Livet
Nu jäklar ska det grillas, badas, drickas vin och åkas båt!!!
Tiden går...
Och det här gjorde jag för två år sedan...
Och för ett år sedan igår träffade jag min far för första gången.
Livet pågår! <3
Summering med sorg
Jag har sovit länge både Lördag och Söndag, fika med kollegan J i fredags, mysdag i blåbärsskogen med lillebror T med familj igår och IKEA med min gamla kompis M idag. Ungarna är hemma igen och hela den här helgen har haft alla tänkbara förutsättningar att bli en sån där underbart energigivande paus man så väl behöver.
Men så går en skruvad jävel och skjuter och spränger ihjäl en massa människor bara några timmar härifrån och hela världen blir helt plötsligt väldigt skrämmande och svart.
Jag är medveten om att det händer hemskheter i världen varje dag, och det är inte mer tragiskt för att det händer här, men på något naivt sätt har jag nog trott att vårt lilla hörn av världen har varit en säker plats att vara öppen med sina politiska åsikter.
Jag hade fel.
Flera av dom som sköts ihjäl var barn i samma ålder som mina söner, och jag blir tjock i halsen bara av att tänka på att det finns en massa mammor, pappor och syskon som för några dagar sen vinkade av sina tonåringar, för att nu aldrig mer få se dom.
En pojke sa i en intervju under helgen; "Jag har aldrig förlorat en närstående förr, då blir det ganska dramatiskt när man förlorar över 80 stycken på en gång..."
Jag har lite svårt att veta vad och hur jag ska känna efter vad som hänt. Å ena sidan tycker jag att man nog inte är riktigt mänsklig om man inte känner något alls efter en sån här händelse, å andra sidan råkar människor som jag inte känner över hela världen ut för mardrömssaker varje dag utan att jag känner det minsta...
Men klumpen sitter där den sitter, ibland i halsen och ibland i magtrakten.
Och kommer nog göra ett tag till.
Inte nere för räkning, bara nerräkning...
Sen har jag lagat mat halvsovande, diskat halvsovande och handlat på Maxi med yrvaken och stirrig blick. Glömde hälften men orkade inte ens tänka på att åka tillbaka.
Jag hoppas jag är piggare imorgon, för en väldigt söt ung (väldigt ung....) man har kommit in och hälsat på mig varje dag dom här veckorna och det är alldeles för trevligt för att jag ska sitta och gäspa bort stunderna.... :)
7 dagar kvar....
Andningshål
Tog ett par glas vin på kollegan M´s balkong tillsammans med henne och hennes dotter igår så idag var det lite segt att komma igång.
Nu har jag dock tryckt i mig en matlåda med fläsk, mos och löksås, och en liten hutt chi san till det, så nu känner jag att energin kommer tillbaka och tankarna får fäste i huvet igen.
Mitt i det här kaotiska jobblivet som råder just nu har jag faktiskt haft en riktigt härlig helg som gav mycket energi. Min "nya" lillebror och hans familj har varit här och hälsat på några dagar, och lite grillat, en båttur och några glas vin och bubbel har gett en skön semesterkänsla som hjälper upp humöret massor.
I eftermiddag ska jag ringa och boka biobiljetter till Harry Potter åt mig och ungarna, ute skiner solen och om bara drygt en vecka börjar min tre veckor långa semester.
:-)
Förstoppade förändringar...
Jag hör till dom som då och då gnäller över förändringar och suckar över att allt ska vara så förbannat krångligt jämt, särskilt på jobbet. Jag kan förstå att man ibland kan behöva förändringar, och att man måste se saker lite mer långsiktigt än vad jag kanske gör, men vissa gånger blir jag bara trött på allt tidsödande strul.
Firman som sköter städet på mitt jobb har tydligen bommat igen för sommaren, och det börjar märkas på både toaletter och kök nu efter ett par veckor. Idag ringde jag företaget som utför själva arbetet för att försöka lösa problemet, men gick inte alls bra. Jag kom inte längre än till en telefonsvarare som lovade att någon skulle ringa tillbaka. När det inte hände försökte jag få tag på en ansvarig hos oss, men den personen var på semester och jag kom bara till mobilsvar. Eftersom chefen är på semester så ringde jag istället chefens chef, som gav mig ett journummer till det ansvariga företaget i Derby, England. Efter en stunds knappande på kommando efter en telefonsvarare med svårbegriplig dialekt blev jag till slut kopplad till en kvinna som inte kunde svara på något alls rörande vår facility service, och som istället hänvisade tillbaka till den ansvarige på vårt företag.
Som ju som sagt är på semester.
