Svårt att komma igång...
Den här extra timman som jag hade ambitionen att nyttja på ett effektivt sätt har jag slösat bort framför ett gammalt avsnitt av Miami Inc och är just nu inne på min tredje kaffemugg....
Stressen lär komma över mig så småningom dock, och då blir jag destu mer effektiv.
Grabbarna åker till Polen den här veckan och jag och lilla J drar norrut för några dagar, sen ska jag hem och vända och byta packning och sen åker jag söderut innan nästa helg.
Jag tar en kopp till och sätter mig och känner efter om inte den där arbetslusten kommer snart....
Favorit i repris...?
Jag fick ett sms av ett gammalt ex idag.
Eller en x-älskare...
Ett gammalt och svårdefinierat typ av förhållande hur som helst.
Ganska otippat att han skulle höra av sig,
men lite kul också.
Vi pratade nog runt sisådär en timma i telefon ikväll,
och bestämde oss för en fika nån dag...
Jojo... det brukar heta så....
Herregud, man ska inte äta gammalt bröd,
eller hur det var vi sa....(?)
Bilfix
En självklarhet kan man tycka, men mina gamla bilar har alltid funkat (eller inte funkat...) på sitt alldeles egna sätt, så det är alltid lita av en bonus när det går att fixa saker som pajat.
Bilmek och tråkgöra
Sen får jag nog ge mig ut på en kvällstur bara för att känna tillfredsställelsen av att kunna slå av helljuset när jag möter bilar..... ;)
Och så kan jag meddela att jag påbörjat mitt nästa tvåårsprojekt!
Jag tänker försöka fixa till mitt lilla extrarum på vinden, och jag som är ganska bra både på att påbörja och avsluta projekt, men inte är lika förtjust i tråkjobbet där emellan, får nog räkna med ett par år för att komma i närheten av verkligheten...
Tror det kommer bli kanon!
Smu Gnut med er!
1993-10-24, Kl. 11,56...
Den natten sov jag ingenting. Jag satt där på sängkanten och tittade ner i plastbaljan på mitt perfekta lilla barn tills en stund efter midnatt, sen tog jag honom i famnen och gick och satte mig i den röda soffan i dagrummet istället, och där satt vi sen till morgonen. En barnmorska kom in till mig vid femtiden på morgonen och undrade om hon skulle ta lilla A en stund så jag kunde sova, men det fick hon inte. Jag var bara 19 år och visste ingenting om att vara förälder, men jag visste att det nog skulle ordna sig ändå, och att det där lilla knytet hörde hemma i mina armar. ♥
Idag har vi för sjuttonde gången firat den här lille pojken, som inte är så liten längre... När jag tittar på honom så tycker jag fortfarande att han är den finaste som finns i hela världen, den känslan har inte förändrats alls.
Det är bara almanackan (och spegelbilden...) som påminner om att snart halva mitt liv har gått sen den där dagen i Oktober 1993...
Shopping
(Och ärligt talat, jag är inte så särskilt sofistikerad, och klackhöjden har jag redan inbyggd i benlängden....)


Skojakt
Återkommer med bilder om jag hittar drömbootsen! ;)
Goda nyheter
Dagens goda nyhet är att stora A inte har diabetes! :) Jag är mer lättad över det än jag ens visste om att jag var orolig...
Jag hoppas att morgondagens goda nyhet är något i stil med "grattis till nya jobbet" ...typ. Men vi får se. Det är inget jag räknar med, men hoppas gör man ju in i det sista såklart.
Den tredje goda nyheten jag hoppas på är att lilla blå pärlan glider igenom besiktningen utan anmärkningar, men där handlar det nog tyvärr mer om önsketänk än förhoppningar...
Veckoslut
Jordgubbstofflorna jag fick av K-M för ett par år sedan sitter på fötterna varje sekund som dom inte bekläds av andra skodon, och pashminasjalarna från S hänger stadigt över axlarna.
