Små barn - ibland stora bekymmer
Imorgon ska jag få låna en liten prins några timmar.
Hans mamma är så trött, så trött för prinsen kommer få ett litet syskon inom ett par veckor och hon behöver få vila och spara sina krafter så gott det går.
Jag minns precis hur det var dom sista veckorna innan mellan-J kom till världen. Jag var stor som ett hus och hade svårt att hänga med i stora A´s (då två och ett halvt) tempo. Han hade precis slutat med blöjor och det hände att man fick jaga honom med pottan för att förhindra olyckor, och det är lättare sagt än gjort när man har en kroppshydda i klass med en mindre familjebil.....
Nu hade jag det ganska bra ändå för vi var fyra mammor i samma bostadsområde som var hemma på dagarna, M och jag båda höggravida, och vi hjälptes åt med mycket. Även att jaga barn på rymmen... :-)
När jag väntade lilla J så var jag sjukligt trött, jäklars, jag hade kunnat sova dygnets alla timmar men det kan man inte med två barn som är 2 och 5 år gamla.
Vi överlevde den perioden också, fast jag ibland undrar hur....
Det fanns en massa människor som älskade att säga till mig; "Vänta du, små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer..." Och så log dom som om dom ville tillägga: "Det kommer bara bli VÄRRE! MOOAAAHAHAHA...."
Det blir inte jobbigare.
Ens bekymmer och orosmoment förändras allteftersom barnen blir äldre, men den största skillnaden som gör att man klarar av att tampas med dom är att man får sova om nätterna.
Sömnbrist är en av småbarnsföräldrarnas värsta dilemman, och när man upplevt såna perioder själv så är det bara självklart att man hjälper någon med lite avlastning som lider av den bristvaran.
Och dessutom kan man glädjas åt den stora förmånen att få spendera dagen med en prins! ;-)
Hans mamma är så trött, så trött för prinsen kommer få ett litet syskon inom ett par veckor och hon behöver få vila och spara sina krafter så gott det går.
Jag minns precis hur det var dom sista veckorna innan mellan-J kom till världen. Jag var stor som ett hus och hade svårt att hänga med i stora A´s (då två och ett halvt) tempo. Han hade precis slutat med blöjor och det hände att man fick jaga honom med pottan för att förhindra olyckor, och det är lättare sagt än gjort när man har en kroppshydda i klass med en mindre familjebil.....
Nu hade jag det ganska bra ändå för vi var fyra mammor i samma bostadsområde som var hemma på dagarna, M och jag båda höggravida, och vi hjälptes åt med mycket. Även att jaga barn på rymmen... :-)
När jag väntade lilla J så var jag sjukligt trött, jäklars, jag hade kunnat sova dygnets alla timmar men det kan man inte med två barn som är 2 och 5 år gamla.
Vi överlevde den perioden också, fast jag ibland undrar hur....
Det fanns en massa människor som älskade att säga till mig; "Vänta du, små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer..." Och så log dom som om dom ville tillägga: "Det kommer bara bli VÄRRE! MOOAAAHAHAHA...."
Det blir inte jobbigare.
Ens bekymmer och orosmoment förändras allteftersom barnen blir äldre, men den största skillnaden som gör att man klarar av att tampas med dom är att man får sova om nätterna.
Sömnbrist är en av småbarnsföräldrarnas värsta dilemman, och när man upplevt såna perioder själv så är det bara självklart att man hjälper någon med lite avlastning som lider av den bristvaran.
Och dessutom kan man glädjas åt den stora förmånen att få spendera dagen med en prins! ;-)
Kommentarer
Postat av: Elisabeth
Tänk såhär: du är i alla fall inte släkt med dina energitjuvar;-) . Har förövrigt fått igång telefon och internet och så har jag min mor på besök...
Trackback
