Mitt humör stiger i takt med termometern...

Om sex timmar ringer väckarklockan och då är det frukost och peptalk som gäller. Jag har två något uppskruvade grabbar här hemma nu som är lite nervösa för matchen imorgon. Jag är säker på att dom kommer vinna, svårt att övertyga dom om att det behövs sömn för att greja det bara...
Utanför huset står den stora Chryslern jag har lånat för att transportera ungarna i och det är jag lite nervös över, den är visserligen automatväxlad men det är också den enda likheten den bilen har med min egen lilla Clio...
Nåväl, jag har lånat den för att köra basketkillar tidigare och vi kom fram helskinnade då så det ska väl gå vägen den här gången med!

Nu är det nästan så att man kan börja ana att det finns ett slut på den här evighetslånga vintern. Igår värmde solen faktiskt en aning trots att graderna på termometern visade lite för kallt och idag har det droppat rejält ifrån taken. Monsteristapparna har börjat släppa taget äntligen.

Jag har varit ute med mina syskon och deras respektive ikväll och njutit av varje minut i deras sällskap. Vi har bowlat, pratat. ätit och umgåtts. Och smidit planer för nästa vinter.

Nu äre natta! Smu Gnut!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0