Rötmånaden har börjat och i pentryt vilar en något unken doft av diverse gammalt spill på golven, och toaletterna (som även används av chaufförer som kört Rumänien - Sverige nonstop utan att duscha) har antagit en smutsgul ton.
När till och med en sån enkel sak som att torka lite golv och fylla på dasspapper ska vara så in i helvete överbyråkrstikt att det till slut inte går att utföra - ÄR DET KONSTIGT ATT MAN TRÖTTNAR PÅ ALLA NYA "FÖRBÄTTRINGAR" DÅ??
Körigt
Nu har jag iaf hunnit hinka i mig dagens första kaffehink, osäkert om det blir några fler, men får jag inte den första så kan jag glömma att försöka få resten av dagen att funka...
Svårt att sova...
Det är lite för mycket som snurrar i hjärnan också, tankar som bottnar i den här fåniga rädslan för att bli sårad. Förnuftet säger att man inte kan vinna om man inte chansar, men rädslan skriker att jag ska bromsa....
Ok, jag sover på saken.
Smu Gnut!
Koma
På Måndag är det dags dock. Tre veckor ska jag vara pigg och produktiv innan jag med gott samvete kan stänga av hjärnverksamheten igen.
Just nu känns det sådär, men jag tror nog det bli bra bara jag kommer iväg till dårhuset.
Nästa helg får jag besök av min lillebror R och hans familj, jag ser fram emot det jättemycket och det gör att semesterkänslan nog kommer hålla i sig lite i alla fall. :-)
Stängt mellan hägg och syrén....
Återkommer.
Kram så länge.
Sommartider
Stora A gjorde sin sista dag på skolan idag, för att till hösten flytta hem till sin pappa och börja om med gymnasiet helt och hållet. Så mycket sommarlov blir det inte för honom eftersom han börjar jobba redan på Måndag, men vi har äntligen börjat övningsköra så han mår som en prins ändå och går och ler hela tiden.
Själv har jag fyra arbetsdagar kvar innan jag börjar första delen av min semester, och imorgon tar jag ett par timmar ledigt för att gå till kyrkan och lyssna på lilla J och hela skolan när dom sjunger Den Blomstertid Nu Kommer och äta jordgubbar med barnen och hela familjen.
Så sommarlovskänslan har nått mig också. Solen och värmen idag gjorde definitivt sitt till, och avslutningar och nystarter skall firas så mycket som möjligt.
Jag kanske till och med köper mig en flaska rosa bubbel morgon....
Lill-Lördag
Men att får sätta sig vid ett dukat bord och samtidigt umgås med sina bästa vänner i ett par timmar är verkligen en förmån, och att ungarna fortfarande tycker att det är helt ok att följa med är såklart bara en bonus.
Jag hoppas vi fortsätter med våra onsdagsmiddagar länge länge!
Jag har sex arbetsdagar kvar innan jag börjar min första semesterperiod för sommaren, wiiiiiiie!!!
Demokrati
Och det är när man tillsammans känner att man har en chans att vara med och påverka som det är så kul med politik och ordet Demokrati lyser och glittrar lite mer än vanligt.... :)
Gott liv
Idag är det ett år sedan jag skrev till min biologiske far första gången. Ett år sedan skuggorna började ta form och jag fick en ny familj. Min södra. :)
Invecklad utveckling
Jag har suttit och kollat lite på Facebook, bläddrat bland profiler som jag inte känner och kikat lite i deras loggar och fotoalbum. En 17-årig kille har skrivit "Det är för tidigt att säga" under rubriken "Om mig" på sin profil, och jag slogs över det stora i den kommentaren. Själv var omogen nog att tro att jag visste precis vem jag var när jag var 17, och att jag aldrig någonsin skulle förändras, men den här killen vet att han är i början av en livslång utvecklingsfas och att han kommer att fortsätta formas i många år till innan han kan berätta mer om sig själv.
Eller så orkade han helt enkelt inte skriva mer än dom orden på sin personbeskrivning, jag vet inte, men oavsett vilket så har han helt rätt.
Det är för tidigt att säga precis vem och hur man är som person i den åldern, fan - det är svårt nog även 20 år senare skulle jag vilja påstå.
Själv har jag väl numera en skaplig uppfattning om vem jag är, däremot har jag svårt att bestämma mig för vad jag känner och vad jag vill ibland. Alla förvirrade tankar jag har om en person skulle kunna bli ett helt inlägg till, men nu är det kvällen och om jag började skulle jag inte kunna sluta, så jag tar det en annan dag.
Kanske.
Självbehärskning, jojo....
K föreslog för nån vecka sen att vi skulle ta med våra barn och åka och titta på inspelningen av Gladiatorerna, något vi var övertygade om att ungarna skulle gilla, så idag packade vi in oss i bilarna och åkte till Karlstad för ett par timmars glittrig underhållning - och underhållna kan man lugnt påstå att vi blev!