Det ser ut som om jag blir barnledig den här helgen, helt apropå, och kan jag bara mota undan den här skumma frys-känslan i kroppen kan det bli en after-work med kära kollegor imorgon! :)
Fryser
Sitter på mitt kontor med fleecejacka och halsduk och bävar för när klockan är fyra och jag ska tvingas ta den långa promenaden ut till parkeringen för att sätta mig i en kall bil...
Så illa är det.
Förstår ni den hopplösa känslan när jag tittar i almanackan och konstaterar att det bara är Oktober, och helvetet bara har börjat...?
Det måste till glögg och julmusik nu om det här ska bli väl!!
Vardagslyx!
Idag träffades vi hos S och som vanligt går tiden fort när man umgås och har endel att uppdatera. Lite jobb, lite krämpor, lite barnbekymmer och lite fobier har avhandlats, och trots att det på en sån här sittning blir kortvarianten av alla ämnen så är det välbehövligt med ett socialt liv mitt i det här kaoset man väljer att kalla ett liv.... Tack för maten S, och tack för ikväll tjejer! :)
Nu ska jag kolla Grey´s Anatomy (del 2) på datorn, så är jag ikapp i min all-time-favourite-serie sen....
Fjortisfasoner
Igår påminde jag honom om att ta med NO-böckerna hem för att kunna läsa på till ett prov han har imorgon men när han kom hem från skolan så låg böckerna kvar i skåpet. Då bestämde vi (läs jag...) att han skulle ta med dom hem idag istället för att åtminstone hinna med lite sitsa-minuten-plugg. När jag kom hem från jobbet idag fanns ingen J här och inga skolböcker kunde jag se nånstans. När jag ringde honom och frågade vart han höll hus så fick jag svaret att han var hos en kompis, skulle på konfirmationen och sen basketträning.
*suck*
Jag blev arg och talade om att han måste börja prioritera skolan (åtminstone tills han har kammat hem ett fett NBA-kontrakt, fast det sa jag inte....) och att han skulle komma hem direkt efter konfirmationen!!
Ett par timmar gick, och när stora A hade varit hemma en bra stund från samma konfirmationsträff, och jag var på väg att med mitt allra värsta arga-mamman-humör ge mig ut och leta rätt på honom, så studsar han in genom ytterdörren och upp för trappan med ett leende i hela ansiktet och lite till, kommer fram och ger mig en kram och förklarar att han bara ville umgås med ♥-vännen en stund, och då är det lite svårt att fortsätta vara arg.
Hur gärna jag än vill.
För när man är fjorton och jättekär så biter inga utskällningar på en, om dom så kommer från hon-djävulen själv.
Så jag låter honom flyga omkring i sin rosa himmel en stund till och håller tummarna för att det ändå går hyfsat på NO-provet.... :)
Söndag 21.19...
Under större delen av dagen, när jag mått som en påse nötter, så har jag undrat varför i hela friden man utsätter sin kropp för alkohol när man vet att det straffar sig, men nu när jag piggnat till igen så kan jag bara konstatera att vi hade väldigt trevligt igår, och det här var vad jag behövde.
Imorgon börjar ännu en vecka med fullskrivet schema, men jag ser fram emot den och hoppas på goda nyheter! :)
Smu Gnut!
En aning frustrerad...
Jag är en heltidsarbetande, ensamstående mamma med ganska lite fritid som lagar mat varje dag, skjutsar barn till kompisar och aktiviteter, får pengarna att räcka nästan hela månaden, syr lapptäcken, stickar halsduk, bakar matbröd, putsar fönster och sopsorterar.
Och min mamma tycker inte att jag är särskilt huslig!!
Förstår ni vilka krav som ställs på kvinnorna i min släkt???
Jag vill tillägga att min mamma behövde passera femtio innan hon bytte däck på bilen själv för första gången,
då hade jag redan grejat det på egen hand i flera år....
;)
Stora J kom just och frågade om jag kunde hjälpa honom att greja ett busskort så han kan åka och hälsa på sin flickvän som bor en bit utanför stan. När jag med en uppgiven suck frågade varför han och hans bror inte kan dejta tjejer som bor i stan istället för att bara träffa tjejer från bonnvischan, bara för enkelhetens skull, så svarade han;
"Jag är centerpartist!"
