Inte så synd om mig ändå...
Nu längtar jag efter min mormor.
Toklängtar!
Jag vill sitta i hennes kök och känna doften av kokkaffe och pelargoner och höra hur det knastrar i vedspisen, och jag vill krypa upp i hennes soffa och läsa gamla hundörade Sigge Stark-böcker och äta polkagrisar. Jag önskar att vissa saker kunde fortsätta att vara som dom alltid varit och jag önskar att endel människor kunde finnas för alltid.
Om bara jag blir lite friskare så åker jag norrut i mitten av veckan och tillbringar några dagar med henne.
Håll alla tummar ni har kära vänner.....
Igår, när jag kände mig som allra eländigast och det var syndast om mig i hela världen, så kom jag att tänka på hjältinnorna i dom där 75 öres-romanerna mormor har i bokhyllan. Dom blir nämligen också sjuka ibland, döende till och med mitt i all romantisk dramatik, men inte alls på samma sätt som vi vanliga dödliga som läser smörjan. När dom får feber så blir dom "blanka som skogstjärnar i blicken...", inte rödsprängda och påsiga som jag. Dom får "hektiskt röda kinder i sitt alabasterbleka ansikte..." och blir inte rödmosiga och svettblanka.
Jag tycker det är orättvist, jag vill också vara söt när jag är sjuk, allt är ju så jäkla eländigt som det är ändå utan att man ska behöva höra "Gå och lägg dig, du ser för jävlig ut..."
Men jag ska inte klaga. Det är så många människor som har erbjudit sig att hjälpa mig idag så jag blir rörd bara jag tänker på det, vilka vänner man har! Min mamma och lillasyster var det som till slut åkte och handlade åt mig så nu kan jag med gott samvete ta mitt svettblanka, rödmosiga, påsiga och grisbleka fejs och gosa ner mig i soffan igen.
Och så ska jag försöka bli frisk så jag kan åka och hälsa på min mormor om några dagar.
Min Lördagkväll...
...och lägga ner tid på att laga något riktigt gott att äta...
...och unna sig nånting riktigt lyxigt att dricka till...
Inte alla Lördagar blir som man har tänkt.... Fick just ett mms från festen jag skulle varit på, värden skickade en bild på ett badkar fullt med is och ölburkar och texten; "Kolla vad du missar... ;-)"
*suck*
Men tack för honungen mina goa vänner, den gjorde gott i min betongskalle. Nu ska jag ta med mig glassen och sätta mig och stirra på tv´n en stund tills ögonen börjar klia igen.
Deppig
Dessutom sitter jag med en hög räkningar och ska precis portionera ut mina surt förvärvade slantar till både höger och vänster och det är ju knappast en humörhöjande aktivitet.
Den här Lördagen har jag sett fram emot jättelänge, barnledig för första gången på en månad, marknad, fint väder och fest.
Fan vad jag tycker synd om mig själv nu! :´(
Ont om tid har man gott om....
Det känns bara som att det inte blir så mycket tid kvar efter jobb, middag och diverse kvällsaktiviteter och det är ganska värdefullt att lägga sig på kökssoffan med en tidning också....
Blir inte mycket tid för datorn heller för så fort jag sätter mig här så kommer mina darlingar smygande och vill bara kolla nåt på nätet.
Nu har jag en lilla J som går och trampar bakom ryggen på mig,
får spara hemlisarna till ett annat tillfälle... ;-)
Jobbigt nu....
Blev ingen promenad, var för sen i morse och hade ärenden på stan efter jobbet, och när jag drog mitt lilla kort i terminalen idag var jag otroligt tacksam att lilla Clion stod och väntade på parkeringen.
Det var knappt att benen bar mig så långt som till parkeringen ens.... undrar om det är min tur att få en släng av svininfluensan nu...?
Igår hade vi en lite jobbig pratstund, mina söner och jag.
Om hur vi vill att en pappa ska vara.
Dom älskar sin pappa mer än allt på jorden och vill vara som honom på många sätt, men när dom får egna barn vill dom vara bättre pappor.
Jag berättade om min pappa, om hur han alltid har haft tid att lyssna, alltid har skjutsat om det regnat, alltid fixat trasiga cykelslangar, alltid förhört på franska glosor och suttit på föräldramöten. Och dom inser ju skillnaden när dom jämför med sin egen.
Även om det naturligtvis gör ont.
En pappa är inget man bara blir, det är allt det där man gör......
