Sista ordet
Inne på Coop stod en man och bjöd på skinksmörgåsar och försökte få oss att köpa den högt skattade bakdelen på grisen, vakumförpackad och sirligt dekorerad med julmotiv och nån fläskig leverantörslogga. Det var årets finaste skinka berättade han. Och han pratade om insprängt fett med samma inlevelse och passion som om det vore rena magin.
Helt plötsligt hör jag mig själv säga;
"Vi köper nog vår skinka från ett gårdsbruk utanför stan i år"
Han tittade på mig med lätt höjda ögonbryn, som om han inte riktigt kopplade vad jag pratade om.
"Det känns mest ekologiskt" fortsatte jag.
Sen följde en kort diskussion om huruvida man kunde betrakta grisarnas resa från gårdarna i Värmland till slakteriet i Skara som lång eller inte, men jag hade en liten känsla av att jag med min medvetenhet om matens ursprung och vikten av eko-tänk drog hem några pluspoäng i den korta debatten.
Tills gris-rumps-försäljaren tittade ner i min varukorg.
Där det låg ett paket Lithells varmkorv och skämdes tillsammans med en låda pinsamt pulvermos.
Och vips så hade alla poäng bytt ägare och jag smajlade fram ett "Trevlig helg" och drog därifrån så fort jag kunde.
ooooops......
