Det är mycket nu....
För flera månader sedan, redan i höstas faktiskt, erbjöd jag mig att följa med mellan-J och hans klass på deras skolresa den 5 Juni. Jag visste att jag skulle ha en jourdag att ta ut, jag visste att min kollega N inte var jourledig den dagen och jag visste att vi inte skulle vara live med nya affärssystemet förän Måndagen efter.
Så, jag tänkte inte annat än att det var grönt ljus, att det här bara var ytterligare en av alla små lösningar som vi jobbar fram själva utan att blanda in cheferna.
Men attans vad jag bedrog mig!
Tydligen så är jag alldeles oumbärlig just dom här dagarna och fick ett bestämt NEJ när jag talade om mina planer för personen över mig i hierarkin. Jag frågade igen - och berättade att det gäller en skolresa med 25 ungar - och fick NEJ en gång till.
Men skam den som ger sig.
Jag ringde chefen nu i eftermiddag och talade om att den här skolresan litegrann står och faller med mig och att jag är beredd att jobba igen den Fredagen och hela helgen vid något annat tillfälle, och jag tror vi kom fram till en lösning.
Hela den veckan och veckan efter ska jag jobba ett par timmar extra varje dag för att liksom kompensera att jag har ett liv utanför firman.
Det är ju egentligen rätt sjukt, men jag får väl ändå vara nöjd med upplägget eftersom det var jag som bad om en alternativ lösning.
Alla människor säger att Maj är den vackraste månaden på året och det är nu man ska passa på att njuta av naturen och ljuset.
Vore skönt om man finge uppleva det nåt år.................. ;-)
