Barn
Lilla J har en kompis som sover över här inatt och just nu sitter dom och diskuterar vilken film dom ska titta på,
och huruvida dom ska börja med godiset eller chipspåsen.
Vilken skillnad mot när sönerna var nio och hade kompisar här som övernattade!
Dom började alltid med att trycka i sig allt godis på en gång, och det som inte fick plats i magarna ströddes ut över hela huset och kilades ner under soffdynorna istället. Före midnatt var det alldrig fråga om att det skulle tittas på film, då skulle det lekas zombies på vinden eller rymdattack i trädgården. Helst skulle allt som yttrades överskrida den övre decibelgränsen för vad som är tillåtet i svensk industri, och minst en gång under kvällen fick jag avvärja ett mindre krig.
Men dom hade alltid väldigt roligt, precis som tjejerna.
Det är mycket som är annorluda nu när alla tre börjar bli äldre. Jag tänker inte säga "Små barn - små bekymmer, stora barn - stora bekymmer", för det är inte alltid sant. Mycket blir lättare också.
Det som var jobbigast när dom var små var att dom krävde så mycket av min tid och uppmärksamhet, och det menar jag inte på något gnälligt sätt, det är ju klart att små barn ska ha en färälders odelade omsorg och uppmärksamhet, det är ju bara som det ska. Men den förälder som inte blir trött av det, den existerar nog inte!
Men hur märkligt det än låter så är det lika jobbigt och krävande med motsatsen.
Dom blir äldre och behöver inte min tid lika mycket som förr, och det är med rätt kluvna känslor man inser det.
Ibland är det otroligt befriande att upptäcka att jag har mer tid med mig själv och inte behöver vara på pass hela tiden.
Ibland är insikten om att dom blir mer och mer självständiga lika skön som en spark i magen.
Äldste sonen är på stan med kompisarna ikväll, och tackade vänligt men bestämt nej när jag erbjöd mig att hämta honom senare. Mellan-J sover över hos en kompis och tycker det är onödigt att jag ringer och säger god natt under kvällen.
Dom håller på att förvandlas till vuxna, självständiga unga män, och jag är fantastiskt stolt över dom!
Samtidigt som jag saknar mina småpojkar lite....
