Livet hemmavid...

Jag känner mig något svävande i min tillvaro just nu och det känns inte som att jag kommer landa förän framåt slutet av Juni, eller för att uttrycka det lite simplare; det är mycke´nu!


Igår hjälptes jag och mellan-J åt att baka till fixardagen på skolan idag, hans klass hade i uppdrag att sköta caféet.
Lite loppisgrejer hade jag också plockat ihop i ett par påsar till klassen som hade det på sin lott.
Så dagen idag började kvart i sex för att hinna packa ihop allt som skulle med ungarna till skolan och en timma senare ställde jag av ett par kassar på skoltrappan.
Direkt efter jobbet åkte jag och fixade växelkassa till café, loppis och korvgrillning, jag misstänker att jag tömde maxis hela myntväxel, åtminstone ville den lätt irriterade kassörskan få mig att tro det.
Hem och rasta jycken, som mina förståndiga barn tack och lov kommit ihåg att ge mat, och redan klockan fem infann vi oss på skolgården. Då hade jag först ordnat skjuts till fotbollen åt mellan-J som (naturligtvis) hade två matcher inbokade idag. Sen skulle jag dela ut växelkassa, bära ut bord till caféet, packa upp fikabröd, måla hopphagar och klätterställningar och samtidigt se till att lilla-J fick i sig ett par korvar med bröd, det fick nämligen bli dagens middag.
När det värsta förberedelsekaoset hade lagt sig så köpte jag mig en kopp kaffe, och sen var det dags att infinna sig på informationsmötet om stora A´s lägerresa i sommar.
Jag hann precis tillbaka till skolan en dryg timma senare för att ta hand om pengaräkning och städning och peta i även mellan-J och stora A ett par grillade med bröd. Sen var det bara att släppa av ungarna hemma och ta en promenad med vovven igen.
Traskade förbi hos mor och far för att mata katter och kanin och vattna blommorna.
Hem med vovven och iväg till affären för att köpa festis och köttbullar - mellan-J har nämligen friluftsdag imorgon.

Dagar som den här så går jag på autopilot, jag stänger av alla stressrelaterade känslor och bara gör det jag ska, som en robot. Och det funkar så länge inget rubbar min inprogramering. Och bara under en begränsad period.

Inte alla dagar i Maj ser ut som den här - tack och lov - men det är några till med samma tempo och för varje passerad sån dag så kommer jag närmare det efterlängtade sommarlovet, som just nu är lika efterlängtat som regn i Sahara.....