygad om! :-)
Det har varit en bra vecka, ett i mina ögon alldeles perfekt sportlov! Det blev inget av förkylningen som jag trodde var på gång i början av veckan och jag har tillbringat mycket tid med mina barn utan att vi har blivit osams.
Och idag är det faktiskt vår!
Det är den 1 Mars och definitivt på väg med räcerfart åt rätt håll!!
Mina kärlekar! <3
Men idag sket jag i det och gick hem tidigare för jag har en son som har flunsa, och trots att man är ganska stor och kaxig när man är tolv så kan man vara hemskt liten när man är sjuk.
Och även om man inte gör så mycket annat än ligger på soffan och tittar på film, vare sig mamma är hemma eller inte, så är det skönt att slippa vara ensam hemma och det kan vara lite trivsamt med lite stök ifrån köket.
Jag skulle vilja jobba lite mindre! (jag kan ha nämnt det tidigare...)
Jag överaskade stora A med nystädat rum och en fungerande skärm till datorn när dom kom från pappa igår, och sen hade vi lite pep-talk med varandra och diverse utmaningar, jag tror han kommer klara det!
Mer tveksam när det gäller mig, men jag ska jobba på det.
Lilla J väntar med spänning på att det ska bli Lördag nu och hon äntligen fyller tio.
Jag har lite svårt att fatta att det är så länge sen, den där lätt kaotiska Söndagmorgonen när allt vändes upp och ner en liten stund, men resulterade i en liten prinsessa. ♥
Hon önskar sig ganska dyra saker och jag önskar ibland att jag hade oändliga resurser så jag kunde ge mina lövlingar allt dom vill ha.
Det är nog tur att det inte är så.... :-)
Barn
Lilla J har en kompis som sover över här inatt och just nu sitter dom och diskuterar vilken film dom ska titta på,
och huruvida dom ska börja med godiset eller chipspåsen.
Vilken skillnad mot när sönerna var nio och hade kompisar här som övernattade!
Dom började alltid med att trycka i sig allt godis på en gång, och det som inte fick plats i magarna ströddes ut över hela huset och kilades ner under soffdynorna istället. Före midnatt var det alldrig fråga om att det skulle tittas på film, då skulle det lekas zombies på vinden eller rymdattack i trädgården. Helst skulle allt som yttrades överskrida den övre decibelgränsen för vad som är tillåtet i svensk industri, och minst en gång under kvällen fick jag avvärja ett mindre krig.
Men dom hade alltid väldigt roligt, precis som tjejerna.
Det är mycket som är annorluda nu när alla tre börjar bli äldre. Jag tänker inte säga "Små barn - små bekymmer, stora barn - stora bekymmer", för det är inte alltid sant. Mycket blir lättare också.
Det som var jobbigast när dom var små var att dom krävde så mycket av min tid och uppmärksamhet, och det menar jag inte på något gnälligt sätt, det är ju klart att små barn ska ha en färälders odelade omsorg och uppmärksamhet, det är ju bara som det ska. Men den förälder som inte blir trött av det, den existerar nog inte!
Men hur märkligt det än låter så är det lika jobbigt och krävande med motsatsen.
Dom blir äldre och behöver inte min tid lika mycket som förr, och det är med rätt kluvna känslor man inser det.
Ibland är det otroligt befriande att upptäcka att jag har mer tid med mig själv och inte behöver vara på pass hela tiden.
Ibland är insikten om att dom blir mer och mer självständiga lika skön som en spark i magen.
Äldste sonen är på stan med kompisarna ikväll, och tackade vänligt men bestämt nej när jag erbjöd mig att hämta honom senare. Mellan-J sover över hos en kompis och tycker det är onödigt att jag ringer och säger god natt under kvällen.
Dom håller på att förvandlas till vuxna, självständiga unga män, och jag är fantastiskt stolt över dom!
Samtidigt som jag saknar mina småpojkar lite....
Funderingar
Jag: "A, ta rätt på dina jumpakläder!"
A: "...jaaaa.... jag ska......."
Jag: J, gör dina läxor nu på en gång!"
J: ...mmm... snaaaart....
Jag: Lilla J, Gå och borsta tänderna!"
Lilla J: ...men mamma, inte reeeeedan....!"
Och jag vet redan när jag ropar ut mina kommandon att det inte kommer att bli gjort i brådrasket, det jag ber dom om....
Men, så ber jag mellan-J:
"Kan du skriva en önskelista så jag vet vad du önskar dig i julklapp?"
Och jag tror banne mig inte det var fråga om sekunder en gång innan han satt vid köksbordet och präntade ner sin lista.
Barn har även något som kallas selektiv informationsmottagning.
Om jag säger så här till ungarna innan jag går till jobbet på morgonen:
"Idag vill jag att ni kommer hem klockan fyra för vi ska åka bort efter middagen"
...så hade jag lika gärna kunnat säga det på grekiska, den sortens information fastnar liksom inte.
