Vad som är värt nåt....
Jag skyndade mig från jobbet idag för att hinna hem och gratulera en gammal granne på 85-års dagen innan middagen serverades på hemmet där hon bor. Jag hann precis men det blev ingen lång stund där.
Hon var jättenöjd med dagen som hade firats tillsammans med ett 15-tal av hennes närmaste vänner, och är det någon som förtjänar en alldeles makalöst fantastisk födelsedag så är det hon!
När vi satt där och småpratade så kom jag helt osökt att tänka på några av dom människor som finns i min närhet och jag kan inte låta bli att tycka synd om dom när jag jämför deras inställning till livet med tant B´s...
Det finns dom som jobbar och jagar på en hel livstid för att kunna handla så mycket som möjligt och fylla sitt hem med dyra prylar eller bara fylla kontot med pengar och investera i dom fonder som ger bäst avkastning.
Det finns dom som ständigt strävar efter nya karriärmål och bara vill uppåt och vidare utan att nånsin stanna upp och se efter vad dom redan har.
Om jag får leva så länge som 50 år till och fortfarande har mina sinnen i behåll så är jag ganska säker på att det inte är min gamla arbetsgivares årsbokslut eller implementeringen av något nytt datasystem som kommer att ta upp det mesta av mina tankar.
Jag tror inte heller att jag kommer sitta på hemmet och summera hur många arbetstimmar jag klarat av under min karriär och hur mycket pengar som under åren samlats på mina konton.
Om jag får behålla mina vänner, och om jag har min stora bullriga familj omkring mig så tror jag att jag kommer vara ganska nöjd om det finns tillräckligt med pengar för att bjuda dom alla på öl och smörgåstårta på min 85-års dag.
Och allt det andra man så blint stressar upp sig över kommer att kvitta alldeles fullkomligt!
