arg-arg-arg-arg-arg-arg-arg....... i evighet, amen?
Trots att det är mer än två veckor sen jag skrev så har jag besökare som varje dag tittar in på min lilla blogg och kollar läget, och det är en skön känsla. Jag tycker om tanken på att det finns dom som läser mina ord och uppenbarligen tycker den är värd den stunden det tar att skumma igenom den dag efter dag.
Kanske jag skulle säga upp mig från dårhuset och köpa en värstingdator, bli eremit och skriva arga krönikor? Jag skulle behöva en värstingdator om jag ska bli eremit eftersom allt mitt sociala liv då kommer att ske via facebook och msn, och ska jag dessutom skriva om allt jag är arg över så måste det vara en med rejäl kapacitet för att den inte ska sprängas....
För arg är jag ofta numera har jag märkt.
Arg på skolor, arg på kommunen, arg på lärare och rektorer, arg på barnen, arg på politiker, arg på all förbannad elektronik som inte funkar, arg på helvetesfilofaxen som knappt har några tomma dagar kvar på hela vintern, arg på satans trångsynta chefer och ibland rätt arg på mig själv som inte lyckas hitta nån annan känsla än ilska att tanka energi ifrån...
Ilska kan vara både konstruktiv och befriande om den portioneras ut i små doser, men går man på den för länge kan den tvärt om vara förödande, man kan bli bitter om man inte passar sig, och det vill jag verkligen inte....
Jag tänker låta bli och skriva ett tag till, tills ilskan lagt sig och kalendern är lite tommare.
Känns inte riktigt bra nu.
Smu gnut så länge.
Kanske jag skulle säga upp mig från dårhuset och köpa en värstingdator, bli eremit och skriva arga krönikor? Jag skulle behöva en värstingdator om jag ska bli eremit eftersom allt mitt sociala liv då kommer att ske via facebook och msn, och ska jag dessutom skriva om allt jag är arg över så måste det vara en med rejäl kapacitet för att den inte ska sprängas....
För arg är jag ofta numera har jag märkt.
Arg på skolor, arg på kommunen, arg på lärare och rektorer, arg på barnen, arg på politiker, arg på all förbannad elektronik som inte funkar, arg på helvetesfilofaxen som knappt har några tomma dagar kvar på hela vintern, arg på satans trångsynta chefer och ibland rätt arg på mig själv som inte lyckas hitta nån annan känsla än ilska att tanka energi ifrån...
Ilska kan vara både konstruktiv och befriande om den portioneras ut i små doser, men går man på den för länge kan den tvärt om vara förödande, man kan bli bitter om man inte passar sig, och det vill jag verkligen inte....
Jag tänker låta bli och skriva ett tag till, tills ilskan lagt sig och kalendern är lite tommare.
Känns inte riktigt bra nu.
Smu gnut så länge.
Kommentarer
Postat av: Lotta
Guuuud vad jag känner igen mig i din beskrivning av frustration.....man menar inget illa men allt blir så himla fel. Allt handlar om tid och engagemang. Jag vill så gärna men tiden räcker inte alls. Kramar till dig bästa Anki ;-)
Postat av: A
Ja jag har förstått att det är fler än jag som kan koka över då och då, och även om jag ju inte önskar nån annan att vara förbannad så känns det rätt skönt att man inte är ensam.... ;) Kramar tillbaka!
Trackback
