Simsalabim....
Jag vet ingenting alls om den den eventuella förändringen än, och kommer nog inte veta så mycket mer än så den närmaste veckan i alla fall, så inga nyheter idag heller. :)
Min stackars lille katt har varit till farbror doktorn idag och är nog lite sur på mig för det för han vägrar titta på mig när jag pratar med honom. Han stannar inte ens till när jag stryker honom över ryggen, utan bara blänger till och skyndar på stegen...
För två dagar sen kom han hem med en jättebula (typ tennisboll...) på sidan av huvudet, och jag som inte vet så mycket om katters anatomi har misstänkt både cancer, varböld och annat otäckt. Idag fanns det äntligen tid hos vetrinären, och dom senaste två dagarna har jag grubblat och funderat på hur vi ska göra med kattskrället... Han är inte försäkrad och jag har ingen kattfond att plocka pengar ur för att bekosta operationer och medicineringar, och alternativet avlivning har passerat mina tankar några gånger. I början var det en ganska odramatisk tanke, hur kallt det än låter, men ju mer jag har tänkt på det destu jobbigare har det känts. Mest för stora J´s skull.
Idag förklarade jag för vetrinären, med tårar i ögonen, att jag hemskt gärna ville ha min kissekatt med mig hem igen, men inte hade hur mycket pengar som helst, så om det skulle bli alldeles på tok för dyrt så skulle jag helt enkelt inte ha råd.
Katt-doktorn tittade på mig, log och sa att det var en ståtlig krigarkatt, och att det vore slöseri att avliva honom för en liten (!) böld. Sen grejade han lite (tänker inte dra några detaljer om det för det var rätt äckligt...) och gav katten en antibiotikaspruta och gav mig ett recept på medicin som ska ges i tio dagar.
Nöjd och lycklig tog jag min sura kisse med mig hem igen och är inte mer än några hundralappar fattigare.
Hela eftermiddagen har jag tänkt på hur tomt det hade blivit här hemma om katten hade varit jättesjuk och inte kommit med hem igen, och skickat en tacksam tanke till mannen med dom magiska händerna.
När jag lite senare läste namnet på receptet så tror jag att jag fick förklaringen på magin...
Vetrinären heter Aladdin.... ;)
Min stackars lille katt har varit till farbror doktorn idag och är nog lite sur på mig för det för han vägrar titta på mig när jag pratar med honom. Han stannar inte ens till när jag stryker honom över ryggen, utan bara blänger till och skyndar på stegen...
För två dagar sen kom han hem med en jättebula (typ tennisboll...) på sidan av huvudet, och jag som inte vet så mycket om katters anatomi har misstänkt både cancer, varböld och annat otäckt. Idag fanns det äntligen tid hos vetrinären, och dom senaste två dagarna har jag grubblat och funderat på hur vi ska göra med kattskrället... Han är inte försäkrad och jag har ingen kattfond att plocka pengar ur för att bekosta operationer och medicineringar, och alternativet avlivning har passerat mina tankar några gånger. I början var det en ganska odramatisk tanke, hur kallt det än låter, men ju mer jag har tänkt på det destu jobbigare har det känts. Mest för stora J´s skull.
Idag förklarade jag för vetrinären, med tårar i ögonen, att jag hemskt gärna ville ha min kissekatt med mig hem igen, men inte hade hur mycket pengar som helst, så om det skulle bli alldeles på tok för dyrt så skulle jag helt enkelt inte ha råd.
Katt-doktorn tittade på mig, log och sa att det var en ståtlig krigarkatt, och att det vore slöseri att avliva honom för en liten (!) böld. Sen grejade han lite (tänker inte dra några detaljer om det för det var rätt äckligt...) och gav katten en antibiotikaspruta och gav mig ett recept på medicin som ska ges i tio dagar.
Nöjd och lycklig tog jag min sura kisse med mig hem igen och är inte mer än några hundralappar fattigare.
Hela eftermiddagen har jag tänkt på hur tomt det hade blivit här hemma om katten hade varit jättesjuk och inte kommit med hem igen, och skickat en tacksam tanke till mannen med dom magiska händerna.
När jag lite senare läste namnet på receptet så tror jag att jag fick förklaringen på magin...
Vetrinären heter Aladdin.... ;)
Kommentarer
Postat av: S
Vad skönt att du fick med honom hem igen, jag förstår hur tomt det skulle ha kännts annars. Det var verkligen ett passande namn på veterinären :) Kram
Postat av: Elisabeth
Låter som att du har en spännande hemlighet där, håller tummarna för vad det än är. Tur med katten, på alla sätt :)
Postat av: A
Jag lovar att berätta det där lilla hemliga snart, oavsett hur det blir.... :)
Trackback
