Livet hemmavid...

Jag har lånat hem stora J för en eftermiddag, och han kom  bara innanför dörren innan han pep iväg till bästa kompisen. Skönt för honom, både hans kropp och hans hjärna kommer ruttna av brist på stimulans innanför dom där vita väggarna där han tillbringar sin tid. Bara han ger tusan i att spela basket så är jag glad för allt han tar sig för just nu.

Kaffet står klart och jag hade hoppats att K skulle hinna förbi på en kopp, men jag tror jag tar mig en kopp själv nu. Dom är bra på väldigt mycket på det där stora sjukhuset, men koka kaffe kan dom fan inte!

Kram