Små steg...

Idag har lilla J och jag varit hemma hos mamma och pappa och firat deras födelsedagar med kaffe, tårta och bullrigt prat. ♥
Det är faktiskt först nu jag börjar inse hur mycket dom egentligen kan och vet om saker, som det här med att vara tonårsförälder. Jag får mig en dos aha-upplevelser då och då när vi pratar, och känner att det nog finns hopp om min arga stora lilla pojke också.

Och så är det skönt med kompisar när man inte mår helt hundra i huvet och magen. Kompisar som lyssnar, som inte lägger några värderingar åt nåt håll och som peppar, oavsett vilket beslut man kommer fram till.

Aj löv jo allihopa!!  ♥



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0