Tomrum
Nu har jag alla barnen hemma igen, det är ingen som sover på stadshotellet, ingen som sitter och lanar hos nån kompis och ingen som är ute och campar med nån annan familj.
Ordningen är återställd!
Jag och vännerna brukar säga att det inte finns nån risk att vi blir sittande och låter mossa växa på oss bara för att våra barn en dag har flyttat hemifrån, och det vidhåller jag bestämt, men det kommer att bli konstigt och sorgligt ett tag när huset en dag blir tomt på alla ungar och ljud och jag tror att saknaden efter lövlingarna kommer att sitta kvar länge som en molande värk i hjärttrakten.
Nu är det ju så att barn ska flytta hemifrån nån gång i livet och saknaden får man lov att handskas med eftersom man vet att det inte vore särskilt hälsosamt för varken barn eller föräldrar om dom stannade kvar hemma för resten av livet.
Men jag undrar hur det skulle kännas om mina barn flyttade ifrån mig innan dom var flygfärdiga på egen hand, innan jag ens hade börjat leka med tanken på att det skulle hända, innan jag var beredd... Tänk om nån av mina två yngre kom och sa "mamma, nu vill vi bo hos pappa!"
Det hände en vän alldeles nyligen och jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för henne nu. Sonen är 12 och hon är en bra mamma som stöttar och peppar och inte ger sonen skuldkänslor för att hon blir ledsen, men jag vet att hon gråter i smyg....
Hon säger så klokt att man har ju bara sina barn till låns i alla fall och måste ändå vänja sig med tanken förr eller senare, men shit altså.... ha en 12-åring och inte veta om man nånsin kommer bo under samma tak som honom igen....
Det kommer bli tufft nog när dom är vuxna.....
Ordningen är återställd!
Jag och vännerna brukar säga att det inte finns nån risk att vi blir sittande och låter mossa växa på oss bara för att våra barn en dag har flyttat hemifrån, och det vidhåller jag bestämt, men det kommer att bli konstigt och sorgligt ett tag när huset en dag blir tomt på alla ungar och ljud och jag tror att saknaden efter lövlingarna kommer att sitta kvar länge som en molande värk i hjärttrakten.
Nu är det ju så att barn ska flytta hemifrån nån gång i livet och saknaden får man lov att handskas med eftersom man vet att det inte vore särskilt hälsosamt för varken barn eller föräldrar om dom stannade kvar hemma för resten av livet.
Men jag undrar hur det skulle kännas om mina barn flyttade ifrån mig innan dom var flygfärdiga på egen hand, innan jag ens hade börjat leka med tanken på att det skulle hända, innan jag var beredd... Tänk om nån av mina två yngre kom och sa "mamma, nu vill vi bo hos pappa!"
Det hände en vän alldeles nyligen och jag kan inte ens föreställa mig hur det känns för henne nu. Sonen är 12 och hon är en bra mamma som stöttar och peppar och inte ger sonen skuldkänslor för att hon blir ledsen, men jag vet att hon gråter i smyg....
Hon säger så klokt att man har ju bara sina barn till låns i alla fall och måste ändå vänja sig med tanken förr eller senare, men shit altså.... ha en 12-åring och inte veta om man nånsin kommer bo under samma tak som honom igen....
Det kommer bli tufft nog när dom är vuxna.....
Kommentarer
Trackback
