Livet hemmavid...

Min stora lille pojk ligger på operationsbordet just nu och ska strax bli av med spikarna i armen. Det känns konstigt att inte vara hos honom nu, känns fel att jag är den som sitter och väntar på rapporter i mobiltelefonen. Även om det är en liten opertation som knappast kan räknas som riskabel på nåt sätt så är det svårt att vara helt saklig och neutral när det är en del av mitt hjärta som ligger där nersövd. Jag är inte särskilt orolig men måste erkänna att jag kommer ha svårt att tänka på nåt annat än stora J dom närmaste timmarna.

Imorgon startar jag min nya fina bil och glider norrut för några dagar.

LÄNGTAR!!