Omprioriteringar.... igen.
Det blev en kväll på akuten idag igen då....
Stora A´s kompis ringde mig och talade om att A nog inte mådde helt hundra i armen, precis när jag hade laddat kaffebryggaren, röjt undan här hemma och min kusin precis hade ringt på dörren.
Men, man börjar ju få in vanan på det här med omprioriteringar nu, så jag släckte ljusen, stängde av bryggaren och sa hej då till besöket och for och hämtade upp min son.
Jag kan tala om att det börjar bli svårt nog att baxa in tre normalrörliga tonårspojkar i min lilla Clio, men när en av dom har en arm som måste hållas upp av dom andra två, och man ska försöka trixa in dom alla tre på en gång - då blir det lite av en utmaning....
Men det gick, och vi kom fram till sjukhuset där dom efter ett par timmar och några röntgenplåtar lyckades fixa rätt armen på A.
Skickar tacksamma tankar till kompisarna som följde med och höll i armen och peppade hela vägen! ♥
Inte lika tacksamma tankar till bilmekanikern som skulle ha fixat min bil, men istället gjort något galet så batteriet laddade ur sig... När jag med en trött och sliten son, och själv tokhungrig, skulle lämna sjukhuset nu ikväll så var bilen tvärdöd.
Ungarnas pappa kom till undsättning med startkablar, så hem kom vi till slut, men kanske det börjar bli dags att tänka på att pensionera min lilla bil.....? :(
Stora A´s kompis ringde mig och talade om att A nog inte mådde helt hundra i armen, precis när jag hade laddat kaffebryggaren, röjt undan här hemma och min kusin precis hade ringt på dörren.
Men, man börjar ju få in vanan på det här med omprioriteringar nu, så jag släckte ljusen, stängde av bryggaren och sa hej då till besöket och for och hämtade upp min son.
Jag kan tala om att det börjar bli svårt nog att baxa in tre normalrörliga tonårspojkar i min lilla Clio, men när en av dom har en arm som måste hållas upp av dom andra två, och man ska försöka trixa in dom alla tre på en gång - då blir det lite av en utmaning....
Men det gick, och vi kom fram till sjukhuset där dom efter ett par timmar och några röntgenplåtar lyckades fixa rätt armen på A.
Skickar tacksamma tankar till kompisarna som följde med och höll i armen och peppade hela vägen! ♥
Inte lika tacksamma tankar till bilmekanikern som skulle ha fixat min bil, men istället gjort något galet så batteriet laddade ur sig... När jag med en trött och sliten son, och själv tokhungrig, skulle lämna sjukhuset nu ikväll så var bilen tvärdöd.
Ungarnas pappa kom till undsättning med startkablar, så hem kom vi till slut, men kanske det börjar bli dags att tänka på att pensionera min lilla bil.....? :(
Kommentarer
Trackback
