Balans
Jag har inte varit arg på mina lövlingar på ganska länge nu, inte mer än det vanliga lilla vardagsgnället över ostädade rum och sånt i alla fall. Vi har både tid och ork att faktiskt prata med varandra, och vi skrattar mycket.
Tjejerna och jag ska äntligen få till en heldag med umgåsing, och även om vi inte har nån detaljerad plan klar så vet jag att vi kommer att få en kanondag!
Men....
För att inte all positiv energi ska få mig att kantra så måste man ju krydda livet med lite bekymmer också.
Bilen står just nu på en parkering utanför stan och där lär den nog stå tills jag bogserar den därifrån.
Och så är jag pank, så det här med bilen känns ju inte alldeles kanon om jag ska vara ärlig.
Så...
Man skulle väl kunna säga att jag har nån form av balans i livet.
Yin och Yang liksom.
Dagvill...
Idag, Söndag, har jag jobbat igen och vips så är det som om helgen över huvud taget inte infunnit sig den här veckan.
Det kan löna sig att bli lite krut...
Bilhandlaren ringde nyss.
Han bad om ursäkt och sa att jag naturligtvis inte skulle behöva betala mer än självrisken på rutan.
Joråmenserrusåatte....
;-)
Lite förbannad igen då...
Den här gången var det bilhandlaren som stod i skottlinjen. Ibland tänker jag att det kan inte vara riktigt sunt att bli förbannad så ofta som jag blir, men ärligt talat så känns det jäkligt uppfriskande.
Och så länge jag kan kanalisera min ilska mot rätt håll så är det kanske inte så farligt...?
Bilen jag köpte i våras hade en liten spricka i rutan, det var bilhandlaren som påpekade det för mig innan jag hade upptäckt den själv, och han sa i samma andetag att han kunde dra bort motsvarande självriskkostnad på priset eftersom det ju självklart täcktes av försäkringen.
Sagt och gjort.
I somras lämnade jag in bilen till glasmästaren, som fakturerade för självrisken och sen var det inget mer med det.
Igår fick jag brev från glasmästaren där det står att försäkringsbolaget inte står för kostnaden eftersom jag inte stod som ägare till bilen det datum som uppgetts som skadedatum, och att dom därför övervägde att fakturera mig för hela beloppet. När jag ringde upp försäkringsbolaget så var jag (dumt nog förstår jag nu....) ärlig och talade om att skadan redan fanns när jag köpte bilen men att jag lämnat in den först när det blivit så illa att det skulle påverka besiktningen.
"Men lilla gumman.... det förstår du väl att vi inte ersätter för skador som fanns innan du hade bilen i din ägo....?"
Men nej, det fattade jag inte. Jag har aldrig lämnat in en bil hos en glasmästare för en stenskott-skada tidigare och trodde i min blåögdhet att man vinner på att vara ärlig.
Altså!
Jag marcherade raka vägen in till bilhandlaren och frågade om dom verkligen förväntade sig att deras bilkunder skulle ljuga om skador på deras försäljningsobjekt och om det var en medveten uppmaning till mig att ljuga om skadedatum när han sa att försäkringen skulle täcka skadan. Va? VA??
Och vips så erbjöd sig bilhandlaren att ringa glasmästaren och försäkringsbolaget och göra upp.
Och jag hoppas och håller tummarna för att jag slipper betala dom "Uppskattningsvis 7-9000 kronorna" som min gigantiska framruta skulle kosta.....
Återkommer i ärendet.
:)
Med den här fantastiska matkassen verkar det komma trevlig sällskap på köpet också. Minestronesoppan i söndags åt jag tillsammans med mamma, kycklingen i måndags räckte till både mig, lilla J, S och hennes son, korvgrytan igår tog jag med mig hem till kollegan J och idag har jag och två av tjejerna ätit vår traditionella onsdagsmiddag hemma hos S.
Imorgon åker jag till stora J och äter med honom på hotellet och sen får jag klura ut vad jag ska bjuda F på när han kommer på fredag.
*
Nu har tjejerna och jag äntligen fått tummen ur och planerat in vår sedan flera år påtänkta feel-good-dag. Vi hinner inte med en spa-kryssning som vi tänkte från början, men det här känns nästan ännu bättre faktiskt.
*
Nu ska jag gräva ner mig bland kuddarna i soffan tillsammans med lilla J och titta på Sex In The City 2
Smu Gnut
Mysmåndag
Tidsbrist
Just nu måste det få ta lite extra tid.
I förmiddags åkte jag till sjukhuset för att följa med stora J och träffa läkaren. Jag missade mötet med honom sist eftersom det kom nåt annat i vägen, och han påpekade hur viktigt det är att jag är med och lyssnar när dom pratar om armen, skadan, operationen och behandlingen, och det är klart att jag förstår att det är hög prio på det nu. J måste bli bra i armen och det får ta den tid och dom besök som krävs.
Just nu måste det få ta lite extra tid.
