Livet hemmavid...

När jag var barn tyckte jag väldigt mycket om att titta i våra gamla fotoalbum. Det spelade ingen roll om det var kort på människor jag inte hade en aning om vilka dom  var, jag kunde sitta i timmar och bläddra bland personer, ögonblick och händelser som förevigats långt innan jag föddes.
Ännu mer speciellt blev det när jag fick reda på att jag hade en annan biologisk pappa än mina syskon, och att flera av människorna jag redan kände från albumen faktiskt var mina släktingar. Där satt jag och bläddrade och visste att bilderna föreställde mina fastrar, farbröder och kusiner. Och min far. Och jag kände ingen av dom.
Det var en ganska konstig känsla minns jag, och rätt spännande.
I alla år har dom här människorna funnits i mitt huvud, undanstoppade långt in, lika bleka och gulnade som orginalkorten i albumen hemma hos mamma och pappa.

För lite över ett år sedan började bilderna helt plötsligt få ny färg när jag träffade först min far och sen min bror för allra första gången. Även dom andra personerna fick helt plötsligt namn och blev verkliga, inte längre bara skuggfigurer från det förflutna utan riktiga levande människor.
En av dom är min faster, och henne har jag faktiskt träffat en gång för länge sen.
Jag har ett kort på oss tillsammans där jag kanske är ett par veckor gammal. Hon har en blommig mörkbrun klänning på sig och glasögon med tjocka bågar och jag har en röd sparkdräkt. Hon håller mig i famnen och ler sådär som man gör åt småbarn.
Igår satt jag i hennes kök och drack kaffe och åt smörgåstårta, och småpratade om lite av varje. Förstår ni att det är en tanke som tar en stund för mig att greppa?

Jag sitter och tittar på kortet just nu och det är inte längre bara ett foto på mig och någon som ska föreställa min faster, det är ett foto av mig och min faster E!

*

Har löst melodikrysset i helgen också - live, och skjutsat barn och hämtat barn och skjutsat barn igen, och umgåtts med G och A. Idag regnar det och det passade min kalender alldeles utmärkt med tanke på mitt planerade soffhäng.
Nu ska jag jobba ett par dagar och sen får vi se hur dagrna kommer att se ut närmaste två veckorna, med stora J´s operation och behandling.