:D
På jobbet idag så tänkte jag för skojs skull försöka räkna alla inkommande telefonsamtal genom att rita streck i ett kollegieblock varje gång det ringde, men jag fick ge upp eftersom jag inte kunde plocka med mig blocket varje gång jag hade ett ärende ut i förrådet eller verkstan. Min uppskattning är att jag kan ha svarat i telefon runt 40 gånger bara idag, och så undrar folk varför jag inte hinner göra klart allt jag tänkt...???
Det är ju tur för dom att vi mest har kontakt via telefon för ibland är enda anledningen till att jag inte klipper till dom helt enkelt den att jag inte når.....
:)
Smu Gnut vänner, föräldrar, syskon och andra. ♥
Detox
Och daim....
Och non stop....
Herregud, ju mindre godis jag äter destu mer går jag omkring och tänker på det...
Som en knarkare....
Men det är dags att vara lite sund ett tag igen nu, och jag har hittills aldrig stött på en diet där någon av nämnda livsmedel betraktas som ok, och då är det bara avgiftning som gäller.
Även om det känns tungt.
Kommer bli många lapptäcken sydda den här hösten om jag ska sysselsätta mig tillräckligt för att förtränga godissuget....
Mitt projekt...
Mitt projekt...
Håller alla tummar....
Stora A´s blodsocker ligger lite för högt, "inte tillräckligt för att bekräfta diabetes men heller inte tillräckligt lågt för att kunna utesluta det", så han ska tillbaka till vårdcentralen redan imorgon för att ta ett fastande prov som det kallas, och sen en gång till efter ett par dagar.
Än så länge finns det ingen anledning att vara orolig så det tänker jag inte vara, men som jag skrev igår så hade det varit skönt om vi kunde få slippa allt vad skador och sjukdomar heter för ett tag framöver.
Men nu är läget som det är, två besök till, sen får det vara bra!
Hoppas jag.....
peppar peppar...
Och det bästa av allt är att han kan börja spela basket igen!
Själv håller jag tummarna för att morgondagen blir sista dagen på väldigt länge som vi behöver uppsöka ett sjukhus....
Lat (2)
Vore jag rik skulle jag leja bort det direkt, tillsammans med matlagning och annat tråk-göra.
Själv skulle jag sitta och sy lapptäcken, prata i telefon, fika och "plocka russinen ur huslighetskakan"....
Fast jag måste erkänna att jag blir nöjd med mig själv när jag ser hur fint det blir...!
Lat
Har ett monsterberg med tvätt att ta tag i, men har istället fått lite pyssel gjort som legat i sykorgen och väntat. Köksgolvet är i behov av vatten och såpa men jag har hunnit lösa melodikrysset och umgåtts en stund över en kopp kaffe.
Det är så dammigt så alla mina tavlor och hyllor börjar anta en grå ton, men istället för att gå lös med trasan har jag tittat på en bra film....
Var finns energin?
MysFredag!
När rektorn tittade på A och sa; "Vet du om vilken fantastisk mamma du har? Fler ungdomar borde ha såna föräldrar", då kändes det bra! :)
Ikväll ska vi fredagsmysa!
Den här dagen har alla tänkbara förutsättningar för riktigt bra fredagsmys, det är mörkt och ruggigt och inbjudande att tända ljus, kaosdag på jobbet så det blir extra skönt att komma hem och alla ungarna tänker vara hemma ikväll.
Och så är det Fredag, såklart... ;)
Fikadejt?
Ikväll göra jag ett nytt försök med kaffebryggaren och lite fritid.
Om inget oförutsett inträffar, typ vetrinärbesök, skadade barn, akutbarnvakt eller bilkrångel, så bjuds det på fika hemma hos mig efter 17-tiden, så kan vi vältra oss i vardagstristessen tillsammans! :)
Omprioriteringar.... igen.
