Lite synd om mig nu.....

Ögonen svider och rinner och huvet känns som det skulle vara fyllt med sån där gul, kliande isolering ni vet. Hjärnan har nog redan runnit ut genom näsan på mig, det kan omöjligt finnas nåt kvar där uppe vid det här laget. Orkar inte vara uppe och göra något just men kan inte titta på tv eller läsa med dom här ögonen heller. Och även om ögonen skulle funka så är det svårt för ludd-hjärnan att fatta och ta in information...

Var på affären igår med mina rinnande ögon och famlade mig fram mellan hyllorna för att hitta lite frukostmat att fylla kylen med, det gör sig ju inte självt hur sjuk man än är, och en gammal tant tittade medlidsamt på mig där jag med tårar i hela ansiktet försökte lokalisera mellanmjölken i kyldisken. Hade jag haft en röst som gick att prata med hade jag förklarat att jag inte alls var förtviblad över mjölkpriset utan bara snuvig, nu kunde jag bara försöka mig på ett leende med mitt svullna och påsiga ansikte och det fick bara tanten att se ännu mer förskräckt ut....

Imorgon är det meningen att jag ska ta bort min lilla knöl men jag tror det får vänta.
Tror inte dom karvar i ryggen på nån som har feber och dessutom skulle jag aldrig klara av en halvtimmas bilfärd dit eftersom det förutsätter att man kan se....

Smu Gnut!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0