Livet hemmavid...

Det är lite för varmt i mitt sovrum för att det ska kännas riktigt bra att gå och lägga sig. Brukar annars se fram emot den här stunden på dan när ungarna är i säng och det är min tur att göra kvällen, men i den här hettan ligger jag bara och vänder på mig och dricker en massa vatten och så blir jag kissnödig och får springa fram och tillbaka till toan hela natten och då är det lika bra att inte gå och lägga sig alls.

Imorgon måste vi ta tag i lite förberedelser för sonens resa till Färöarna, kan inte skjuta på det långre nu när han åker om fyra dagar. Vi behöver handla lite regnkläder och låna ryggsäck. Och så måste jag ringa reskompisens familj och göra upp om tider och lite praktiska detaljer.
Mamman till tjejen han ska åka med hade lovat att hämta ungarna på Arlanda nästa Söndag när dom kommer hem igen men nu är hon helt plötsligt ute ur bilden fick jag höra för några dagar sen så det blir jag som får både skjutsa och hämta i Stockholm. Vet inte vad som hänt och tänker inte spekulera i det heller, men jag är alldeles för hönsig för att låta två tonåringar på egen hand ta sig från flyget till centralen och sen på rätt tåg hem, så jag har redan sagt att jag hämtar dom, och då får det bli så.

Jag har funderat mycket på det här med hur andra föräldrar funderar nu i några dagar....

Stora A har en kompis (kompis 1) som aldrig äter middag hemma. Han är 16 år och alltid hungrig men hans föräldrar tycker inte att dom har tid att laga mat och enligt ungarnas version finns det aldrig mat hemma hos dom så det går att fixa lite makaroner eller nåt på egen hand.
Dom dagar han är här så äter han med oss, annars använder han sin månadspeng till att äta på stan.
Försök få 500 spänn att räcka till lunch på stan under 20 vardagar... (?)

En annan av hans kompisar (kompis 2) har föräldrar som tycker att den här killen snyltar om han äter hos dom, så dom har bestämt sig för att säga nej om kompis 2 frågar om kompis 1 får äta hos dom. "Av principskäl!"
Stora A däremot är välkommen på middag där.
Altså, killen som inte får mat hemma får inte äta hos dom medan killen som får mat hemma får äta där...
Logik?

Att vara förälder är världens svåraste jobb, det har sagts förut och jag och min kusin konstaterade det idag igen. Man gör en massa fel på vägen och när man väl sitter med facit på hand så är barnen för länge sedan vuxna och förmodligen i full färd med att försöka uppfostra en egen hög med ungar. Och dom kommer i sin tur att göra alla misstag innan dom också kommer på hur dom borde ha gjort.

Jag borde egentligen inte sitta här och ha åsikter om hur andra föräldrar fostrar sina barn med tanke på hur många fel jag själv gör, men jag tänker att kanske kan det vara en nytta med det också.
För varje gång jag tycker att andra föräldrar beter sig skruvat så blir jag själv lite mer medveten om mina brister och försöker lite mer att bli en bättre mamma, och kanske kan andra se mina tabbar och tänka samma sak...?

Hur som helst så gör dom här föräldrarna en hel del rätt också för det är förbaskat goa killar, stora A´s kompisar!

Nu har jag analyserat klart för ikväll och måste nog göra ett seriöst försök att sova, för imorgon bitti får jag celebert besök av två små lövlingar och jag tänkte bjuda dom på nybakade frallor!

Sov gott!