Livet hemmavid...

Jag tror att man har dagar då man mår bäst av att stanna under täcket och ignorera omvärlden, och idag har jag haft en sån dag.
Blev ingen promenad, var för sen i morse och hade ärenden på stan efter jobbet, och när jag drog mitt lilla kort i terminalen idag var jag otroligt tacksam att lilla Clion stod och väntade på parkeringen.
Det var knappt att benen bar mig så långt som till parkeringen ens.... undrar om det är min tur att få en släng av svininfluensan nu...?

Igår hade vi en lite jobbig pratstund, mina söner och jag.
Om hur vi vill att en pappa ska vara.
Dom älskar sin pappa mer än allt på jorden och vill vara som honom på många sätt, men när dom får egna barn vill dom vara bättre pappor.
Jag berättade om min pappa, om hur han alltid har haft tid att lyssna, alltid har skjutsat om det regnat, alltid fixat trasiga cykelslangar, alltid förhört på franska glosor och suttit på föräldramöten. Och dom inser ju skillnaden när dom jämför med sin egen.
Även om det naturligtvis gör ont.

En pappa är inget man bara blir, det är allt det där man gör......