Stora barn
Stora A kom aldrig hem igår kväll. Jag smsade honom vid halv ett i natt och frågade var han var och han svarade att han lite spontant beslöt sig för att sova borta.
Och det är ok.
Att jag kan gilla läget bara sådär är många vuxenpoäng ska ni veta, inte bara till stora A, som faktiskt är på väg att bli vuxen, utan till mig, som faktiskt börjar inse det....
Stora J störtade in här nyss för att hämta basketskorna. Han har match om en stund och det är andra helgen i rad som jag över huvud taget inte är involverad i att skjutsa, hämta eller påminna om saker han ska ha med.
och det är ok.
Jag kan släppa taget och inte vara involverad i varje minut av barnens liv, och det är så obeskrivligt skönt att ibland vara den föräldern som kan välja om jag bara vill åka och kolla på matchen för mitt eget nöjes skull och inte för att jag inte har något val.
Jag klipper band kan man säga.
