Ett privatliv tack! :)
Det är lögn i h-vete att försöka hitta en plats i det här hushållet där man kan sitta och prata i telefon ifred!!
För en massa år sedan, när jag var tonåring, så kunde jag prata flera timmar, något som inte alltid uppskattades av övriga familjen eftersom det bara fanns ett telefonnummer till varje familj, och jag oftast bokade upp det...
Å andra sidan så hade jag på den tiden ett eget rum dit jag kunde stänga dörren och prata ifred.
För inte lika många år sedan, när barnen var små, kunde jag också prata i telefon tills öronen var både röda och kokheta. Det var mitt sätt att umgås med mina vänner när barnen lagt sig på kvällen och man äntligen fick prata med andra vuxna utan tusen frågor från ungarna.
Numera borde förutsättningarna att prata i telefon vara som bäst. Det går att nå medlemmar i den här familjen på fem olika telefonnummer samt via skype och msn, jag har många rum att röra mig i och inga småbarn att springa och passa på.
Men icke!
Oavsett vilket rum jag väljer att stänga dörren till, så nog är det nån som har ett ärende dit alltid, inklusive toaletterna och vinden.
Går jag ut så kommer det antingen grannar, moppepojkar eller mc-folk som har nåt ärende till gårdshuset och svansar runt och verkar vilja delta passivt i samtalet.
För nån vecka sen satt jag i min lilla bil vid en återvinningsstation och pratade i mobilen, och just då tycktes en stor del av min bekantskapskrets ha ärenden i just dom krokarna för det tutades och vinkades, och efter en stund kom min kära lillasyster förbispringande och bytte några ord med mig.
Kanske första meningen är lite missvisande trots allt...
Det är lögn i h-vete att försöka hitta en plats i den här stan där man kan sitta och prata i telefon ifred!!
För en massa år sedan, när jag var tonåring, så kunde jag prata flera timmar, något som inte alltid uppskattades av övriga familjen eftersom det bara fanns ett telefonnummer till varje familj, och jag oftast bokade upp det...
Å andra sidan så hade jag på den tiden ett eget rum dit jag kunde stänga dörren och prata ifred.
För inte lika många år sedan, när barnen var små, kunde jag också prata i telefon tills öronen var både röda och kokheta. Det var mitt sätt att umgås med mina vänner när barnen lagt sig på kvällen och man äntligen fick prata med andra vuxna utan tusen frågor från ungarna.
Numera borde förutsättningarna att prata i telefon vara som bäst. Det går att nå medlemmar i den här familjen på fem olika telefonnummer samt via skype och msn, jag har många rum att röra mig i och inga småbarn att springa och passa på.
Men icke!
Oavsett vilket rum jag väljer att stänga dörren till, så nog är det nån som har ett ärende dit alltid, inklusive toaletterna och vinden.
Går jag ut så kommer det antingen grannar, moppepojkar eller mc-folk som har nåt ärende till gårdshuset och svansar runt och verkar vilja delta passivt i samtalet.
För nån vecka sen satt jag i min lilla bil vid en återvinningsstation och pratade i mobilen, och just då tycktes en stor del av min bekantskapskrets ha ärenden i just dom krokarna för det tutades och vinkades, och efter en stund kom min kära lillasyster förbispringande och bytte några ord med mig.
Kanske första meningen är lite missvisande trots allt...
Det är lögn i h-vete att försöka hitta en plats i den här stan där man kan sitta och prata i telefon ifred!!
Kommentarer
Trackback
