Första steget...

Ok, att kalla henne en magisk fe vore att ta i å det grövsta.... men jag tror att hon just kan ha hjälpt mig med en av tre. Det är kanske inte vad jag hade önskat eller hoppats på, och ingenting jag hade sökt mig till själv, men det är i alla fall en förändring. Och jag tror det kan bli bra.

Surhumöret har inte gått över helt och sommaren är väl i det närmaste slut, men imorgon har jag middag med musketöserna igen och det kommer i alla fall hjälpa upp humöret betydligt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0