Stora A´s kompis ringde mig och talade om att A nog inte mådde helt hundra i armen, precis när jag hade laddat kaffebryggaren, röjt undan här hemma och min kusin precis hade ringt på dörren.
Men, man börjar ju få in vanan på det här med omprioriteringar nu, så jag släckte ljusen, stängde av bryggaren och sa hej då till besöket och for och hämtade upp min son.
Jag kan tala om att det börjar bli svårt nog att baxa in tre normalrörliga tonårspojkar i min lilla Clio, men när en av dom har en arm som måste hållas upp av dom andra två, och man ska försöka trixa in dom alla tre på en gång - då blir det lite av en utmaning....
Men det gick, och vi kom fram till sjukhuset där dom efter ett par timmar och några röntgenplåtar lyckades fixa rätt armen på A.
Skickar tacksamma tankar till kompisarna som följde med och höll i armen och peppade hela vägen! ♥
Inte lika tacksamma tankar till bilmekanikern som skulle ha fixat min bil, men istället gjort något galet så batteriet laddade ur sig... När jag med en trött och sliten son, och själv tokhungrig, skulle lämna sjukhuset nu ikväll så var bilen tvärdöd.
Ungarnas pappa kom till undsättning med startkablar, så hem kom vi till slut, men kanske det börjar bli dags att tänka på att pensionera min lilla bil.....? :(
Vad nallebudet kom med... :)
Vad nallebudet kom med... :)
Summering
men vem har jag fått den av...?
Jag blev hur som helst jätteglad! :)
Jobbintervjun idag gick bra! Jag gick därifrån med en skön känsla i magen, men vad det betyder får jag nog inte reda på förän i slutet av nästa vecka. Jag vet att jobbet är som gjort för mig, jag bara hoppas att han som bestämmer kan se det också... ;)
Hösten är i sitt allra vackraste nu, solen skiner, det är varmt och hela världen är alldeles röd-gul-orange, som eld... Jag förbrukar en ansenlig mängd stearinljus och har plockat fram min gamla sykorg och funderar på att göra mig ett lapptäcke i höstfärger.
Pratade med någon idag som fick hjärtat att rusa iväg lite extra i en sekund eller två... Vill inte stå för nära och prata, för jag är rädd att den där känslan av att befinna sig i ett magnetfält och vara oförmögen att ta sig ur det kommer tillbaka då....
Mycket nu...
Vi konstaterar ibland, mina vänner och jag, att det är jobbigt att kastas mellan olika känslolägen utan nån som helst förvarning. Det tar energi, och gudarna ska veta att det är en bristvara så här års även i dom mest neutrala humörlägena....
Det är inte alldeles lätt att vara tonårsmamma, och särskilt inte en väldigt ensamstående sådan. Att försöka få tonåringarna att ta till sig det jag säger är som att försöka få påven att på allvar tänka över alternativa religionsformer, liksom dömt att misslyckas.
Men till skillnad från påven och hans tro, så är det här viktiga saker, som att ta vara på sin utbildning och börja tänka vuxet och ansvarsfullt.
Så idag har jag å ena sidan slitit mitt hår i förtvivlan över information som bara lämnar min mun men aldrig verkar nå fram till mottagaren, för att i nästa stund komma på mig själv med att gå och småle över det faktum att jag ska på jobbintervju imorgon!
Jo, så är det. Jag har sökt ett annat jobb, och skulle behöva lite tankepepp imorgon runt 15-snåret... :)
Nu ska jag gå och sova, för som sagt, jag är helt färdig efter dagens alla känslovändningar....
Smu Gnut ♥
Andningshål
Idag vilar jag från mitt liv som mamma!
Alla dagar på året och alla dygnets timmar älskar jag mina barn,
så ofantligt mycket,
och jag har aldrig för en sekund känt annat än glädje och tacksamhet över att dom finns.
Men mitt liv känns ibland som en gammal VHS-spelare med ffw-knappen intryckt, där bandet bara går fortare och fortare och man bara väntar på att det ska tvärstanna och vara hopplöst intrasslat.
Idag har jag tryckt på paus,
och bara njuter av tystnaden.