I onsdags missade jag ett extrainsatt föräldramöte på lilla J´s skola, ett möte som handlade om att det varit ganska rörigt i lilla J´s klass en längre period. Vi föräldrar har påpekat flera gånger att något måste göras i skolan, så här kan inte barnen ha det, och när det nu är vi som dragit igång dom här mötena så är det ju såklart viktigt att vi fullföljer.
Just nu måste det få ta lite extra tid.
Nu låter det som om jag är ett menlöst mähä som inte kan säga nej åt nåt håll, men så är det vekligen inte. Jag prioriterar och omprioriterar hela tiden, och jag säger nej till sånt som är både viktigt och helt onödigt, och jag missar matsäckar till utflyktsdagar, tandläkarbesök och mer eller mindre viktiga möten. Jag lyckas även peta in lite kvalitetstid för egen del då och då, men då kan jag inte rå för att det dåliga samvetet kommer över mig.
Hur gör andra för att hinna med att vara organiserade och ha struktur på sin tillvaro?
Det känns ibland som om hela mitt liv går ut på att prioritera och hitta ursäkter till varför jag inte kan göra vad som förväntas av mig?
Slut på permisionen...
Nu ska vi äta äppelpaj jag och två av mina lövlingar samt en bonus.
Permission
Kaffet står klart och jag hade hoppats att K skulle hinna förbi på en kopp, men jag tror jag tar mig en kopp själv nu. Dom är bra på väldigt mycket på det där stora sjukhuset, men koka kaffe kan dom fan inte!
Kram
Oplanerad tid
Vad jag än väljer att göra idag så måste jag börja med lite kaffe, det var tomt i kaffeburken i morse och jag kan omöjligt fatta beslut med ett koffeinfritt huvud!
Kompisar
Jag tycker väldigt mycket om mina kompisar, för mig är det inte så långt mellan vänner och familj, och jag hoppas (och tror nog) att dom vet hur mycket dom betyder för mig! ♥
Hemma bäst
Den här eftermiddagen och kvällen ska tillbringas i köket, jag och lilla J ska baka bullar, och nån gång under kvällen kommer en matkasse från Lina.
Små gula jävlar...
Sitter på jobbet och tar en fem minuters paus med en kopp av det sparsamt goda automatkaffet.
Jag tänker inte jobba mycket längre än så här men vill göra klart lite småjobb för att kunna kasta en hög post-it-lappar innan jag går hem.
På mitt skrivbord finns just nu (förutom datorn, telefon och pennburk) tre kaffekoppar, en Atrix handcreme, en påse aprikoser, ett par ohyggligt fula skyddsglasögon, lite diverse fartygsdelar under någon form av utredning, en vattenflaska och runt en miljon post-it-lappar.
Jag är ganska säker på att intag av socker och koffein under en arbetsdag skulle kunna minskas ner ganska drastiskt om jag bara kunde gräva mig igenom högen med gula lappar....
Hatar post-it!
En bra dag!
Jag har haft en rörig dag på jobbet men lyckades lösa det mesta av det jag påbörjade,
Bäddsoffan blev till slut uppburen på vinden,
Mitt hem är inte stökigt längre,
Snart kommer pappa G och A hit och hälsar på,
Och det är Fredag!
Woooohoooooo!
I stormens öga
Jag bara önskar att jag hade fler timmar i veckan jag kunde tillbringa så här...
Kurs
Vet inte om jag har så mycket att lära ut,
men kaffet är gott! ;-)
En ovanligt kort långhelg...
Kom hem från jobbet strax efter 17 i torsdags, satte mig och tog en tio-minuters-funderare, grejade lite käk till ungarna, packade en ryggsäck, bryggde en kanna kaffe och vid 19-tiden var jag på väg. När jag svängde upp på gårdsplanen hos mormor var klockan nästan halv två på natten och jag var ganska mör i baken.
Nu, 70 timmar senare, är jag hemma igen och jag har nästan svårt att fatta att jag satt i mormors kök vid lunchtid idag och drack kaffe.
Även om helgen försvann bara sådär så känns det som ovanligt väl spenderade timmar!
Semesternaglar
Åhå, tänker ni nu, det där var ju en katstrof i klass med orkanen Irene, upploppen i Storbritannien och torkan på Afrikas horn... Och det är klart att det inte är.
Men hade jag inte kommit på att jag har Loctite i skrivbordslådan så hade det kunnat bli.... ;-)
Trött
Det är såna här dagar man bävar för när semestern börjar närma sig slutet, fast å andra sidan så blir helgerna så oändligt mycket skönare när man inte är bortskämt med onödigt mycket ledig tid.
På Fredag är jag ledig och skulle så oändligt gärna vilja åka norrut för ett par dagar, får se om budgeten kan rymma ett par bensintankar och om chefen godkänner en kompdag på Måndag....?
Nu ska jag stänga av datorn och se om jag klarar av att förflytta mig några meter längre norrut redan ikväll....
Smu Gnut
Första steget...
Surhumöret har inte gått över helt och sommaren är väl i det närmaste slut, men imorgon har jag middag med musketöserna igen och det kommer i alla fall hjälpa upp humöret betydligt!