Men om alla tre lever rövare och hojtar och väsnas, och jag står nere i hallen och viskar:
"Ikväll äter vi pizza till middag och sen ska ni få extra månadspeng..."
så lovar jag att dom inte har missat en stavelse av vad jag sagt!
*
Jag och lilla J hade tänkt baka lussekatter idag men jag orkade inte. Tog en fika med S istället när hennes R var på scouterna. Vi tar bullbaket på Torsdag istället, för sen är det helg och ganska fullt upp både Lördag och Söndag.
Jag skulle behöva klämma in lite julklappshandling också på schemat, helst före jul....
Men vet ni, trots att det som vanligt är för lite av det mesta just nu, för lite tid, för lite pengar, för lite nybakat i frysen och alldeles för lite hångel, så har jag massor av julstämning!
Jag skulle vilja säga att den ligger på en stadig ♥♥♥♥ !
Sov gott kära vänner!
XX
Vit lögn eller inte?
Idag när jag kommer hem från jobbet så är det en ganska liten och rätt spak mellan-J som möter mig i dörren med orden;
"Vi måste prata mamma!"
Och det är inte utan att jag blir lite rädd när han säger så där, man undrar ju vad han har råkat ut för??
"Vi går in på mitt rum" säger han tyst.
"Jooo, förstår du.... när vi skulle gå till slöjden idag.... så glömde jag liksom det.... jag råååkade bara glömma.... så jag gick typ heeem då.... fast vi hade slöjd.... liksom...."
Och när det kommer tårar i ögonen på honom vid tanken på att hans fröken kan tro att han har skolkat, då blir jag lite rörd och vet inte om jag ska bli full i skratt eller bara ha medlidande med en liten förvirrad tolvåring...
Medlidandet tar överhanden och jag säger;
"Vi skriver en lapp till fröken och säger att du mådde dåligt och gick hem, och så skriver jag att både du och jag glömde bort att säga till!"
Så.
Nu kommer jag att ljuga för J´s fröken, jag har talat om för J att jag kommer ljuga för hans fröken och jag har hjälpt honom ur en situation som han själv var klumpig nog att hamna i och egentligen själv borde lösa.
Jag har känt mig lite som en dålig mamma i eftermiddag....
Men.
Så tänker jag så här också;
Om J gör bort sig och hamnar i en situation som i hans ögon är lite skrämmande, och hans första reaktion är att be sin mamma om hjälp istället för att slingra sig ur den med bortförklaringar, då känns det som att det kan vara värt en vit lögn för att visa att jag ställer upp för honom och alltid kommer att göra det.
Så är det förhoppningsvis mig han vänder sig till i fortsättningen när han gör bort sig också.
(Och så har jag tänkt så här, att om jag råååkar stämpla ut mig från jobbet vid lunch imorgon och går hem, för att jag har glömt bort att jag jobbar till fyra.... undrar om min mamma ringer och ljuger för min chef då...? :-D)
Vilsen mamma
Lilla J kommer ifrån skolan och är ledsen idag också, bråket med en klasskompis från igår har fortsatt. Hon berättar att dom fick sätta sig med en av lärarna och prata idag men att det inte hjälpte mycket, för på rasten så flög det dumma kommentarer igen.
Men tro inte att jag hör något ifrån skolan, det är knäpptyst från lärarna när ens barn råkar ut för något.
Mellan-J däremot opponerar sig ibland emot lärarnas sätt att undervisa och kan vara ganska uppkäftig när han inte tänker sig för, och då blir man uppringd av skolan direkt för fullständig rapportering!
Missförstå mig inte här nu, jag tycker att det är bra att lärarna ringer, och det säger jag ofta till dom. Om mina barn dummar sig så vill jag inte vara den sista att få reda på det.
Men jag vill ju självklart även få reda på om någon är dum emot mina barn! Och jag tycker att jag bör få reda på vad som hänt ifrån personalen om dom tycker att det är allvarligt nog att ha ett litet krismöte om det, och inte bara höra lilla J´s version.
Man kan ju tycka att man borde vara klok och erfaren efter att ha varit förälder i 15 år, det är ju en ganska bra merit när det gäller vilket annat arbete som helst, men faktum är att jag känner mig fortfarande lika bortkommen och nybörjare som jag gjorde när min äldste föddes.
Och jag kommer aldrig sluta bli krutförbannad på sådana som gör mina barn illa. Dom som inte är föräldrar kan aldrig i livet föreställa sig vilka ondskefulla tankar som far genom huvet på en mamma när någon bär sig dumt åt emot hennes barn, oavsett om det är barn eller vuxna, den värsta våldsfilm blir rena bollibompa i jämförelse....
Nu är jag sjukt snussugen så jag ska ta fasta på ett av alla goda råd jag fått och gå och borsta tänderna.
3 veckor idag!! Heja mej!
