Livet hemmavid...

Jag tycker inte om när någon jag inte känner så väl tittar på mig med ett förväntansfullt leende och säger; Berätta om dig själv! Det betyder inte att jag inte tycker om att prata om mig själv, tvärtom så har jag - precis som så många andra - ett stort ego, ett ännu större bekräftelsebehov och är barnsligt förtjust i situationer där jag är i fokus.
Men vad säger man till en människa som påstår sig vilja veta allt om ens person? Det finns ju inte på kartan att man berättar allt för nån man inte känner, och med tanke på kallpratet som följer på en uppmaning av det slaget så kunde personen lika gärna le, lägga huvet på sned och säga; Säg så många ord i följd som möjligt om allt ytligt du kan komma på tills jag tycker det känns bra att avbryta!

Jag fick besök på jobbet härom dagen av en leverantör jag hade mycket kontakt med när jag jobbade som inköpare. Vi har aldrig tidigare träffats men det har hunnit bli åtskilliga timmar på telefon, och på något sätt så tycker man att man ändå har något slags relation till varandra.
Men när jag blev uppmanad att berätta om mig själv så hade jag ingen aning om vad jag skulle svara...

("Jo, du förstår... jag är en väldigt självkritisk människa som ofta känner mig både felplacerad och vilsen. Jag vet fortfarande vid 37 års ålder inte vad jag egentligen vill göra med mitt liv och är ganska säker på att jag kommer summera mina dagar med bitterhet och ånger om jag inte inför drastiska förändringar. Jag fascineras av dårskap men föraktar dåraktiga människor. Jag kan ena dagen läsa kvällstidningsrubriker om svält, upplopp och naturkatastrofer med tårar i ögonen och en klump i magtrakten, bara för att nästa dag ignorera allt av nyhetsvärde och hellre bläddra fram till kändisskvallret för att läsa om nån playboy-modells misslyckade bröstförstoring. Jag har i mitt liv skänkt tio tusentals kronor till välgörenhet men känner helt ärligt en större personlig tillfredsställelse när jag köper en ny och ganska dyr handväska. Jag älskar skvaller, både att ta del av, föra vidare och vara föremål för - alla tre sidorna av det ger mig en känsla av delaktighet. Jag är en bra mamma med konstant dåligt samvete över att jag inte är ännu bättre, mer närvarande, har mer tålamod och obegränsat med tid och pengar. När jag säger att det bästa med att bo på hotell är den underbara frukostbuffén så ljuger jag, det jag tycker bäst om med hotellvistelser är tystnaden och att jag kan gå på toaletten med öppen dörr.... Och du då? Berätta om dig!")

Nej, så sa jag såklart inte.
Jag ljög ihop nåt om mitt underbara jobb, välordnade liv och normala tankegångar.
Som jag så ofta gör.
All information om dom skruvade detaljerna som gör mig till den jag är spar jag till dom som faktiskt
vill veta och som inte bara frågar för sakens skull.