Livet hemmavid...

Kalla mig gärna en dålig förälder, men ibland är jag så in i helskotta trött på att engagera mig! Jag har nyss kommit hem från terminens miljonte föräldramöte och jag har redan glömt vad som sades. Kanske är det vi föräldrar och vårt bristande engagemang som gör att ungarna tappar sugen i skolan, barn gör ju som bekant inte som vi säger utan som vi gör, och kanske mitt borttappade intresse för barnens skolgång har fått ungarna att tappa sugen helt och hållet, jag vet inte.
Men det kan inte vara meningen att man som förälder ska tillbringa så mycket tid i skolan som jag har gjort dom senaste åren. Till att börja med var det helt och hållet frivilligt, jag har själv valt att tillbringa dagar i skolan tillsammans emd alla tre lövlingarna och det är bara jag själv som valt att engagera mig i skolans brukarråd, men inget av det blir särskilt roligt längre när man kallas på det ena mötet efter det andra för att diskutera problem som jag tyvärr inte kan påverka särskilt mycket.

Jag är så ofantligt lättad över att lilla J snart slutat sexan och jag därmed officiellt aldrig nånsin mer kommer att tituleras klassmamma eller tillhöra brukarrådets styrelse.
Man fyller sin kvot av timmar i skolan varje termin bara genom att vara förälder, och det räcker gott!