Mitt nya liv är skittråkigt!
I mitt "nya" liv är det inte meningen att det ska finnas några större mängder av varken socker eller nikoton och meningen är att jag ska gå minst 10000 steg om dagen.
Och lyckas jag ro det här i land så kommer jag vara pigg, smal och snygg lagom till min lilla belöningskonsert den 4 nov.
Men fy fan vad tråkigt det är!
Kalla mig gärna förtappad och hopplöst fall men jag har roligare när jag lever onyttigt! Jag tycker om godis och jag älskar det mesta som är salt och fett, jag är inte överförtjust i att röra på mig och jag tycker det är trivsamt att röka!
Ok, menar inte att jag ska ge upp redan, är ganska taggad faktiskt, och vem vet... om några veckor kanske jag ändrat inställning....
Ha en skön helg allihopa! <3
Stackars
Hon börjar packa prylar medans han går på stan med sin mamma.
Hon börjar städa ur skåp och lådor medans han åker och fiskar med kompisarna.
Hon sover dåligt pga ont i armarna av allt bärande medans han sitter vid datorn och spelar spel.
Hon fortsätter att jobba dan därpå och han tar en sväng hem till mamma för att äta lunch.
Hon sliter som ett djur och han säger med ett skratt "ja jag vet att jag är lat"
varpå han sedan går och slår sig ner framför datorn och hon fortsätter flyttstädningen.
När jag påpekar att jag tycker att arbetsfördelningen haltar en aning så får jag till svar att
"jamen det är jag som drar in stålarna, förresten tycker hon om sånt där..."
Jag svarar att hon är hans flickvän, inte hemhjälp, och han avslutar diskussionen med
"så länge jag drar in pengarna så kan jag betrakta henne som min hemhjälp hur mycket jag vill"
I min värld så är det här en kvinnosyn som var förlegad och omodern redan för hundra år sen och jag kan inte ens bli förbannad när jag hör den stackars lilla borttappade pojken uttrycka sig på det här sättet, jag blir lite ledsen och undrar vart i helvete tidsmaskinen står som han kom flygande med...?
Fast när jag tänker efter så är han kanske inte så unik, jag träffar på människor hela tiden som är av den bestämda uppfattningen att enbart kvinnor karar av att sköta en tvättmaskin och bara en man klarar av att installera program på datorn och ställa in kanaler på tv´n.
"Det ligger i generna!"
Och när man tänker så kan jag inte låta bli att tycka lite synd om våra förfäder i grottorna. Tänk er vilken frustration för dessa urtidskvinnor som verkigen hade den här genetiska driften att sköta en tvättmaskin - innan dom ens var uppfunna!! För att inte tala om grottmännen, tänk er den genetiska driften att sträcka sig efter en tv-kontroll dom inte ens visste vad det var, fan vad dom måste ha letat!!!
Jag undrar om jag ska upplysa den här stackars förtappade pojken om att vi lever i en modern tidsålder eller om jag ska ge honom ett spjut och teckna åt honom att det är dags att ge sig ut och jaga mat....?
Uppsägning
Jag klarade mig den här gången men just idag vete tusan om det känns så bra faktiskt....
En kollega har jobbat där i 37 år, aldrig gjort nåt annat, och nu är han altså uppsagd.
Tack och hej!
Den andra är inte med i facket och har således bara en månads uppsägningstid och får inte hjälp med eventuella utbildningar om det skulle behövas.
Tack och hej!
Det senste året har vi blivit bjudna på tårta av firman upprepade gånger för att det går så bra för oss, vi redovisar rekordsiffror gång på gång men tydligen så har det inget med saken att göra.
Okej, jag är inte dum i huvet, jag fattar ju att det är aktieägarna som styr och jag skulle nog också sälja av det jag hade i min portfölj om jag visste att en nedgång låg runt hörnet
- jag kan bara inte låta bli att känna av den bittra ironin.....
Tårta är gott men Nej Tack!
Jag behåller jobbet istället......
Förnedring
Idag har jag köpt skolavslutningskläder till ungarna, och hur roligt jag än tycker att det är och hur otroligt fina dom än blir, så tar mina resurser slut alldeles för fort. Det är dyrt med kläder och skor till tre barn, särskilt som två av dom inte har kunnat ha kläder köpta på barnavdelningen på ett bra tag...
