Självömkan
Jag har varit trött hela dagen idag,
inte "jag-behöver-sova-trött" utan mer
"vet-inte-vad-jag-vill-och-ska-det-vara-så-här-och-blir-det-inte-bättre??-trött"
Sånt är jobbigt.
Det är jobbigt att vara en tjatmamma varenda dag och veta att det inte hjälper att tjata egentligen men man är för trött och aningen uppgiven för att orka byta taktik.
Det är jobbigt att tänka att mina två ynkliga kommande semesterveckor kommer att försvinna som en morgonpink i Nilen och att jag kommer vara tillbaka i varggropen innan jag hinner säga semesterplaner.
Det är jobbigt att tvätta och laga mat i ett X2000-tempo och veta att jag aldrig nånsin kommer gå i mål med uppgiften.
Det är jobbigt att veta att hur mycket pengar och fix jag lägger på min lilla bil så blir hon inge nyare för det och det är bara en tidsfråga innan jag blir tvungen att köpa mig en ny bil.
Det är helt enkelt mycket som är jobbigt nu.
Det är möjligt, tom högst troligt, att det har gått över tills imorgon, men ikväll ska jag vältra mig i självömkan en stund... :(
Dags att introducera Dina barn i hur man tvättar och lagar mat?
Puss och kram
Dom är rätt duktiga, stora A har lagat mat idag och stora J har handlat, var nog mest jag som deppade igår, :) och tjatet handlar om så mycket annat än att hjälpa till hemma.
Vore skönt om nån av dom grejade körkort nån gång, DET skulle vara till hjälp! ;
