Ok, åldersnojor.....
...vet inte om jag någonsin haft en kris som varit direkt åldersrelaterad,
tror inte det.
Däremot är jag nog lite kluven till det här med att bli äldre, inte alldeles odelat positiv i alla fall.
Min mamma, och många med henne brukar säga att med åldern så kommer "morgonpiggheten", man kommer vakna tidigare och tidigare på mornarna och ha väldigt svårt att somna om, och för mig som lever i ett slags komatillstånd från klockradions fjärde ringning fram till andra kaffekoppen så skulle jag välkomna en sån utveckling!
Istället har jag blivit kvällstrött, jag som alltid varit nattuggla, och inser att jag nog inte skulle ha några problem med att sova jämt.
Med åldern så kommer även vishet, mognad, självförtroende och ett lugn.
Har jag hört.
Jag blir bara surare och grinigare med åren och inte vet jag om jag är kapabel att samla på mig visdom över huvud taget, känns inte så alltid...
Istället för att bli en mer tålmodig och harmonisk människa så tycks jag alltid leva med någon slags hormonrubbning. Ägglossning, pms eller mens.
Och matchande humör till det.
Det är väl dom sakerna som jag gärna kunde vara utan.
Tröttheten och grinigheten.
Nej nu drar det i ögonlocken och imorgon ska vi upp tidigt och sjunga för stora J på hans 14-årsdag.
Sen är det helg igen och jag får äntligen sova och kommer förmodligen vara lite mindre sur.... ;)
tror inte det.
Däremot är jag nog lite kluven till det här med att bli äldre, inte alldeles odelat positiv i alla fall.
Min mamma, och många med henne brukar säga att med åldern så kommer "morgonpiggheten", man kommer vakna tidigare och tidigare på mornarna och ha väldigt svårt att somna om, och för mig som lever i ett slags komatillstånd från klockradions fjärde ringning fram till andra kaffekoppen så skulle jag välkomna en sån utveckling!
Istället har jag blivit kvällstrött, jag som alltid varit nattuggla, och inser att jag nog inte skulle ha några problem med att sova jämt.
Med åldern så kommer även vishet, mognad, självförtroende och ett lugn.
Har jag hört.
Jag blir bara surare och grinigare med åren och inte vet jag om jag är kapabel att samla på mig visdom över huvud taget, känns inte så alltid...
Istället för att bli en mer tålmodig och harmonisk människa så tycks jag alltid leva med någon slags hormonrubbning. Ägglossning, pms eller mens.
Och matchande humör till det.
Det är väl dom sakerna som jag gärna kunde vara utan.
Tröttheten och grinigheten.
Nej nu drar det i ögonlocken och imorgon ska vi upp tidigt och sjunga för stora J på hans 14-årsdag.
Sen är det helg igen och jag får äntligen sova och kommer förmodligen vara lite mindre sur.... ;)
Kommentarer
Trackback
