Fjortisfasoner
Jag har försökt vara lite arg på min fjortispojk idag men det gick sådär...
Igår påminde jag honom om att ta med NO-böckerna hem för att kunna läsa på till ett prov han har imorgon men när han kom hem från skolan så låg böckerna kvar i skåpet. Då bestämde vi (läs jag...) att han skulle ta med dom hem idag istället för att åtminstone hinna med lite sitsa-minuten-plugg. När jag kom hem från jobbet idag fanns ingen J här och inga skolböcker kunde jag se nånstans. När jag ringde honom och frågade vart han höll hus så fick jag svaret att han var hos en kompis, skulle på konfirmationen och sen basketträning.
*suck*
Jag blev arg och talade om att han måste börja prioritera skolan (åtminstone tills han har kammat hem ett fett NBA-kontrakt, fast det sa jag inte....) och att han skulle komma hem direkt efter konfirmationen!!
Ett par timmar gick, och när stora A hade varit hemma en bra stund från samma konfirmationsträff, och jag var på väg att med mitt allra värsta arga-mamman-humör ge mig ut och leta rätt på honom, så studsar han in genom ytterdörren och upp för trappan med ett leende i hela ansiktet och lite till, kommer fram och ger mig en kram och förklarar att han bara ville umgås med ♥-vännen en stund, och då är det lite svårt att fortsätta vara arg.
Hur gärna jag än vill.
För när man är fjorton och jättekär så biter inga utskällningar på en, om dom så kommer från hon-djävulen själv.
Så jag låter honom flyga omkring i sin rosa himmel en stund till och håller tummarna för att det ändå går hyfsat på NO-provet.... :)
Igår påminde jag honom om att ta med NO-böckerna hem för att kunna läsa på till ett prov han har imorgon men när han kom hem från skolan så låg böckerna kvar i skåpet. Då bestämde vi (läs jag...) att han skulle ta med dom hem idag istället för att åtminstone hinna med lite sitsa-minuten-plugg. När jag kom hem från jobbet idag fanns ingen J här och inga skolböcker kunde jag se nånstans. När jag ringde honom och frågade vart han höll hus så fick jag svaret att han var hos en kompis, skulle på konfirmationen och sen basketträning.
*suck*
Jag blev arg och talade om att han måste börja prioritera skolan (åtminstone tills han har kammat hem ett fett NBA-kontrakt, fast det sa jag inte....) och att han skulle komma hem direkt efter konfirmationen!!
Ett par timmar gick, och när stora A hade varit hemma en bra stund från samma konfirmationsträff, och jag var på väg att med mitt allra värsta arga-mamman-humör ge mig ut och leta rätt på honom, så studsar han in genom ytterdörren och upp för trappan med ett leende i hela ansiktet och lite till, kommer fram och ger mig en kram och förklarar att han bara ville umgås med ♥-vännen en stund, och då är det lite svårt att fortsätta vara arg.
Hur gärna jag än vill.
För när man är fjorton och jättekär så biter inga utskällningar på en, om dom så kommer från hon-djävulen själv.
Så jag låter honom flyga omkring i sin rosa himmel en stund till och håller tummarna för att det ändå går hyfsat på NO-provet.... :)
Kommentarer
Trackback