Så, jag ringde barnens pappa för att be om hjälp. Jag visste egentligen att det inte skulle funka och jag borde ha nöjt mig med den tanken, men när hundra människor har fällt kommentaren "men barnens pappa hjälper väl till...?" och höjt lite frågande på ögonbrynen, så börjar man till slut tänka att det kanske inte vore alldeles otroligt.
Men det var det altså.
Och förnedringen är total.
Jag vet inte om han kommer att vara med på skolavslutningsdagen, men om han gör det och om han följer med hit efteråt för att fika tillsammans med sina barn och fira sommarlovet så tänker jag fan inte bjuda honom på nån jävla smörgåstårta, han kan ta med sin egen! :-(
Tempo
Igår hjälptes jag och mellan-J åt att baka till fixardagen på skolan idag, hans klass hade i uppdrag att sköta caféet.
Lite loppisgrejer hade jag också plockat ihop i ett par påsar till klassen som hade det på sin lott.
Så dagen idag började kvart i sex för att hinna packa ihop allt som skulle med ungarna till skolan och en timma senare ställde jag av ett par kassar på skoltrappan.
Direkt efter jobbet åkte jag och fixade växelkassa till café, loppis och korvgrillning, jag misstänker att jag tömde maxis hela myntväxel, åtminstone ville den lätt irriterade kassörskan få mig att tro det.
Hem och rasta jycken, som mina förståndiga barn tack och lov kommit ihåg att ge mat, och redan klockan fem infann vi oss på skolgården. Då hade jag först ordnat skjuts till fotbollen åt mellan-J som (naturligtvis) hade två matcher inbokade idag. Sen skulle jag dela ut växelkassa, bära ut bord till caféet, packa upp fikabröd, måla hopphagar och klätterställningar och samtidigt se till att lilla-J fick i sig ett par korvar med bröd, det fick nämligen bli dagens middag.
När det värsta förberedelsekaoset hade lagt sig så köpte jag mig en kopp kaffe, och sen var det dags att infinna sig på informationsmötet om stora A´s lägerresa i sommar.
Jag hann precis tillbaka till skolan en dryg timma senare för att ta hand om pengaräkning och städning och peta i även mellan-J och stora A ett par grillade med bröd. Sen var det bara att släppa av ungarna hemma och ta en promenad med vovven igen.
Traskade förbi hos mor och far för att mata katter och kanin och vattna blommorna.
Hem med vovven och iväg till affären för att köpa festis och köttbullar - mellan-J har nämligen friluftsdag imorgon.
Dagar som den här så går jag på autopilot, jag stänger av alla stressrelaterade känslor och bara gör det jag ska, som en robot. Och det funkar så länge inget rubbar min inprogramering. Och bara under en begränsad period.
Inte alla dagar i Maj ser ut som den här - tack och lov - men det är några till med samma tempo och för varje passerad sån dag så kommer jag närmare det efterlängtade sommarlovet, som just nu är lika efterlängtat som regn i Sahara.....
Det är mycket nu....
För flera månader sedan, redan i höstas faktiskt, erbjöd jag mig att följa med mellan-J och hans klass på deras skolresa den 5 Juni. Jag visste att jag skulle ha en jourdag att ta ut, jag visste att min kollega N inte var jourledig den dagen och jag visste att vi inte skulle vara live med nya affärssystemet förän Måndagen efter.
Så, jag tänkte inte annat än att det var grönt ljus, att det här bara var ytterligare en av alla små lösningar som vi jobbar fram själva utan att blanda in cheferna.
Men attans vad jag bedrog mig!
Tydligen så är jag alldeles oumbärlig just dom här dagarna och fick ett bestämt NEJ när jag talade om mina planer för personen över mig i hierarkin. Jag frågade igen - och berättade att det gäller en skolresa med 25 ungar - och fick NEJ en gång till.
Men skam den som ger sig.
Jag ringde chefen nu i eftermiddag och talade om att den här skolresan litegrann står och faller med mig och att jag är beredd att jobba igen den Fredagen och hela helgen vid något annat tillfälle, och jag tror vi kom fram till en lösning.
Hela den veckan och veckan efter ska jag jobba ett par timmar extra varje dag för att liksom kompensera att jag har ett liv utanför firman.
Det är ju egentligen rätt sjukt, men jag får väl ändå vara nöjd med upplägget eftersom det var jag som bad om en alternativ lösning.
Alla människor säger att Maj är den vackraste månaden på året och det är nu man ska passa på att njuta av naturen och ljuset.
Vore skönt om man finge uppleva det nåt år.................. ;-)