Vi mammor mer än barnen skulle jag definitivt vilja säga.
Där satt vi på första parkett, så nära att vi hade kunnat ta på flera av gladiatorerna varje gång dom sprang förbi, och det var bara ren och skär självbehärskning som fick oss att låta bli.
Herregud vilka kroppar dom har! Jag satt nog och gapade som en fågelholk vid fler än ett tillfälle, och inte bara över grabbarna. Lika mycket som jag ville ta på "Heros" kropp ville jag vara "Amazon"....
Tydligen så räcker den här självbehärskningen inte riktigt till allt man skulle vilja under en dag, för när showen var slut och vi hade proppat i oss både godis och popcorn, så åkte vi raka vägen till en pizzeria, och drömmen om att ha en kropp som "Athena" eller "Ice" bleknade i takt med matintaget.
Nåväl, året är fullt av Måndagar då man kan börja ett nytt liv, kanske nästa Måndag blir den då jag verkligen tar mig i kragen.
Eller inte....
Könsneutralt - my ass!
Vi är numera ett tjugotal personer som jobbar i den här delen av byggnaden. Fem av oss är kvinnor och vi har en liten önskan om att göra om lite på en av toaletterna, och sen sätta upp en skylt som visar att det är en damtoalett, men när den (manliga) flyttplaneringsgruppen hörde om detta gick dom i taket och gav oss en predikan om att det ska vara könsneutralt och att alla toaletter ska vara likadana.
När jag då påtalade att det saknas sanitetsbehållare på alla toaletter och frågade om det är ok att kasta bindor och tamponger i toaletten, så såg dom lite förvirrade och något generade ut.
Könsneutralt i det här fallet var anpassat efter manliga behov, som det så ofta är, och jag känner mig lite dum varje gång jag ska behöva bli övertydlig för att få grabbarna att förstå.
Men jag skulle tro att vi nog kommer få tillstånd att sätta upp både behållare för soppåsar och ett litet skåp utan att nån i planeringsgruppen gör alltför stor affär av det...
Idag har jag en sån där skön eftermiddag framför mig igen. Middag med tjejerna för att fira P som fyllt år och för att umgås och uppdatera varandra om jobb, kärlek, framtidsplaner och tonårsbryderier.
Sen ska jag hem och fixa lite mat till min kära lillasysters studentskiva imorgon. Det är 18 år sedan jag sprang ut med mina klasskompisar på skoltrappan och med tårar i ögonen sjöng om den ljusnande framtid, och det är en stor dag som jag vill att även lilla S kommer att tänka tillbaka på med ett leende. Så jag ska bidra till det så mycket jag kan.
Min teoretiska verklighet
Teori och praktik är verkligen inte samma sak, och jag måste nog lära mig att inse det. Jag tror att jag nog dessutom måste försöka lära mig att göra allt det som jag rent teoretiskt är jäkligt bra på.
Jag vet mycket väl vad jag ska och inte ska äta, och hur jag ska göra för att gå ner i vikt. Men jag har än så länge inte direkt bevisat för varken mig själv eller nån annan att jag kan.
Jag har massor med teorier om hur man uppfostrar tonåringar, men bara teoretiskt, praktiken är så mycket svårare.
Och så det här med kärlek och relationer.... Jag kan spotta ur mig råd till andra lika lätt som om jag skulle läsa dom innantill, men när det gäller mina egna känslor så skulle jag helst vilja att nån annan talade om för mig vad som är rätt och vad jag ska göra.
Fan att det ska vara så svårt!
Nationaldagen
Jag kan inte riktigt förstå vitsen med att fira sitt land ett visst datum. Man borde sjunga nationalsången oftare och man borde hissa flaggan varenda helg, och jag kan komma på många bra sätt att hedra och fira sitt fädernesland lite då och då.
Jag vet inte om jag kan säga att jag känner stolthet över mitt land. Stolt kan jag vara över något jag åstadkommit eller uträttat, men Sverige är ju knappast ett resultat av mitt eget slit och hårda arbete, och inte allt som är Sverige är värt att vara stolt över heller för den delen.
Däremot älskar jag det här landet, stort och förbehållslöst.
Och det gör jag årets alla dagar.
Du gamla du fria...... ♥
Det är ett hårt liv
Men allvarligt, när folk dör av gurkor så är det lätt att sluta ta alla larm på allvar!!
Jag lever nog rätt farligt med tanke på ovanstående risker, utom möjligen det här med att äta för lite - det är inte min största farozon - men jag känner mig inte så väldigt motiverad att göra något åt nåndera av det just nu.
Det är helt enkelt farligt att leva - man kan dö!
